tisdag, februari 07, 2006

Fyrtiofyra, nollsex

Min enda svaghet är litteraturen. Jag vet inget om litteratur, jag kan inget och har varken läst Strindberg, Toni Morrison eller John Steinbeck. Jag har en massa böcker i hyllan, men jag är dålig på att läsa. Jag är en svag människa som borde ges mer tid, som borde tvingas läsa. För jag tycker om att läsa. Men jag är dålig på det.

Igår släpptes Jonas Hassen Khemiris "Montecore", det är en bok. Jag har beställt den och förhoppningsvis kommer brevbäraren med den idag. Jag tyckte om "Ett öga rött". Den marknadesfördes som den första romanen "skriven på tvättäkta Rinkebysvenska", och trots att jag kräks på Gringo-ish, jao, så håller jag ändå "Ett öga rött" oerhört högt. Ja, jag gillade den jättemycket. Innehåll går före form, i min värld alltså. Och ändå beställde jag "Montecore" främst för att
berättargreppet verkade så himla spännande. Nördigt.

1 kommentar:

the great maynardo sa...

Supernördigt. Jag har bara läst ungefär en halv sida i ett öga rött, en halv sida någonstans i mitten, och det fick räcka. I alla fall för tillfället. Jag tror att jag har svårt för nya berättargrepp, åtminstånde omedelbart. Jag kanske är för lat och konventionell, vad vet jag? Eller är det bara rinkebysvenskan som jag har svårt för? Har jag snubblat på en mörkt rasisitisk sida hos mig själv? Fan. Jag vill inte vara konventionell, jag vill inte vara konservativ och rädd. Jag vill inte! Men jag kan ju inte låta bli. Jag ska göra ett nytt försök med Monticore. Jag kanske inte var mogen sist?