tisdag, januari 03, 2017

Berättelsen tar slut långt före filmen



Jag såg en film, en framtidsvision. En kommentar var att slutet blir så sorgligt i regissörens version.
När nyheten om att Carrie Fisher - kvinnan som sedan 1977 spelat prinsessan Leia i filmserien ”Star wars” - avlidit så slog det mig plötsligt att detta sannolikt förändrar allt. Ja, eller åtminstone allt i
avseende hur människorna som i dag kontrollerar ”Star wars” tänkt sig hur filmsagan ska avslutas med en nionde episod till julen 2019. Säg vad ni vill om Han Solo, men det är trots allt i släkten Skywalker-Organa det stora dramat utspelar sig.

Det är för oss som inte kände Carrie Fisher den mest påtagliga följden på att hon dött: Ett av tidernas största filmäventyr måste skrivas om. Berättelsen kommer sluta på ett annat sätt.

Så tänker jag på David Bowie. Snart är det ett år sedan han försvann, och visst finns det en känsla av avslut i ”Blackstar”, skivan som släpptes två dygn innan han dog. ”Sue (Or in a season of crime” har tolkats som om den handlar om ett cancerbesked, ”Dollar days” som om artisten förlikat sig med tanken på att han ska dö.

If I never see the English evergreens I’m running to
It’s nothing to me
It’s nothing to see

Och så har vi ”Lazarus”-videon förstås.

Men ändå. När David Bowie dog kändes det som när Carrie Fisher dog: så oväntat, så sorgligt och med en så direkt påverkan på allt man tänkt sig. Kanske hade det inte pågått så mycket länge "Star wars", men med honom borta måste jag skriva om berättelsen. En rymdsaga får ett annat slut.

Om några dagar visar BBC - och SVT - en dokumentär om Bowies fem sista år i livet. Ett nytt samlingsalbum släpptes lagom till julhandeln. En ny bok om konsten Bowie ägde ska släppas. I februari firar man att det är 40 år sedan singeln ”Sound and vision” släpptes genom ett ge ut den som picturedisc. Så där fungerar rocken. Maskinen rullar på. Återutgivningarna kommer fortsätta ges ut.

Men framtiden, berättelsen som jag tänkte den, blir sig inte lik.

Läs också:
Johan Hilton – Jag kommer aldrig att förlåta 2016 för att det tog Carrie Fisher från oss (DN)
Elin Grelsson Almestad – Året då hjältarna dog (VK)

söndag, december 04, 2016

Årets bästa musik 2016



Här är den musik jag tyckt allra bästa om i år. Listan finns i Spotify. God spis!

01. David Bowie – ★
02. School '94 – Bound EP
03. Tegan & Sara – Love you to death
04. The Goon sax – Up to anything
05. Chain wallet – Chain wallet

06. Niki & The Dove – Everybody's heart is broken now
07. Jenny Hval – Blood bitch
08. Little Jinder – Allting suger
09. How to dress well – Care
10. Jonas Lundqvist – Vissa nätter

11. The Lemon twigs – Do Hollywood
12. Wild beasts – Boy king
13. Angel Olsen – My women
14. Haley Bonar – Impossible dream
15. Frida Hyvönen – Kvinnor och barn

16. Chairlift – Moth
17. Sara Watkins – Young in all the wrong ways
18. Car seat headrest – Teens of denial
19. Kyle Forester – Kyle Forester
20. Hinds – Leave me alone

21. Iggy Pop – Post pop depression
22. Blood Orange – Freetown sound
23. The Radio dept. – Running out of love
24. Mitski – Puberty 2
25. Solange – A seat to the table

26. Emitt Rhodes – Rainbow ends
27. Kero Kero Bonito – Bonito generation
28. Håkan Hellström – Du gamla du fria
29 Marit Bergman – Molnfabriken
30. Rosie Lowe – Control

31. C Duncan – The midnight sun
32. Fatboy – Moments
33. Anders enda barnet – I was quiet
34. Peter Lemarc – Den tunna tråden
35. Weird dreams – Luxury alone


lördag, januari 16, 2016

David Bowie och döden



I Tosd Haynes film "Velvet goldmine" är det kallt och grått 1980-tal. Journalisten Arthur Stuart får i uppdrag av sin redaktör att finns ut vad som hände med den brittiske glamrockartisten Brian Slade. Under en konsert 1973 klev en man upp på scenen och sköt Slade.
Döden – men vad hände sedan?
Jag har tänkt på "Velvet goldmine" den här veckan. I allt väsentligt handlar den ju om David Bowie.



Jag minns att jag köpte filmen på vhs på Åhléns City i Stockholm under en skolresa, kan det ha varit 1999. Jag skolkade två dagar på raken sedan och såg filmen fem gånger.
Jag hade precis upptäckt David Bowie via en kompis som tyckte att jag som gillade Pulp nog borde uppskatta Bowie och i "Velvet goldmine" fick jag en lätt dramatiserad bild av hans karriär fram till just 1973.
På köpet fick jag - eftersom Bowies musik inte finns med i filmen - möta Roxy Music, Cockney Rebel, T Rex och The Stooges.



Det är kanske inte mycket till filmkonst, men det är ett färgsprakande, himlastormande, pretentiöst, erotiskt drama som är strösslat med ledtrådar, gåtor och referenser.
Som David Bowie alltså.

Bowie är liksom inte bara musik. Det är mystik, det är lek och det är allvar.
Bowie var ett löfte om något vackrare och större, en röst som berättade om saker jag överhuvudtaget inte kunde föreställa mig på egen hand.
För en 15-åring i Grängesberg var det också emancipatoriskt. Då 30 år gamla låtar förändrade mig och stärkte mig. Jag blev en bättre människa av "Aladdin Sane"-skivan. Jag blev en starkare människa av "Diamond dogs"-skiva.

Att lyssna på David Bowie är också att ge sig in i en sorts gissningslek: vad menar han, vad betyder det här, har han inte sjungit detta förr? Vem är Crowley, vem är Mishima, vem är Bardot, vem är Chimi?
I dag vet jag. Jag har lärt mig så mycket av David Bowie.



Dessutom: Genom hela sin karriär pratade Bowie med sig själv. Redan på "Saviour machine" från 1970 stal han från sig själv - refrängen hade tidigare använts i "Ching-a-ling". "Move on" är "All the young dudes" baklänges. "It's no game" lånar friskt ur mycket tidiga "Tired of my life". Så där kan man fortsätta.
Att upptäcka sådant, kunde jag inbilla mig, var att komma honom nära. Plötsligt var jag honom på spåren. Förstod honom. Men så gled han bort, i en formulering eller en märklig rytm.

"Saying no but meaning yes
This is all I ever meant
That's the message that I sent", sjunger han på nya låten "I can't give everything away".
Munspelet är hämtat från "A new career in a new town".
Vad det betyder? Jag vet inte. Jag begriper ingenting om David Bowie.

Och det är därför jag älskar honom. Trots de böcker jag läst, utställningar jag gått på, dokumentärer jag sett blir jag inte klok på honom. Han är fortfarande ett mysterium. Han är fortfarande spännande.



I "Velvet Goldmine" inser journalisten till slut att Brian Slade levt vidare med nytt namn, nytt ansikte och ny popkarriär. Men David Bowie är inte Brian Slade. Döden är ingen ny fas, ingen ny karaktär.

“Much of Mr. Bowie’s extraordinary longevity as a rock god has to do with the feeling that he has never really been with us ‘in the flesh’”, skrev New York Times om "Lazarus", den musikal David Bowie skrev innan han dog.

I New York spelas den med Michael C Hall i rollen som Newton, en karaktär Bowie gjorde 1976. Hall har framträtt i "The Late Show" med låten som kom att bli Bowie sista singel. Musikalen, som innehåller flera nyskrivna Bowie-låtar, ska ges ut som skiva.

Kanske har Bowie aldrig riktigt varit med oss "in the flesh". Märkligt nog var det länge sedan han kändes så närvarande som efter att han dog.

 

tisdag, december 08, 2015

Årets bästa musik 2015



Här är den musik jag tyckt allra bästa om i år. Listan finns i Spotify.
God spis!



01. Vasas flora och fauna – Släkt med Lotta Svärd
02. Möscow Çlub – Outfit of the day
03. Destroyer – Poison season
04. Cool Uncle - Cool Uncle
05. Julia Holter – Have you in my wilderness

06. Kelela – Hallucinogen
07. Yumi Zuma – II
08. Min stora sorg – Vår/sommar -16
09. Grimes – Art angels
10. US Girls – Half free

11. Susanne Sundfør – Ten love songs
12. Moon city boys – Let my love dance
13. Carly Rae Jepsen – Emotion
14. Joel Alme – Flyktligan
15. Chvrches – Every open eye

16. Robert Forster – Songs to play
17. Mirror Kisses – Keep a secret
18. Miguel – Wildheart
19. Petite Noir – La Vie est Belle/Life is beautiful
20. Ezra Furman – Perpetual motion people

21. Father John Misty – I love you, honeybear 22. Bop English – Constant bop
23. Azure blue – Beneath the hill I smell the sea
24. Jamie xx – In colour
25. The Libertines – Anthems for doomed youth

26. Lana Del Rey – Honeymoon
27. Duvchi – With the world
28. Wolf Alice – My love is cool
29. Jonas Bergsten – Ska vinna en miljon i natt
30. Du blonde – Welcome back to the milk

31. Jazmine Sullivan – Reality show
32. New order – Music complete
33. Disasterpeace – It follows - Original motion picture soundtrack
34. Gustav Lundgren trio – Betheléville
35. Amason – Sky city


söndag, december 21, 2014

Årets...



Album: Jessie Ware – Tough love

Låt: Little Jinder – Vita bergens klockor

Kross: Taylor Swift – Out of the woods

1985: Bryan Ferry – Midnight train

Rock: Honeyblood – Choker

Fleetwood Mac: Kleerup/Niki & The Dove – Rock u

Finaste gitarrer: Real estate – Talking backwards

Glamrock: Nicole Sabouné – Conquer or suffer

Mauro: Niklas von Arnold – Dina händer

Motorvägsmusik: Real lies – North circular

Disco: Ibibio Sound Machine – The talking fish (Asem usem iyak)

Vårkänslor: Yumi Zouma – A long walk home for parted lovers

Nyprogg: Stor – Styvmoder Svea

Sentimentalitet: The Drums – I hope time doesn't change him

Powerballad: Lykke Li – Never gonna love again

Dagboksanteckning: Damon Albarn – The history of a cheating heart

Mörker: Peter Murphy – Low tar stars

Nyromantik: Perfume genius – Fool

Cover: Min stora sorg – Innan du går

Indieklubb: Tops – Change of heart

Nepotism: Marcus Swedin & Sallys söner – Du och jag (inga hundar nå mer)

Terapi: Mary J. Blige – Whole damn year

Sommar: Roddy Frame – Postcard

Popperfektion: Beatrice Eli – Moment of clarity

Psalm: Active Child – I'm in your church at night

Video killed the radio star: Metronomy – Love letters

Konsekvens: Zara Larsson – Rooftoop

London: East India Youth – Heaven, how long

Oväder: Titiyo – Solna

Duett: Håkan Hellström & Veronica Maggio – Kärlek är ett brev skickat tusen gånger (live)

Bellmansgatan: Jensen Sportag – Let the queen be the boss

Gamla skolan: Toni Braxton & Babyface – Sweat

Nya skolan: 1987 – Michelle

Mystik: CEO – Whorehouse

Näven i fickan: Linda Pira – Överlever allt

Homeland-rock: David Bowie – Sue (Or in a season of a crime)

Pet sounds: Panda bear – Faces in the crowd

Hajpen höll: FKA twigs – Hours

Farliga musik: Hospitality – Rockets and jets

Drömtydning: Outfit – Thank God I was dreaming

Anthem: Karl X Johan – A better tomorrow

* * *
Ladda hem en spellista med låtarna här: Årets... Daniel Swedin.

 

fredag, januari 10, 2014

Veckorna: #1

Elva låtar som jag tyckt om och lyssnat på under de senaste dagarna. Lyssna du med.

lördag, december 07, 2013

Årets...


Album: Blood Orange - Cupid deluxe

Låt: Ulf Lundell - L-bows & kash (Svenska Discokyrkan 12" version)

Gubbrock: Haim - Days are gone 

Duett: Lady Gaga & R. Kelly - Do what U want

Comeback: David Bowie - The next day

Singel: Miley Cyrus - We can't stop

Jullåt: Nick Lowe - Christmas at the airport

Sommarplåga: Kaah - Vill bara leka mer

Palme: Kartellen - Underklassmusik

Svenska: Kajsa Grytt - Kometer

Pappa: Stor - Pappas låt (feat. Dani M)

Mamma: CHVRCHES - The mother we share

Skiva-som-egentligen-var-en-EP: Lilla Namo - Tuggare utan gränser

Comeback 2: Prefab Sprout - Crimson/red

Slyngelrock: Palma Violets - Best of friends

Marxism: Pet shop boys - Love is a bourgeois construct

Som-om-inget-hade-hänt: Suede - Bloodlines

Disco: Sally Shapiro - This city's local Italo disco DJ has a crush on me

Remix: Lana Del Rey - Summertime Sadness (Cedric Gervais remix)

EP: Annie - The A&R EP

Badrock: Pure bathing culture - Dream the dare

Mörker: Jonathan Johansson - Den brända jorden

Dokusåpa: Linda Pira - Matriarken

Postpunk: Makthaverskan - Asleep

Katt: Lissy dancefloor disaster - Try

Lo-fi: King Krule - 6 feet beneath the Moon

Regn hos mig: Veronica Maggio - Låtsas som det regnar

Soul: Dawn Richard - Goldenheart

Göteborg: Sallys söner - Nånting att tro på

Anthem: Mack Beats - Barriärer (feat. Newkid, Stor, Moms, Henok Achido, Linda Pira)

Glamrock: The Ruby Suns - Kingfisher call me

Indieklubb: Vit päls - Död och evigt mörker

Lou Reed: Håkan Hellström - Street hustle

Nyromantik: Poliça - Chain my name

My hometown: Marcus Swedin - Grängesberg

Farbror: Paul McCartney - Save us

Tango i natten: Small Black - Sophie

Chi-Lites: Justin Timberlake - Spaceship coupe

Box: The Waterboys - Fisherman's box

90-tal: Rikard "Skizz" Bizzi - Om natten

Quiet storm: Money - Who's going to love you

Ögonskugga: Museum of Bellas Artes - Twine

Rock: PINS - Get with me

Falsett: The Weeknd - Love in the sky

*  *  *


Ladda hem en spellista med låtarna här: Årets... Daniel Swedin.


söndag, juli 28, 2013

Brödrarocken

Min brors debut-ep släpptes på Spotify i dag. Lyssna gärna på den!

tisdag, januari 08, 2013

måndag, december 17, 2012

Bästa skivorna 2012

Här är de skivor jag tyckt bäst om i år. Lyssna på listan i Spotify. Eller lyssna på den i Wimp. Tack för mig.
  1. Sophia Knapp – Into the waves (finns ej på Spotify, men kan höras här