lördag, januari 21, 2006

Tjugotre, nollsex

Jag hade inte tänkt kommentera Neo, det där nya borgerliga livsstilsmagasinet för "alla som älskar frihet och framsteg, krämig cappuccino och halvfranska band". Främst på grund av jag inte läst tidningen, men också därför att jag det enda jag egentligen kan göra är att gratulera Tidningssverige till en ny bebis.

Men tydligen är tidningen husorgan för de som anser sig/anses av andra tillhöra den nya folkrörelsen (nåja) som kallas nya borgerligheten och det om något borde kommenteras. Särskilt som jag under det senaste året kallats nykonservativ, ärkereaktionär och nyliberal och väl i sådana fall borde tillhöra den nya borgerligheten.

Eller inte. Den nya borgerligheten är, om jag tolkat det hela rätt, ett sätt för folk som kan ta för sig att slippa be om ursäkt för sina vassa armbågar. Ett sätt för Reese Witherspoons karaktär Tracy Flick i Alexander Payne-filmen "Election" att ursäkta sin sjukliga karriärsambition och förmåga och gå över lik för att nå hela vägen fram med lite ideologi. Och sådan är inte jag. Jag ursäktar sällan mina handlingar genom att kalla dem subversivt politiska. Och jag gillar det som de belevade brukar förakta.

Jag har gått på soc.
Jag tycker det är godare med kaffe från en automat än en cappuccino från en automat. Jag tycker Jantelagen är vettig. Jag är nog mer som Matthew Brodericks karaktär Jim McAllister.

Men, för all del.
Kom tillbaks om fem-sex år. Då kanske jag har en schysst lön. Då kanske jag är nyborgerlig. Ja, om inte en nouvelle gauche kommit då alltså; en intellektuellt uppvriden socialdemokrati i ständig opposition som använder sig av Thatchers retorik. Det vore ju drömmen.

En liten sak dock, angående Neo. Är inte framsidan ganska intressant, ur ett postkolonialt perspektiv? Titta och bedöm själv.

1 kommentar:

julia sa...

nu är jag så upprörd att sofia nerbrand ska få sig en snyting hos mej.