onsdag, september 07, 2005

Idag


Ibland röker Lisebergskaninen och bär svarta solbrillor.

Idag skulle Richard Hawleys nya skiva "Coles corner" släppts. Eller, det kanske den har blivit, vad vet jag, men i Göteborg (Sveriges andra största stad, 481 968 invånare) fanns det inte att hitta någonstans. Inte på Bengans, inte på Skivhugget och inte på CD-specialisten. Det är märkligt.

För, Richard Hawley gör musik för sentimentala stackare, och Göteborg är i sanning en stad för sentimenala stackare. Det osar lika mycket
vemod som som chorizo och duvskit på Järntorget, och hela staden verkar bära på en lätt sorgsen nostalgisk känsla. Allra tydligast blir det naturligtvis på Liseberg där man försökt bygga upp ett 50-talistiskt folkhemsparadis där allt är kul, kul, kul!

Men när skymningen faller och karusellerna sakta snurrar blir nöjesfältet en perfekt skådeplats för ett tårdrypande tonårsdrama musiksatt av den effektivaste croonerpop du någonsin hört. Och nu snackar vi Hawley igen. I en stad så perfekt snittad för just Richard Hawleys stillsamt
känslodrypande popmusik är det märkligt att hans senaste skiva inte finns i göteborgsbutikerna.

Så jag beställde "Coles corner" från CDON istället.

söndag, september 04, 2005

Idag

Människor som lever på svältgränsen, men ändå bjuder på saker är alltid väldigt sympatiska. Jag minns när jag var arbetslös och träffade den gode vännen Oskar så gott som dagligen på Café Caal för vårt löpande terapisamtal som väl i princip mest gick ut på att vi kverulerade över Arbetsförmedlingen och den amerikanske arbetsförmedlarens skinnvästar. Där satt vi, två socialfall, ensamma på att rökigt kafé i centrala Borlänge, högst upp i Bragegallerian och drack femtonkronorskaffe. Oskar, som ibland jobbade lite vid sidan om som industriknegare, var inte fullt lika fattig som jag, men ändå så pass att han skulle kunna kallas obemedlad. Men det fina var att han både titt och tätt bjöd på kaffe.

För några veckor sedan hörde jag en fantastisk sång. Titeln var lika fantastisk. "Make a right at Jordfallsmotet" och artisten bakom alstret kallade sig Agent Simple. Klassiskt snittad lo-fi-pop med väldigt trevlig sånginsats. I senaste Nöjesguiden intervjuas Agent Simple och det framgår att artisten i fråga förnärvarande lever på a-kassa. Ändå bjuder människan helt skabröst ut bästa låten, den redan omtalade och fantastiska "Make a right at Jordfallsmotet", gratis på hemsidan. Men snart är säkert stämplingsdagarna slut för Agent Simple så jag tycker att du som en solidarisk handling ska beställa ep:n "I got mad at kids". Så att han överlever och kan bjuda nån vän på kaffe.

Eller så laddar du hem "Make a right at Jordfallsmotet" och nöjer dig med det. Den placeras med fördel nånstans mellan dina Magnetic fields-, Rocky Dennis-, och Jonathan Richman-mp3:or.