tisdag, januari 10, 2006

Tolv, nollsex


Sju svikare och inget mer.

När jag hörde Bruce Springsteens "Thunder road" första gången tyckte jag han sjöng "the screendoor slams, Mary dress waves". Jag fascinerades av den märkliga formuleringen, som för min del bar upp hela låten. Jag kunde lyssna på inledningen av "Thunder road" om och om igen bara för att höra Springsteen sucka fram hur Mary klädde vågor när Roy Orbison sjöng för de ensamma.

Formuleringen var så bra att den drev mig, en då pinsamt övertygad anglofil som drog gränsen för vad man kunde lyssna på strax väster om Plymouth, att köpa "Born to run"-skivan. När jag kom hem läste jag i texthäftet att han sjöng "Mary's dress waves". Plötsligt var "Thunder road" en ganska vardaglig rockballad.

Jag har inte riktigt kommit över det sveket ännu. Men Tortoise och Bonny 'Prince' Billy gör ett ganska hyfsat försök att blidka mig med sin tolkning av låten. Även om Will Oldham är väldigt tydlig med att sjunga att Mary's dress waves.

2 kommentarer:

Ida Strid sa...

Nä, Born to run har aldrig tilltalat mig. Fast vem vet, den kanske hade gjort det om jag också hade hört fel...

Yossarian sa...

haha det här var jävligt bra!