måndag, mars 20, 2006

Åttionio, nollsex



Idag recenseras Ebba von Sydows nya coffee-table-bok på svenska kultursidor. Det slår mig hur intressant det vore om en svensk musikjournalist, till exempel, bygde sin karriär på samma sätt som Ebba gjort.

Tänk om musikjournalisten;
  • Recenserade skivor och lät betyget baseras på om någon Hollywood-kändis uttalat sitt gillande för skivan eller bandet/artisten i fråga,
  • Poserade på enorma reklamtavlor för ett skivbolags senaste artistlansering,
  • Skrev en bok om musik och lät den illusteras av 76 bilder föreställande sig själv,
  • Påstått sig själv vara lika mycket marknadsförare som något annat.
Hade journalisten varit man hade tror jag reaktionerna hade varit annorlunda än hur de artat sig mot Ebbas märkliga och stundtals rätt oetiska förhållningssätt. Visst, Ebba kallas dumhuvud, men hon berörs aldrig av det. Åtminstone inte på professionell basis. Hade musikjournalistsnubben varit man hade han nog rykt efter ett tag. Åtminstone hoppas jag det.

Eller tänk om journalisten ifråga istället var politisk kommentator på, säg Dagens nyheter eller Sveriges television. Och ställt upp på reklamtavlor för Nationaldemokraterna. Och blivit kritiserad. Och sedan viftat bort kritiken med att "jag har aldrig skrivit om det partiet". Vad hade hänt då?

Jaja, nu tycker väl ni att jag är fånig som jämför politik med mode, men för endel är ju det precis lika viktiga ämnesområden. Och andra hävdar ju att mode ÄR politik. Om inte annat är ju Ebba och hennes inflytande på opinionen ett bevis på det.

1 kommentar:

sweet sa...

Tankvärt inlägg, du har en poäng eller nåt!