måndag, september 18, 2006

Etthundranittiofyra, nollsex

...och i samma anda skulle jag vilja säga något om vänsterpartiet som gjort ett särdeles dåligt val.

Människor står inte ut med vänsterpartiet, och det handlar inte bara om det politiska innehållet. En del människors ryggmärgsreflex mot socialism har ganska lite att göra med att man är misstänksam mot vänsterpolitik.

Folk ogillar inte Lars Ohly för att de hatar offentlig sektor och sex timmars arbetsdag. Det handlar om den myt, som ganska stora delar av vänsterpartiet själva odlar, om hur samhället kommer att se ut under socialismen.

Om vänsterpartiet får makten ska alla klä sig i fula hippiekläder, Björn Afzelius "Sång om friheten" ska bli nationalsång, alla ska ha ekologisk skäggväxt och Sveriges Radio får bara, bara spela fruktansvärd musik om folk som heter saker som Hon kom över mon.

Från början handlar det om förstås om en nidbild som spridits av fiender till partiet. Såhär ungefär: I ett socialistiskt samhälle så kommer alla ha det lika jävligt och ha lika fula kläder. Men hjärntvätten har nått ändå in i det egna partiet. Alla som någonsin deltagit i något evenemang arrangerat av vänsterpartiet fattar vad jag pratar om.

Det är progg, det är batik, det är skägg, det är visor och det är fan och hans moster. Världen stannade – kulturellt och modemässigt - i höjd med ANC-galan. Man behöver inte vara moderat för att må dåligt av vänsterns vämjeliga och medvetna antiestetik.

Är Ohly rätt man får att göra upp med partimedlemmarnas och väljarnas syn på partiet. Att vara vänster är inte att klä sig i huckle och lyssna på flöjtprogg. Man blir inte mer vänster av att klä sig i huckle och lyssna på flöjtprogg. Vi löser inga samhällsproblem genom att lyssna på Hoola bandoola band och ha på oss fula kläder.

1970-talsoket av hippies och medveten fulhet måste kastas av. Om inte annat för partiets eget skull.

Inga kommentarer: