lördag, december 31, 2005

Idag

Rubriker är kul, löpsedlar är jätteskojiga. Men ingresser är inte alls särskilt roliga. Jag tycker personligen att de kan vara ganska svårskrivna dessutom. Men Expressens Christian Holmén har faktiskt lyckats snickra ihop en ingress som är både genialt forumlerad och rolig. Om det fanns pris att ge till folk som skriver ingresser skulle han få det. Om jag var kung över det priset alltså.

Här är ingressen jag talar om. Klicka på den för att läsa hela artikeln. Den är inte lika rolig och välskriven.
"Synskadade Nadina, 7 år, avvisades gråtande till Bosnien den 12 september 2003.Expressen kan i dag avslöja att personalen på migrationsverket i Jönköping firade med tårta och blommor.- Vi måste också kunna säga att någon gjort ett bra arbete. Det här ansåg vi vara ett mycket, mycket bra jobb, säger enhetschefen Åsa
Gustaf-Janson."

torsdag, december 29, 2005

Idag



Hej världens bästa schampoo! Var är du nuförtiden? Varför finns du inte på Åhléns? Eller Kicks? Eller ICA Maxi, för den delen? Finns du ens kvar i Sverige, din jävel?

Idag



Jag blir nog kvar här i mittens rike över nyår. Men vad ska jag ta mig till? Var ska jag spendera nyårsnatten? VA!?! Alla hemvändare vänder kappan efter vinden och far tillbaks till periferin och exilen och lämnar mig samt ett fåtal tappra själar att fira det nya året bäst vi vill i Borlänge.

Så, jag har en liten förfrågan. Är du också i Dalarna (helst i Borlänge) på nyårsafton? Ska du hosta en schysst fest? Vill du att jag kommer? Vill du att jag tar med mig, säg, Martin och några andra sköna lirare som vet vad festligheter vill säga?

Talk to me, Dalarna!

Idag

Det här är så roligt att man kan dö. Fint och ambitiöst också. Kredd där kredd ska vara. Man kan ibland hitta sånt här fint i Emmas skunkdagbok.


onsdag, december 28, 2005

Idag

"Hon är svalare, coolare, roligare och framför allt ingen singer/songwriter", skriver Malena Rydell om Martha Wainwright och utmärker den självbetitlade ickedebuten till årets bästa musikalbum. Idag har Pelle Carlberg helt fel. Martha Wainwright är bäst i hela världen och om Miss Rydell tycker det, ja då är tammefan Miss Rydell också bra.

Idag

söndag, december 25, 2005

Idag

"Rättigheterna till sagofiguren (Nalle Puh, min anm.) ägs numera av amerikanska multijätten Disney, som planerar att fira 80-åringen under hela nästa år, har gjort en radikal förändring lagom till jättefesten.
Man lyfter nämligen ut Puhs bäste vän Christoper Robin och lägger honom i malpåse.
Istället dyker det upp en tuff liten figur som blir Puhs första flickvän någonsin." -
Aftonbladet.se
Jag skulle kunna vara ironisk och säga att "jag som trodde Christopher Robin var Puhs flickvän, höhö". Men någonstans i min kropp finns ett litet barn som en gång läste A.A. Milnes böcker och aldrig tyckte Disney-versionen var så mycket att hänga i julgranen (hah!) och det lilla barnet vill bara skrika "kulturskymning!". Är det inte synnerligen vältaligt, det lilla barnet i min kropp?

lördag, december 24, 2005

Idag

Alldeles nyss lade jag paketen från A under granen. Jag tänker öppna dem allra först, baby.

Och till alla mina trogna läsare önskar jag en god jul.

fredag, december 23, 2005

Idag

Dagen har varit bra. Den bästa på kanske en vecka. Isolationen bröts genom att jag genom slump, tur och ödet mötte en gammal kär vän. Det var tre år sedan vi sågs sist. Herregud, tre år... Hon pluggar i Melbourne och tänker bli australiensare på heltid. Det är synd, för när jag tänker på det har jag saknat henne ganska mycket.
Likewise, sa hon och lyckades nästan låta som en infödd aussie.

En snabb titt ut över Väsman, en kopp te på ett kafé i Ludvika. Vi fick sitta kvar trots att det var stängt. Sedan glögg i Gonäs. Hennes syster verkar lika fantasisk som hon. Och av hennes bror fick jag en kram.
Om du nångång tänker åka till Australien tycker jag du kan hälsa på mig, sa hon.
Enda anledningen jag någonsin skulle åka till Australien är för att hälsa på henne. En tur-och-retur-biljett kostar mellan 10 000 och 20 000 kronor. Jag har inga sådana pengar. Det är synd att en vänskap ska behöva pausa bara för att jag är fattig.

torsdag, december 22, 2005

Idag

Nu tänker jag säga nåt om Linda Skugge. Eller, snarare hennes blogg. Hur kunde den bli nominerad till Stora journalistpriset som "årets förnyare"? Det enda Linda Skugge gör på sin blogg är att publicera mail hon får från sina fans och fiender. Ja, och ibland ber hon om recept så att hon kan utfodra sina kids med gott samvete också.

Är det såhär det går till i stora världen så tycker jag att vilket jävla diskussionsforum på nätet som helst, eller Metros insändaresida för den delen, fyller exakt samma funktion. Skunk! Pow! Där har ni en värdig nominering nästa år, Bonnier.

Men allvarligt. Hade Skugge nominerats för sina krönikor i Expressen eller NA, fine. Men det här duger inte, Sverige.

Idag



Igår snattade brorsan med sig datorn och var på ett sånt här LAN som kidsen gillar, så hela mina julkalenderidé gick åt helvete. Jag ger upp, det blir inga fler lucköppningar. Men hade det blivit det hade jag publicerat en jätteskojig saga om en man som verkligen är man.

Idag klev jag på bussen och åkte till Ludvika. Det är en fin liten stad, lite sådär lagom pittoresk. Perfekt att bo i om man blir gammal, kanske.

Först gick jag in på Åhléns och kikade på deras bristfälliga schampooutbud, sedan gick jag till stadsbiblioteket. Bibblan i Ludvika är kanske världens bästa. De har alla bra cd-skivor till utlåns, och det var tack vare dem jag upptäckte Pulp på allvar. Bibblan ståtar också med pinsamt mycket videofilm. När jag var barn lånade jag och mitt dåvarande gäng "Eraserhead" och växte som människor. Om de har bra böcker vet jag inte. Jag lånade inget idag, för jag tror att jag har en jättestor skuld.

På vägen från biblioteket passerade jag nåt nytt trendigt kafé och bara för att protestera mot dess existens gick jag till mitt gamla stammishak, Bergslagskonditoriet och drog i mig en kaffe med Svenska dagbladet som enda sällskap. Jag trodde nog jag skulle träffa någon gammal fin bekanskap, men icke. Den enda jag kände igen i hela Ludvika var en tjock raggare från Grängesberg som köpte Britney Spears-parfymen till sin flickvän. Duktigt pinsamt för alla inblandade. Mest mig och Britney.

Imorgon fyller mamma år.

tisdag, december 20, 2005

Idag

Fyra dagar till julafton. Jag gör en liten minijulkalender med fyra luckor innehållande fyra korta sagor av Hasse Z.

Lucka 1 - En ordentlig människa
– Du måste lova mig en sak, lilla Susanne, sade tant Olivia. Riktigt lova mig.
– Vad är det, kära tant, sade Susanne, du låter så allvarlig.
– Du måste lova mig, att då jag en gång är död, komma och kratta på min grav.
– Kära tant, sade Susanne, tala inte så där! Tant ska väl inte dö!
– Det ska vi alla, lilla Susanne, ingen vet när. Men hur det nu är, så har jag alltid velat ha det snyggt och propert omkring mig. Ibland vaknar jag mitt i natten och tänker på att jag är död och att det är skräpigt på graven. Det behöver inte vara några blommor, bara det är snyggt och fin. Du måste lova mig, Susanne, att kratta på graven, inte var dag, men någon gång när du tycker att det behövs.

Susanne tog upp sin näsduk, förde den till sina ögon och sade:
– Så ledsen som jag varit idag, har jag inte varit på många år. Kära, lilla, älskade tant, jag gör allt, vad tant vill.
–Tack lilla Susanne, då tala vi inte vidare om den saken – var var det du köpte den där blå violen som klädde dig så utmärkt?

Två månader därefter dog tant Olivia. Knall och fall. Lilla Susanne var med på begravningen med alla de andra vännerna och väninnorna och där var så sorgligt och högtidligt som det bör vara då en bättre person avlider. Med klockringning, sång av en operettartist och blommor för minst 1500 kronor.

Tant Olivia var nu i himmelen. Men lilla Susanne gick kvar på jorden och en natt vaknade hon helt plötsligt och såg i en eldskrift framför sig:
Du har lovat att kratta på tant Olivias grav!

D.v.s. lilla Susanne såg ingen eldskrift bokstavligt talat. Vi skola inte överdriva, utan hålla oss till sanningen. Men i sin själ förnam Susanne det löfte hon givit tant Olivia. Länge låg hon vaken och tänkte på hur hon skulle förfara till en ny eldskrift stod klar för henne.

Du måste köpa en kratta!

Lilla Susanne klädde sig och gick till en järnhandel. Där var ett ungt trevligt biträde, som hälsade artigt och sade:
– Vad får det lov att vara?
– Jag skulle ha en kratta, sade Susanne.
– Vad skulle den vara till, sade det trevliga biträdet.
– Jag skulle ha den till att kratta med, sade Susanne. Hon tyckte inte att det angick biträdet var hon skulle använda krattan.
– Vi ha mycket trevliga krattor, sade biträdet, små och behändiga.
Och så fick Susanne en behändig kratta som inte var längre än en käpp och så tog hon den i handen och så får hon ut till kyrkogården.

Då hon närmade sig tant Olivias grav, såg hon en liten grupp människor stå där tysta och stilla. Då hon kom fram, såg hon att där var alla väninnorna, där var Maria och Agnes och Elin och Bertha och Gurli och även Amalia som inte alls hade varit god vän med tant Olivia. Och mitt i gruppen stod notarien Holmén och talade vid alla damerna. Då lilla Susanne kom ännu närmare såg hon att allesammans hade likadana små behändiga krattor som hon.

Det blev tyst då hon steg fram och hälsade. Så sade Bertha:
– Hade hon talat med dig också om det här?
– Ja, jag lovade henne…
– Och vi med, sade allesammans.
– Och jag med, sade notarien, som hade en stor lång kratta, som han måste ta i en bil för att komma ut med.
– Så snällt av er allesammans, sade Susanne. Och så blev det tyst.
– Hon var en ordentlig människa, tant Olivia, sade slutligen notarien. Men inte behövde vi vara så många.
– Jag har absolut lovat henne, sade Amalia.
– Och jag med, sade Agnes.
I detta ögonblick kom en stor stark arbetskarl fram på vägen. Även han bar en kratta i handen. Den påminde om notariens men var inte så ny.

Den stora starka arbetskarlen lyfte på mössan och sade:
– Det tycks bli många om det här.
– Har ni också lovat henne, sade damerna.
– Jag är från kyrkogårdsnämnden, sade mannen. Den avlidna har betalt för evärderliga tider för vården av graven och jag har personligen lovat henne att kratta på graven så länge jag lever.
– På det viset, sade notarien, och satte ifrån sig sin kratta mot ett träd. Och så tillade han ännu en gång:
– Hon var verkligen ett mycket ordentligt fruntimmer, tant Olivia.

Lilla Susanne krattade aldrig på tant Olivias grav. Hon tyckte inte att det behövdes. Men i sinom tid gifte hon sig med notarien Holmén. Han råkade nämligen följa henne hem från kyrkogården. Vad livet ändå är underligt.

Idag



Jag hittade det här fotot på världens roligaste jacka i Joels skunkdagbok. Jag skulle nästan göra vad som helst för att få en sådan jacka och visa upp mig i när skolan börjar. Jag skulle få en massa nya otippade vänner. Säkert.

Idag



Brorsan har laddat hem en maffig box med Sinatras Reprise-inspelningar. Julen är räddad, så att säga.

Idag

Min dröm har slagit in. BBC har gjort en partyversion av "Super size me"!

I originalet käkar, som ni vet, en tokrolig figur burgare och strips i en månad och sedan klappar levern ihop. I den brittiska coverversionen har en 30-årig kvinna gett sig ut i nattlivet med ambitionen att festa stenhårt fem dagar i veckan Resultatet? Bilringar, depressioner, försvunnen käklinje, sämre minne och föråldrad hy.

Nu hoppas upphovsmakaren att hennes film ska få samma genomslag som just "Super size me". Tyvärr så tror jag inte hon anar vad det innebär. På något ironiskt sätt var det just McDonald's som tjänade på "Super size me". För när de omdelbara chockvågarna lagt sig efter chockavslöjandet hände något. För när den postironiska generationens främsta namn gläfst klart om det vidriga i att äta på McDonald's hände något.

På något skruvat vis tjänade skräpmatskedjan mest på hela kampanjen. Sällan har väl McDonald's varit mer inne, och när en hel generation med avväpnande ironiska leenden glufsar i sig McFeast och QP Cheese är det inte tack vare "I'm lovin' it"-kampanjer, utan på grund av en amerikans näradödenupplevelser.

Så man gissar ju vilket resultat BBC-filmen kommer få.

måndag, december 19, 2005

Idag



Jag är i Grängesberg. Jag ska fira jul här. Om jag hade med mig en kamera skulle jag visa hur det ser ut. Grängesberg är ett väldigt sorgligt kapitel i boken om Sverige. Samhället är en avbefolkad och moraliskt söndetrasad liten industriort där folk mest pratar om fylla och lastbilar. Och man gör det på ett väldigt gnälligt dalmål.

Jag älskar Grängesberg på nåt sätt, men samtidigt föraktar jag det av hela mitt hjärta. Kommunikationerna är det värsta. Alla fula, trasiga och sjaskigt 50-talistiska byggnader tycker jag är vackra på något sätt. Får jag tag i en kamera ska jag nog dokumentera hur det ser ut här. Jag tror ingen gett Grängesberg en ärlig chans tidigare.

söndag, december 18, 2005

Idag

Jag spelade precis PegBall mot en nybörjare. Jag förlorade. Förut var jag en dålig förlorare. Nuförtiden är jag så jävla van att förlora att jag inte orkar bli arg. Jag har fullkomligt resignerat.

Idag



Alla som inte fattar det briljanta med att använda New orders "Age of consent" i trailern för Sofia Coppolas kommande "Marie Antoniette" är nog idioter.

Musikvalet och det faktum a
tt titelloggan ser ut ungefär som titelloggan gör i princip alla teen angst-filmer från 80-talet gör att man förstår ambitionen. Att låta ett modernt tonårsdrama utspela sig i 1700-talets Frankrike är det bästa man kan göra. Och genom ett par snabba klipp på överklassvräkiga fester förstår man att det inte alls är en ung drottning för 300 år sedan den här filmen kommer handla om.

Sofia Coppola kommer nog snickra ihop den syrligaste samtidskommentaren någonsin genom att göra en film om en världsfrånvänd revolutionsfiende. Om ungefär ett år har filmen premiär. Om jag längtar? Ja.

Idag

Här är min egna lilla hyllning till odödlig skönhet.



lördag, december 17, 2005

Idag

Nu har vi sett halva "Das boot". Jag är inte helt övertygad... Det är synd, för jag gillar ju tysk film och tysk krigsfilm är ju som grädde på bratwurstmoset.

Jag tycker den här jackan ser lite intressant ut. Jag ska fråga Julia om den är intressant.

Idag

Det säger ganska mycket om tillståndet i den förment alternativa musikvärlden när NME aldrig skrivit en rad om The Pipettes, men haft äckelpäckelsångare i The Killers på omslaget 89156 gånger.

Idag

Och här kommer min utlovade lista över årets tio bästa filmer. Har dock missat flera högbetygsfilmer såsom "Darwins mardröm", "Barnen som inte fanns", "Mysterious skin", "The constant gardener", "Dolt hot", "Barnet" och "Sophie Scholl", så det finns nog anledning att revidera listan i framtiden.

1. Undergången - Hitler och Tredje Rikets fall (Oliver Hirschbiegel)
2. Instängd (Neil Marshall)
3. Oldboy - Hämnden (Chan-wook Park)
4. Wedding crashers (David Dobkin)
5. Dead man's shoes (Shane Meadows)
6. Sideways (Alexander Payne)
7. Batman begins (Christopher Nolan)
8. Million dollar baby (Clint Eastwood)
9. Det levande slottet (Hayao Miyazaki)
10. Hotell Rwanda (Terry George)

Idag

"Värst vad du ser oskyldig ut".

Jag borde ha slagit in skallen på honom.

fredag, december 16, 2005

Idag

Ja, här är min lista över de tio bästa skivorna som släppts i år.

1.
Martha Wainwright - Martha Wainwright
2. Babyshambles - Down in Albion
3. Montt Mardié - Drama
4. Suburban kids with biblical names - #3
5. The Embassy - Tacking
6. Franz Ferdinand - You could have it so much better
7. Patrick Wolf - Wind in the wires
8. Jenny Wilson - Love and youth
9. Robyn - Robyn
10. Animal Collective - Feels


Tjugo andra skivor jag tyckt mycket om i år (utan rangordning): Acid house kings - Sing along, Andrew Bird - The mysterious production of eggs, Arcade Fire - Funeral, Broadcast - Tender buttons, Clor - Clor, CocoRosie - Noah's ark, Colder - Heat, Editors - Back room, El Perro del Mar - Look!, Electrelane - Axes, Hal - Hal, Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser, Kammerflimmer kollektief - Absencen, Kelley Polar - Love songs of the hanging gardens, Madonna - Confessions on a dance floor, Piana - Ephemeral, Richard Hawley - Coles corner, Richard Swift - The Richard Swift Collection Volume One, The Tears - Here come the Tears, Rufus Wainwright - Want two.

Idag

Gårdagskvällen/natten var fullkomligt bisarr. Från påbyggnadsrap och Magnus Uggla på teckenspråk till galningar i rullstolar och råpackade norskor. Livet är bra underligt ibland. Men som vi skrattade. Och som vi led. Vår skoltidning blev en försäljningsmässig katastrof, men länge leve integriteten!

Senare ikväl listar jag årets bästa filmer och skivor. Och kanske nåt mer.

PS. Och min bror har gjort en ruskigt bra låt. Fast han vet inte att jag har hört den. DS.

onsdag, december 14, 2005

Idag

Skoltidningen blev färdig idag. Åtminstone ur redigeringsaspekt. De som trycker den i kväll/i natt är hjältar. Undrar om helvetet bryter lös imorgon, med tanke på den något otrevliga tonen som hålls i redaktionstexterna. Alla får sig en släng av sleven. Det är kul.

Imorgon är det skolfest med ringdans och julmat. Det känns lite psykat. Ringdans, liksom... Och igår fick jag (tror jag...) två veckors praktik på Dala-demokraten.

På fredag börjar jullovet. Jag kommer sakna min klass.

söndag, december 11, 2005

Idag

Jävla dödag idag alltså. Först bränner jag en miljard på julklappar, sen går mina nya byxor åt helvete. Just nu sitter jag i en rosa "Monster till svärmor"-tröja och väntar på att Soulseek ska skärpa sig. Jävla dödag idag alltså.

Idag

Maria Schottenius, Ulrika Kärnborg och Malena Rydell. Särskilt Ulrika Kärnborg. Jag gillar er tre som fan. Jag måste verkligen börja prenumerera på DN igen. Fan, vad har Göteborgs-Posten att sätta emot? Just ingenting. Jag vet det, ni vet det.

Jag ska bygga ett litet, litet altare och tillbe er. Särskilt dig, Ulria Kärnborg. Du kan vara den bästa kulturjournalist vi har i det här landet. Om jag kunde skulle jag vara du.

Idag

Från Aftonbladet.se: "Göran Perssons man gör 180-sväng".

Alla typer av finurliga kommentarer kring Perssons sexualitet eller Anitra Steens utseende skulle bara göra Aftonbladets skämt sämre. Så jag låter bli.

Idag



Hur tufft hade det här inte varit på en skala? Hellre Sinatra än Clintan, lätt!
 
Det är synd att Sinatra inte gjorde fler thrillers. Han var briljant i "Hjärntvättad" och i underskattade "Mannen med ishackan".

lördag, december 10, 2005

Idag



Glöggfesten gick om intet, typ. Mycket tack vare en socialt handikappad, halvalkad individ vars namn jag glömt men som säkert minns mitt namn. Han ska vara med i "Idol" och jag hanterade situationen genom att vara sarkastisk. Jag gör ofta det.

Vid elva blev alltihop för pinsamt, och vi gick för att sova. Sova över är underskattat. Man borde göra det oftare, utan nån vidare anledning. Som när man var liten. Med pyjamas, medtagen tandborste och hela köret.

Idag

Ungefär samtidigt som The Hives' "A little more for little you" spelades på Tracks började jag tänka på "Ever fallen in love?", den där Buzzcocks-låten.

Ja, jag vet vad fan du sysslar med!

fredag, december 09, 2005

Idag

Humor i 3 gyllene steg
1. Mannen med laseransiktet! <- Martin kläcker världens roligaste skämt/idé.
2. Mannen med ormansiktet! <- Jag kombinerar Martins idé med världens coolaste djur.
3. Mannen med laserormen! <- Jag kombinerar Martins idé med min idé.

Vilken tyckte Du var roligast?

Idag

Idag har jag visat foton på en kyrka inför en förundrad klass, efterfrågat gudomlig auktoritet, jobbat lite på en skoltidning med arbets(?)namnet "Min häst". Och det är väl det, ungefär.

Okej, glöggfest i Kungsan ikväll. Det kan bli fan så bra. Särskilt som att jag istället för mandel ska ha "Riket" till glöggen.

torsdag, december 08, 2005

Idag

Brolle Jr har sjungit in sexton av Cornelis Vreeswijks visor och kallat resultatet "En stund på jorden". Expressens Anders Nunstedt avfärdade idiotin med den klockrena forumleringen "Norrlands Elvis försöker tolka Cornelis Vreewijk men låter som hönan Agda". Då blir Brolles farsa, Kjell, arg och plötsligt har han skrivit årets roligaste feedbackmail.

"Du ditt flintskalliga svin vad får du av dom du rosar i dina så kallade recensioner. Det ska du veta att hönan agda är jävligt glad att hon inte ser ut som du."

Idag

Jag recenserar The Strokes nya skiva "First impressions of Earth": Hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock, hårdrock.

Idag

Jag vill å det bestämdaste ta avstånd från Labyrints låtkalender som jag haussade i ett tidigare inlägg. Efter första lucköppningen (Babyshambles!) dalade kvaliteten på låtvalen ganska ordentligt. Smaka bara på den här salvan av skitartister: Timbuktu! Amy Diamond! Nanne Grönwall! Depeche mode! Kelly Clarkson! Att någon av de där pajasarna skulle gjort en av årets 31 bästa låtar faller ju på sin egen omrimlighet.

Först blir man upprörd, sedan början man le. Särskilt när man läser de osannolikt överslätande kommentarerna som ackompanjerar låtvalen. Försök bara läsa snicksnacket om "melodisk radiorockdänga med [...] intensitet och känsla" och "en sångerska med själ, hjärna och hjärta" i fråga om Kelly Clarksons "Since U been gone" utan att skratta ihjäl dig. Jag lovar, det går inte.

onsdag, december 07, 2005

Idag

En bra dag idag. Bra kaffe, bra paj, bra sällskap, bra inköp, bra prat.
Bra foton?

Idag

Julia dissar chefsideologen Andres Lokko i sin blogg. Jag kontrar med att hylla honom. Och jag gör det genom att tipsa er om att läsa hans kulturartikel som publicerades i gårdagens Expressen.

LÄS HÄR!!!!!!

Det är kanske den vackraste och sannaste text jag läst. Vissa textpartier går otäckt nära.

Idag



Läser att det i början av förra månaden släpptes en samlingsskiva med de bästa låtarna skrivna och producerade av Stock, Aitken & Waterman. Åh, det är ju fantastiskt. Nåt liknande har jag längtat efter rätt länge. Samlingsskivan, som heter "Gold", är en given julklapp.

Fast visst hade man önskat att britterna hade fått samma sköna behandling som Phil Spector fick med "Back to mono"-boxen. Nåväl. Den dagen kommer.

Idag

Sverige är ett skitland. Vem fan är Lottie Knutson? Jag och min bäste vän Ulf Lundell emigrerar i vår.

So long, suckers!

tisdag, december 06, 2005

Idag

Okej, jag längtar ganska jävla mycket efter Scorseses nya film "The Departed", en remake på "Infernal affairs". Orsaken heter Jack Nicholson. Han ska spela en sjavig irländsk-amerikansk maffiaboss med det osannolikt tuffa namnet Frank Costello.

"
The main reason he (Jack Nicholson) joined the production was because he had previously done a few comedies, and wanted to play a villain again, and he considered the character of Costello to be the ultimate incarnation of evil."

Även Leo DiCaprio och Matt Damon är med, men det är ju Jack man vill se. Det är märkligt att han aldrig gjort film med Scorsese tidigare.

söndag, december 04, 2005

Idag

Jag och Martin diskuterar galor.

"martin säger:
när är grammis galan?
daniel säger:
brukar den inte vara i februari eller nåt
martin säger:
jag har ingen aning
daniel säger:
tror det.
martin säger:
det är sveriges bästa gala
martin säger:
efter barngalan
daniel säger:
ja, helt klart.
de gav ju philemon arthur ett pris.
martin säger:
ja och popsicle var tuffa på den galan
daniel säger:
det är så sant.
martin säger:
ingen har varit tuff på barngalan, tänk om nån gjorde ett sånt popsicle säg där, det vore nåt
martin säger:
nån komframochsägare
daniel säger:
haha, amy diamond önskar livet ur de som vann lilla melodifestivalen.
martin säger:
hahahaha, jävlar vad bra.
daniel säger:
det vore klockrent. tänk om hon var snorfull eller ännu bättre - hög på kokain!
martin säger:
haha, både och. puder på näsan och en flaska baylies i handen
martin säger:
och håll i dig nu, inga trosor."

Sen spårade det ur totalt. Ett samhälle som tillåter sådana som oss existera är fördömt.

Idag

Okej, jag vet att jag är är väldigt sen, men jag vill ändå tipsa eventuella läsare om fantastiskt roliga "Tv igår", en blogg där några anonyma tomtenissar går fram med yxan rätt rejält. Ingen annanstans än här kan jag skratta lika gott åt välformulerat lömska angrepp på "kändisar" som säkert förtjänat det.

Dissningen av Idol-Sebastian är, som jag och Martin säger, hilariös.

"Vad är dealen med att alla hyllar honom liksom, han är juh bara så kass. Det roliga med Idol, i alla fall för de som fyllt femton, är juh att det är som att se gulliga barn uppträda för sina föräldrar. Jag känner min biologiska klocka ticka när de uppträder och visar alla fina kläder på en gång. Sebastian får mig att vilja begå livmodersharakiri."

Idag



Jag vet inte riktigt, men det är något med den här bilden som är djupt oroande.

Idag

"If there was a way I'd hold back these tears, but it's Christmas day
Baby, please come home"

Ja, ni ser ju själva.

Inför julhelgen försöker jag sätta ihop en egen liten Absolute Christmas. Och eftersom Phil Spector-skrivna "Christmas (Baby, please come home)" är den enda jullåten värd namnet har jag ägnat några timmar till att soulseeka fram den i ett par fräcka versioner.

Darlene Loves original från Spectors julsamling är så klart överlägsen. Det blir nästan inte bättre än när Darlene och kören hetsar upp sig ordentligt med en call-and-response-övning och bollar ordet "please" fram och tillbaka mellan sig. Och när allt sedan avtonas med de mest bitterljuva pianotoner jag hört och Darlenes uppgivna "yeah" vill jag nästan gråta snöflingor.

Joey Ramones gubbpunkversion går inte heller av för hackor. Hans minst sagt svajiga röst funkar perfekt i temat, och det brötiga saxsolot är genialt. Att sångaren är död gör bara deppdimensionerna vidare.

The Catskills gör spökligt tanig flickindie av alltihop och det funkar riktigt bra. När de väser fram "They're singing deck the halls, but it's not like Christmas at all" blir jag nästan rädd på riktigt. Death cab for Cutie gör också en fin insats (särskilt pianostyckena), men jag skulle nog hellre höra vad Postal service skulle kunna göra med låten.

Sen har vi såklart U2:s mastodonttagning. Bonos pratintro är genialt och genom att använda en skönt whiskeysprucken gubbröst lyckas han nästan lura i mig att han sjunger varenda ord med tårarna rinnande nerför kinderna.

Jag vill ha fler versioner av "Christmas (Baby, please come home home)". Har The Pogues spelat in den? The Only Ones?

Idag

Och nu, lite reklam!!!

Passa på att kolla in Labyrints låtkalender!

En jury (där bland andra jag ingick) har plockat ut det gångna årets 31 bästa låtar. Varje dag under hela december öppnas en ny lucka i kalender, och bakom varje lucka döljs en ny låt. På nyårsafton står det klart vilken sång vi i juryn utsett till årets bästa.

Hittills har Timbuktus "Det löser sig", Septembers "Satellites", Kents "Den döda vinkeln" och Babyshambles "Fuck forever" (min förtjänst!) dykt upp bakom luckorna. Spännande, spännande.

Hej då.

lördag, december 03, 2005

Idag

Jag drömmer om ben jag aldrig sett, om bussturer jag aldrig kommer ta, om en vår som aldrig blommade, om en röst jag inte hör. Eyvind vet. Drömmar om rosor och eld.

fredag, december 02, 2005

Idag

Ikväll ska jag och delar ur den framtida mediaeliten ut och göra stan, som man säger. Det ska bli trevligt, som man säger.

Tills jag kommer hem kan du läsa det här fina som Therese Boman har skrivit.

Alltså fan vad jag avskyr hela grejen med att vara snygg men posera som ful. Det är ju problemet med hela indiegrejen. Indie är ju till för fula, för alla som kan identifiera sig med texten till Pulps Mis-Fits. Och sen ser man Starke Adolf-vimmelbilder (eh alltså, jag vet att Starke Adolf inte finns längre, men jag har så dålig koll, vad heter era indieklubbar nu för tiden? Nya varvet? Skit samma, ni fattar, liksom, tänk snygg-indien som hänger på Uppåt Framåt tex.) och så är alla tjejer (särskilt tjejerna!) så jävla snygga att om de tagit på sig ett litet linne istället kunde de lika gärna varit på vimmelbild på Stureplan.se. Vad är dealen? Gentrifiering heter det här, att ta nåt sunkigt och erövra det och därmed uppgradera dess status, det är sånt som medelklassen roar sig med när de blir uttråkade.

torsdag, december 01, 2005

Idag

För tre år sedan donerade Yoko Ono rättigheterna till John Lennons sololåtar till Amnesty International och nu ska människorättsorganisationen använda sig av låtskatten i en ny kampanj.

Nyinspelningar av Lennon-klassiker kommer släppas som nedladdningsbara filer på Amnestys internationella hemsida i början av nästa år. Och det är inte vilka som helst som ger sig på den mördade skalbaggens gamla låtar. Avril Lavigne har gjort en nyversion av "Imagine" och Black eyed peas ska göra "Power to the people". Enligt Rolling Stone Magazine är även band som Sum 41, Deftones och Duran Duran inblandade i projektet.

Så kan det gå. Jag har alltid varit motståndare till mänskliga rättigheter, och sällan har jag väl varit lika stärkt i min övertygelse som nu.