måndag, juli 31, 2006

Etthundrasjuttioett, nollsex



Den brittiska gaytidningen Attitude har genomfört en omröstning om vilka tio skivor som är tidernas tio bögigaste. Märkligt nog dyker David Bowies "The man who sold the world" upp på plats tio. Det är Bowies enda album på listan och det är märkligt.

Visst, karln är maxat queer på omslaget med klänning och långt vågigt hår, men rent musikaliskt och textmässigt är "The man who sold the world" en straight skiva. Det är gubbig och knarkig blueshårdrock mest hela tiden och inte det minsta genderbender.

Om vi ska se nyktert på det så är ju både "Aladdin Sane" och "Hunky dory" långt mer bögiga. Lyssna bara på en låt som "Time" från förstnämnda skiva. Och smaka på textrader som "be flexes like a whore, falls wanking to the floor" och "In Quaaludes and red wine, demanding Billy dolls". Billy dolls är en manlig motsvarighet till en uppblåsbar Barbara.

Nåja, men i min värld är David Bowies bögigaste album nog ändå "Let's dance". Här ville Bowie bli en straight rockstjärna bland andra. Istället gjorde han sitt gayigaste karriärdrag sedan han smetade rouge i hela anisktet. Han färgade håret, solade solarium och lät sig bli producerad av gaydiscokungen Nile Rodgers.

Låtar som "Modern love", "Let's dance", "Criminal world" och "Shake it" skulle alla kunna vara en nyutkommen homosexuells bekännelser. Det är religiösa grubblerier, dansgolvsromanser, "special kisses", kärlek som är bättre än pengar och pojkar som är som flickor med barnansikten. Och hitsingeln "China girl" skrev Bowie ihop med Iggy Pop, och de två hade ett förhållande som inte bara baserades på vänskap. Åtminstone sägs det så.

Sa jag att "Let's dance" är en mycket, mycket underskattad skiva?

2 kommentarer:

joel sa...

vilken kom först? trouble funk - drop the bomb?

Daniel sa...

Nä, Scissor sisters debutalbum.