lördag, januari 14, 2006

Femton, nollsex

Igår tänkte jag beställa biobiljetter, men ju mer jag tittade på vilka filmer som stod på reportoaren desto mer förbannad blev jag. Vad fan går det för filmer på bio? Idel svensk skit och en film som heter "Transporter 2". Ja, det där gnället har ni hört förr.

Men vad som är värre är att filmer som i praktiken borde tilltala mig får mig vilja kräkas. Och då räcker det med att läsa synopsis eller, för all del, kolla på filmaffischen. Ta en film som "Jarhead" tillexempel. Fyfan vad jag hatar den filmen. Jag har naturligtvis inte sett den. Men låt mig i punktform förtjälja varför just den filmen är beviset på att Satan vandrar på jorden.

#1: Den är regisserad av mainstreamindiekungen Sam Mendes. Han gjorde "American beauty", en film som avlöjade "sanningen" om the american middle-class suburbia och som alla pseudointellektuella gick igång stenhårt på (inklusive jag själv).

#2: Huvudrollen spelas av Jake Gyllenhaal. Han spelade titelrollen i "Donnie Darko", en postmodernt high schoo-film om en snubbe med depressioner på 80-talet. Också en film som alla pretentiösa indiesluskar (inklusive jag själv) gick igång på.

#3: Den utspelas under det första Gulf-kriget, ett krig som fungerar finfint som ramberättelse när man egentligen vill göra film om det nuvarande Gulf-kriget. Det nuvarande Gulf-kriget är en film som alla reflexmässiga USA-hatare (inklusive jag själv) går igång stenhårt på när det dramatiserar (tänk: "Fahrenheit 9/11").

#4: Jake Gyllenhaal spelar en whitetrashig soldat. Amerikas vita slödder är tacksamt att skildra på film. Inte bara för att det fungerar så bra när man vill visa upp vilka korkskallar som bor i USA och röstar på republikanerna, utan också för att de i all sin dumhet och politiska inkorrekthet ibland säger "sanningen" om USA och krig (tänk repliken: "Fan, krig är ju pytonkasst!").

#5: Soundtracket innehåller låtar av Nirvana och T. Rex, två rockband som är livsvikta för skitmånga kids i åldrarna 13 till 53 (exklusive jag själv). Dessutom innehåller den superkultiga kulthiten "Don't worry, be happy", som för att liksom undestryka hur fel det är att skjuta på varann.

Jag blir nästan svimfärdig av ilska när jag tänker på att de cyniska svin som snickrat ihop "Jarhead", och tror att jag ska svälja den med hull och hår, gjort exakt samma lista som jag men då för att checka av säkra-succé-ingredienser.

Nu ska jag sova.

1 kommentar:

Ida Strid sa...

Haha, du har övertygat mig, filmen måste vara värdelös. Genomskådat!