torsdag, juni 15, 2006

Etthundrafemtiotvå nollsex



Dålig musiksmak, medfött eller skapat av yttre omständigheter? Tveklöst det senare. Jag har under en månad befunnit mig mer eller mindre dagligen på ett av Sveriges största nöjesfält. Och alla som någonsin besökt ett nöjesfält känner säkert till att på nöjesfält spelas det musik.

Musikutbudet är allmängiltigt i överkant och serveras allt som oftast ganska högt, ganska discoanstruket och med ganska mycket bas. Jag önskar jag kunde droppa några låttitlar här och nu, men det enda jag kommer på är "Boten Anna". Och den spelar de faktiskt inte så jätteofta, vilket man får tacka gudarna för. Min släkt på mammas sida har ganska svaga hjärtan.

Befinner man sig på ett nöjesfält i princip varje dag i vecka efter vecka och som närmsta arbetskamrat har en kompott av Coldplay, Tomas Ledin, fotbollslåtar, Linda Bengtzing och Rolling stones som mal på man tillslut tillvand. Den personliga smaken blir flexibel och man anpassar sig.

Kommer det släppa när jag hänger in min käcka - och sexiga - uniform? Jag tror inte det. Det är kört. Så bli inte förvånade om ni hör mig säga Petters "Det går bra nu" som svar på vilken som var årets bästa låt när ni frågar i december. Trots att ni innerst inne vet att jag borde svarat Camera obscuras "Lloyd, I'm ready to be heartbroken".

3 kommentarer:

julia sa...

det är ju jobbigt, och ganska märkligt att de lyckas pricka in bara dåliga, kommersiella låtar?! spelar dom inga bra vinstinriktade visor? shit det hade ju kunnat va en fröjd att jobba isåfall.

Daniel sa...

"Det går bra nu" är väl ganska vinstinriktad. Meningen "pengar rullar in som det ska, det går bra nu" har aldrig varit mer sann.

Jag tror, hur som helst, att jag ska ta och intervju nöjesparkens musikläggare.

julia sa...

ja! genialt!