söndag, februari 19, 2006

Sextioett, nollsex



Idag har Göteborgs-Posten ett reportage om hur Göteborg och då särskilt innerstaden kan utvecklas. Entologer, arkitekter, PR-konsulter och bebyggelseantikvarier intervjuas om områden som kan tänkas bli heta i en snar framtid. Mariaplan, Gamlestaden, Bagaregården, Kungsladugård, Vasagatan och Sisjön är hett medan Avenyn är på väg ut.

Ett stycke är särskilt intressant i artikeln:

"Till centrala staden räknas definitivt Långgatorna. Nya klädbutiker, antikhandlare, restauranger, spännande människor. Billig öl som lockar mycket unga.
– Man kan tycka vad man vill om porr men utan porrbutikerna hade Långgatorna varit bara vänsterinriktade kulturarbetare. Krocken skapar en större variation av vilka människor som befinner sig i området och det är ett plus, vara sig man vill eller ej, säger Johan Olsson (arkitekt, min anm.).

Som forskare talar Joakim Forsemalm hellre om varför ett området blir hett respektive kallt än vilka som är det. Också han ser porren som en viktig aktör för att Långgatorns ska bli vad de är. De håller nere hyrorna och gör det möjligt för mindre butiker att etablera sig där.
– Vår längtan efter att vara en del av kontinenten bidrar också till att Långgatorna uppfattas som charmiga. Det är halvsmutsigt men jävligt mysigt på sitt sätt.
På Långgatorna finns fastighetsägare som inte bara vill maximera sin vinst. Han ser också näringsidkare som delar sin kreativitet emellan sig. Man fyller lokaler med sina kompisar, skaffar ett skönt arbetsliv."

Alltså finns det fler än jag som tänker sådana tankar om porrbutikerna och hur de påverkar det övriga utbudet på exempelvis Andra Långgatan. Det är ett märkligt växelspel, det där. Porrbutikerna håller nere hyrorna så att vänsterintellektuella bokaffärer kan etablera sig hyfsat centralt. Om man vill ha en heterogen stadskärna, är man beredd att acceptera porrens existens? Jag vet inte.

Men Långgatorna och Järntorget är ändå mina favoritställen i stan. Mycket för att här lever drömmen om att vem som helst kan bo centralt och vem som helst kan etablera en rörelse centralt. Men det är säkert slut på det snart. På bostadsfronten har man verkligen kommit igång. Sedan 1999 har 2 902 lägenheter i Centrum och 2 093 lägenheter i Linnéstaden omvandlats från hyresrätter till bostadsrätter, och gentrifieringsprocessen på Långgatorna har nog bara inletts.

Nu kan du läsa mer om gentrifiering här.

1 kommentar:

SVINET! sa...

ja. alltså även i nyktert tillstånd:

jag finner resonemanget jättemärkligt. höjden av dubbelmoral.