onsdag, december 13, 2006

Årets skivor 07-11

Okej, nu är det dags att sammanfatta det här året. Jag börjar med att summera årets skivutgivning. Tjugoen stycken skivor har jag valt ut. Här kommer nummer sju till elva på min lista.

07. The Radio dept. - Pet grief
Något har hänt. My bloody Valentine-gitarrerna och lo-fi-skrammel har ersatts av strikta pianon och sofistikerade synthmattor. DIY-distortion har blivit elegant kostymindie. Idag låter The Radio dept. mer som The Embassy än det The Radio dept. vi lärde oss älska. Att videon till "Worst taste in music" är ett långt uppradande av fotografier tagna i sterila hotellrum är naturligt. Det här är ljudet av några människor som åkt vilse i livet. Och det absolut bästa Radio dept. någonsin gjort.



08. Cat5 - Cat5
Få band har förvirrat som Cat5. Först trodde alla att de var ett konceptband skapat av ett skivbolag som försökte attrahera lyssnare genom att spela på deras lägsta drifter. Sedan insåg någon att de faktiskt låg på Service, ett skivbolag med sjukt mycket integritet och hög profil. Tillslut beslutade någon smakdomare att det var okej att gilla Cat5 om uppfattade den bakomliggande ironin som påstods finnas. Jag begrep aldrig någonting. Som sagt. Det är två blonda tjejer som gör elektromusik för dansgolvet. Det är svinbra. Med eller utan ironi.


09. Merz - Loveheart
Conrad Lamberts röst är kolsvart melankoli. Han röst är ett extrakt, ett koncentrat av horder av unga ledsna män som någonsin försökt lägga sitt hjärta på ett fat och musiksätta spektaklet. Hans röst tillför finess och snillrikhet till en musiktradition som vi tröttnade på för 863 år sedan. Strikt musikaliskt parar han vulgära genreetiketter som singer/songwriter med electronica och berättar några av de bästa novellerna som aldrig publicerats. En av låtarna heter något så fantastiskt som "My name is Sad and at sea".



10. Studio - West coast
"West coast" är drömmen om det perfekta albumet. Joy division-gitarrer möter vågskvalpskomp, mjukt pulserande synthar, New order-bas och Robert Smith-sång. "West coast" ett supermodernt, men samtidigt tidlöst litet mästerverk som sakta utvecklas och som om ett par år med större självklarhet än idag kommer anses vara ett av de bästa svenska skivorna under 2000-talet.



11. Lady Sovereign - Public warning
Det är sällan med upptäcker ny bra musik på "Late show with David Letterman". Lady Sovereign är undantaget. Men så gör hon inte trist blek gitarrock heller. "Public warning" är en greatest hits-samling, här finns allt som är bra med ung brittisk rap idag. Och det säger jag utan att veta vad jag pratar om överhuvudtaget. Jag vet inget om ung brittisk rapmusik. Däremot har jag lyssnat löjligt mycket på "Love me or hate me" löjligt många gånger i år. Det får räcka.

3 kommentarer:

petter sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
petter sa...

radioavdelningen är äckligt grymma. sen om det är shoegaze to the bone, eller pet shop boys-feeling spelar mindre roll. vilket band!

Magnus J sa...

Cat 5? Nej nu blir jag besviken Svettis. Trodde inte detta om dig. Jag ratade till en början hela denna jävla genre, men insåg sen att det faktikst finns ett par som kan göra bra ifån sig. Det är synd att Cat5 fått så mycket uppmärksamhet. Man kan inte med Stålmannens röntkenblick utröna någon som helst ödmjukhet i dessa blondiners spacklade ögon.