onsdag, mars 01, 2006

Åttioett, nollsex

Jag älskar vad som lite fint kallas kontrafaktisk historieskrivning. Ni vet, när man skärskådar en historisk händelse som egentligen aldrig hände. Hasse Alfredsson gör det i sin bok "Attentatet i Pålsjö skog", och ställer sig frågan vad som kunde ha hänt om Nazityskland attackerat Sverige.

Andra frågor som ställts i diverse akademiska och popkulturella kretsar är hur Europa sett ut om kontinenten hade islamiserats på 700-talet och vilka skivor Elvis hade spelat in om han inte ätit och knarkat ihjäl sig 1977. Vad hade hänt om en kines eller en japan "upptäckt" de amerikanska kontintenterna innan Columbus? Tänk om Trotskij segrat över Stalin i maktkampen efter Lenin, eller om ryska revolutionen misslyckats. Hade New order någonsin bildats om Ian Curtis inte begått självmord?

Och hur hade världen sett ut idag om Al Gore vunnit presidentvalet 2002? Och vad hade hänt om ABBA aldrig vunnit Schlagerfestivalen? Det här är ju frågor man aldrig får svar på, men jag gillar att ställa mig sådana här frågor. Åtminstone för mig själv. Och därför gillar jag att spela med Sovjet eller Nazityskland i strategispel.

Idag är det 20 år sedan Sverige vaknade upp till insikten att Olof Palme mördats. Och igår publicerades Anders Mildner på Expressens kultursidor en fri fantasi om hur vår lilla värld kunnat ha sett ut om kulan inte hade dödat.

Är det världsfrånvänt att uppskatta sånt här? Ja, kanske. En gång var jag organiserad inom en organisation en bit ut på vänsterkanten. Där blev jag beskylld för att vara världsfrånvänd med motiveringen att jag föredrog David Bowie och Roxy music framför Mikael Wiehe, Ebba grön och Lars Winnerbäck.

Jaha.

Inga kommentarer: