söndag, juni 25, 2006

Etthundrafemtionio, nollsex

Men det konstigaste med den här stormen i det kanske-nazistiska vattenglaset som är Karolina Lassbo är väl ändå att Sigge Eklund inte ryckt in till hennes försvar? Och pladdrat på om "teater i det offentliga rummet" och respekt för hennes "fräcka och makabra ordvitsar" om förintelsen. Jo, det är det konstigaste.

Så, i hans frånvaro skriver jag nu ett eget Sigge-inlägg med tydlig inspiration från ett klassiskt Sigge-inlägg:

"Mycket klokt av Isobel. Nästan lite för klokt. Är jag den enda som tycker att uppriktigheten i Karolina Lassbos blogginlägg är både viktig och uppfriskande. Den upplevs som skrämmande och opassande för att hon talar med sin personliga röst också i offentliga sammanhang. Hon spelar inte teatern som man ska och det är obehagligt för oss. Jag håller med om att Goestas inlägg är mer "klokt". Och? Vi talar om ett ämne man inte kan bli klok på. Jag känner stor respekt för Karolina Lassbos avsaknad på respekt för teatern i det offentliga rummet. Goesta och Isobel står på scen och spelar sina roller klokt. Karolina Lassbo sitter i publiken och skriker. Kolla på henne. Hon är inte klok! Det gillar jag. Snart är den här pjäsen slut, kolla vi är halvvägs ut genom dörren, här ute får alla plats, både en upprörd Karolina Lassbo i La Redoute-toppar och en "klok" Isobel Hadley-Kamptz i finklänning."

5 kommentarer:

NYC Taxi Shots sa...

][

julia sa...

haha.
zzigge a.k.a "jag-vill-va-vän-med-alla-mina-bloggizzar-för jag-ztartade-bloggportalen-och-blev-kändizz. kuliz!"

Per K sa...

Mycket träffande. Och en påminnelse om exakt varför jag bestämde mig för att sluta misshandla min hjärna med Sigge Eklund.

deep|ed sa...

Lika barn leka bäst. Sigge är också en överklassunge. :)

Daniel sa...

Hehe, klockrent. Då ska man ha sig ett par snytingar av arbetarklassungar.