söndag, oktober 30, 2005

Idag


Det är alltid nära hem.

Det fanns en tid i mitt liv då jag verkligen fasade för att åka till Grängesberg. Jag förstod inte riktigt vad jag hade det att göra, och kände mig alltid utittad och utpekad. Gick jag till innestället nummer ett (inte för att konkurrensen var/är så stor...) blev jag mest hotad med stryk och kallad bög. Det var roligt.

Idag tycker jag inte alls att det är otäckt längre. Det är ganska trivsamt. Och det märkligaste är att jag förr tyckte att det var jobbigt att träffa människor, men nu tycker att det är trist att gatorna är så jävla tomma. Vart är alla? Jag vill se ansikten jag känner igen, prata med någon jag längtat efter. Men de bor väl inte här längre.

Var är David? Joel? Kristofer? Vanja? Ann-Katrin? Peter?

Ring mig.

Inga kommentarer: