söndag, juni 11, 2006

Etthundrafyrtioåtta, nollsex



Fredrik Virtanens bloggbok har alltså blivit totalsågad av en frilansskribent. Och i en intervju med Resumé har Virtanen sagt att han inte bryr sig om sågningen utan istället gläder sig åt det goda recensionsbetyg han fick av Norrköpings tidningar.

Nu har älskvärda Therese "avslöjat" att NT-recensionen var skriven för och publicerad för tidningens ungdomssidor. Och sedan gör hon sig lite lustig över det. Jag förstår faktiskt inte varför, men är inte många vuxna väldigt negativt inställda mot ungdomssidor?

Professionella kulturskribenter brukar vara särskilt hetska. Kanske för att ungdomsredaktionen gör ett jobb liknande det kultur- och nöjesredaktioner brukar göra. Men utan pretentioner och divalater. Utan att ha strömlinjeformat sitt språk.

Så när en liten ungjävel får i uppdrag att recensera en bok. Och när recensionen, som alltså inte är skriven av kulturskribenten, exponeras i en tidning där det är kulturskribentens uppdrag att recensera boken blir den vuxne kulturskribenten att känna sig åtsidosatt och kränkt.

Hursomhelst, min upplevelse är att vissa tidningars ungdomsredaktioner har ungdomsskribenter som i mångt och mycket överglänser de anställda kultur- och nöjesskribenterna. Kanske just på grund av sina bristande insikter i kultur- och nöjesjournalistikens språkliga spelregler.

Dala-demokratens nu avsomnade ungdomsredaktion Slammer är ett strålande exempel. Där gjordes ofta ett mer djuplodande, genuint och mer journalistiskt intressant arbete än vad man på nöjesredaktionen förmådde.

Medan de riktiga journalisterna, på sin höjd, pratade med coverbandet Rydell & Quick gjorde ungdomsredaktionen en Sverigeexklusiva intervju med Sparks. Bara som ett exempel, liksom.
-
Andra bloggar om: , , ,

Inga kommentarer: