tisdag, april 04, 2006

Etthundratvå, nollsex



Sigge Eklund skriver att han blir imponerad av uppriktigheten i Linda Skugges rovdjursanfall på Åsa Petersen (se gårdagens bloggpost). Han känner stor respekt för Skugges avsaknad på respekt. Han tycker att Skugges låghet är viktig och uppfriskande. Hon vägrar spela teater i det offentliga rummet, och det är så fint tycker Sigge. Oh la la.

Undrar vilken inställning Eklund har till de främlingsfientliga rättshaverister med kronisk sosseallergi som man hittar på alla landsortstidningars insändarsidor. De har ju också tappat konceptena totalt, de är ju också uppriktiga, de saknar ju också respekt för sina medmänniskor och de vägrar "spela teater".

Är de också lika fina som Skugge, trots att deras megafon inte är Sveriges andra största kvällstidning och en av landets mest välbesökta bloggar? Ja, i konsekvensens namn måste Sigge tycka det.

När nynazister manglade oskydliga förbipasserande vid Stigbergstorget förra våren satt Sigge i sin vindsvåning och applåderade det urskiljningslösa våldet. Det var viktigt och uppfriskande. Göteborgs fria nationalister vägrade spela teater i det offentliga rummet och Sigge tyckte det var värt all respekt.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Lär dig skilja på åsikter och handlingar! Kan vara bra för dig som tydligen ska bli journalist...Varför skulle man förespråka våld för att man respekterar yttrandefrihet och icke politisk korrekhet? Som det här landet för övrigt skulle må bra av att ha mer av.

Utile Dulci sa...

Så här skrev jag på Karolina Lassbos blogg (med dagens datum):

Livet ter sig lika enkelt för Daniel som för mina barn men bara för att man har gåvan att utrycka sig betyder det inte att man da facto alltid har rätt.

Ge grabben ett 10-tal år så lär han också få insikt och mognad - om att livet inte handlar om att exkludera och agera självutnämnd sanningssägare utan om att vara ödmjuk inför livets alla skeenden och söka förståelse. Med personer som Daniels jargong så hade inte humanister (och utbildade jurister) som Nelson Mandela eller Mahatma Gandhi funnits.

Daniel sa...

Det här var ju roligt.

Först anklagas jag för att gå i de politiskt korrektas ledband. Sedan blir jag anklagad för att exkludera, agera självutnämnd sanningssägare och vara någon sorts motvikt till Mandela och Gandhi.

Jaja, man kan ju inte tillfredsställa alla jämt.

Det bästa jag kan göra i det här läget är att råda utile dulci att läsa på lite mer om Gandhis humanism. Hur agerade han i statsdelningen Indien-Pakistan? Hur agerade han vid den stora muslimska demonstrationen 1922? Vilken inställning hade han till fascismen? Vilken inställning hade han till svarta afrikaner?

Utile Dulci sa...

Det handlar inte om att alltid ha rätt eller fel, du verkar inte vilja förstå vad jag skriver, utan VILJAN till dialog och reflektion: du verkar så inställd på att låta världen höra din röst att du glömt bort hur man lyssnar.

Avseende Gandhi så borde du väl känna till det faktum att han aldrig hade ett officiellt ämbete utan Britter och politiker förde dialog med honom som privatperson (!), tämligen unikt under 1900-talets historia.
Vidare, så känner du antagligen även till det faktum att det var All Muslim Legue med Jinnah i spetsen som drev en närmast fanatisk rörelse som vi idag skulle ha kallat för islamister.

Daniel sa...

Är inte bloggens själva poäng att man låter sin röst bli hörd? Världen behöver inte lyssna. Så högt skriker jag inte.

Men för all del... När tycker du att jag brustit i viljan till dialog och reflektion?

Angående Gandhi: Ja och ja.

Utile Dulci sa...

Risken är väl bara att du kommer att bli en manlig självutnämnd kvasi-Linda Skugge som till en början hade sina poäng men som idag mest spyr galla på alla de som inte delar hennes uppfattning.

Kom dock ihåg vad jag från början skrev: om ett 10-tal år har även du fått distans till din person (och dess förträfflighet) att du faktiskt använder dig av den bästa av alla egenskaper: ödmjukhet.

(Och till skillnad från dig så har några av oss bott på de platser, pratar de språk och har den etniska bakgrund som gör att vi kan tala utifrån egna reflektioner och erfarenhet avseende de länder vi diskuterar. Där lyser det igenom att dina främsta källor är från vita, medelklass akademiker som sammanfattar historien ur en västerländsk kontext vilket även präglar din diskurs. Vi andra har lärt oss att arbeta utifrån olika sammanhang och vet alltför väl att några examina hit eller dit må vara bra, men det är först när man upplevt olika situationer som reflektionen får genomslag. Du skriver okej och har säkert studerat några intressanta kurser men det ger dig knappast insikt om hur världen ter sig utanför.

Daniel sa...

Manlig självutnämnd kvasi-Linda Skugge? Ja, risken finns alltid. Eller så blir jag ett drygt pretentiöst världssamvete som talar om sig själv i tredje person och förvägrar andra en offentlig röst. Vem vet? Vi får se!

Jag har redan rätt mycket distans till mig själv och min egen förträfflighet. Det trodde jag var hyfsat tydligt.

Och vad är det för länder vi diskuterar nu helt plötsligt? Eftersom du - eller ska jag säga Ni? - inte specificerar var skon klämmer så måste jag nog säga att den här diskussionen (hej brist på dialog och reflektion!!!) känns märklig.

Utile Dulci sa...

Daniel:

All heder att visa upp en blogg med bild och namn, dessutom så verkar du ta mina påhopp tämligen bra: det vittnar ju om att jag delvis har fel...måhända har du självinstikt?!

Nej, jag (är faktiskt inte Ni med folk!) syfter främst på Indien men även Sydafrika till vis del: har man, som jag gjort, bott och verkat i dessa länder så "vet" alla i Sverige hur det är där. För det har de sett på TV eller läst i någon bok. Och, visst!, till en del bör vi nog se länderna utifrån en svensk kontext för att därmed sätta sakerna i (ett för oss) rimligt sammanhang. Men du bör betänka vems text du syftar på/åberopar när du återger så komplexa stater som Indien och Sydafrika. "Makten finns i diskursen" som Michel Foucault skrev, och den diskursen utgår väldigt ofta från västerländska källor.
Ländernas egna befolkningar har en helt annan syn på vad som hänt...kanske en gyllene medelväg när det gäller att sammanväga en historisk tillbakablick?

Daniel sa...

Ja, jag har inget att dölja egentligen. Min självinsikt är kanske inte alltid så tydlig, men jag hoppas den existerar. Namnet på min blogg är ju t ex övertydligt ironiskt.

Jag håller helt med dig i det du skriver om hur "vi" västerlänningar "vet" hur saker och ting ligger till i världen runt om oss. Att jag skrev som jag gjorde om Gandhi beror just på att många västerlänningar "vet" att han var god utifrån vår diskurs. Och då utan att känna till den kritiken som finns mot honom, både från frihetsrörelser i västvärlden och från exempelvis daliter som B.R Ambedkar.

Yossarian sa...

hej!
Jo jag vill bara tacka. Det här är den underligaste diskussionen jag har tagit del av på mycket länge. Fortsätt så! Då kommer jag snart att skratta ihjäl mig och därmed bidra lite mindre till miljöförstöringen och växthuseffekten. Det finns ju värre sätt att dö på, som t.ex. Ghandi, Jesus och Charles Manson kan vittna om.

tk sa...

Daniel, jag läser din blogg med behag och jag har inte upptäckt någon brist på reflektion, isåfall skulle det ju inte finnas någon anledning att läsa. Jag tyckte det var skönt att läsa en syning av den annars sympatiska Sigges läskiga argumentation, och det var ju vad inlägget handlade om. I övrigt; förvirring. Fast du verkar duktig på att tas med folk, måste jag säga, all ära.