måndag, juli 10, 2006

Etthundrafemtionio, nollsex

Nu har jag tillfälligt slängt in min röda trunk och mig själv i en lägenhet i Falun, staden jag älskar att hata och tvärtom. Ja alltså, jag hatar att älska den också. För det är ju en väldigt pittoresk stad, komplett med vatten inne i själva stadskärnan och hejåhå. Sådant gillar jag.

Det vore trevligt att kunna författa en bloggpost som inte innehåller ordet "jag", för jag är trött på ego-bloggning. Särskilt min egen. Men jag har oerhört svårt att kommentera världsläget eller leverera skarpsinniga analyser just nu. Varför? Jag läser tidningar i mycket mindre grad när jag jobbar som journalist än när jag inte gör det.

Men, hey, plötsligt läser jag Aftonbladet (på nätet i och för sig, men skit samma!) och hittar en artikel om en glassbar (i Skåne, såklart) som serverar en glass som de kallar negerkryss. Glassbarägaren uppvisar bländande kunskaper i rasbiologi. "
Negrer är ju en ras precis som eskimåer". Ja, precis som eskimåer.

För övrigt begriper jag mig inte alls på kulturjournalistiknens nya popstjärna. Evighetslånga artiklar om, förvisso, intressanta ämnen men ändå på något sätt snuttifierat, ytligt och poänglöst. Varför vill man berätta om man inte kan göra det?

3 kommentarer:

j sa...

för att man tycker att man är snygg!


iaf. danska glassbaren har världens godaste glass!!!!

Yossarian sa...

Ok. Keilos eller Hadley-Kamptz?

Daniel sa...

Ingen av dem, varken Katrine eller Isobel är "nya" popstjärnor. Och de har båda full koll på journalistisk dramaturgi. Vilket man inte kan säga om den den nya popidolen.