måndag, december 11, 2006

Årets skivor 17-21

Okej, nu är det dags att sammanfatta det här året. Jag börjar med att summera årets skivutgivning. Tjugoen stycken skivor har jag valt ut. Här kommer nummer 17 till 21 på min lista.

17. The Knife - Silent shout

"Deep cuts" var en resa rakt in ett bländade solsken, komplett med calypso-oljefat och svallande synthmattor. "Silent shout" är returresan, åter till mörkret och svärtan. Det är inte en helt okomplicerad resa The Knife genomför på "Silent shout" och det är inte lika lätt att älska ljudet av just den här trippen. Men "Silent shouts" technosotade popmelodier har en hypnotisk effekt. Ger man bara The Knifes senaste skiva lite tid så är man snart hopplöst förlorad i den mardrömsvision de kallar "Silent shout".


18. Charlotte Gainsbourg - 5:55
Charlotte Gainsbourg gjorde vad som populärt kallas en comeback i år och gjorde skivan som låter som 1990-talets sista tunga suck. Air har gjort den stillsamt atmosfäriska musiken. Neil Hannon och Jarvis Cocker har skrivit texter om sex, plastikoperationer och som Charlotte Gainsbourg viskar och väser fram. Alltihop är väldigt svalt, glamouröst sensuellt och (tacka Jarvis för det!) skruvat. 90-talets sista tunga suck, alltså.



19. Lily Allen - Alright, still
Är det bara jag som är sjukt trött på en kultur- och nöjesjournalistik som blivit så självcentrerad att den bara förmår att göra trötta och slafsiga analyser av saker som andra sagt är "fenomen"? Jag hoppas inte det. Men det är så läget ligger. Det är därför Lily Allen endast får vara ett ansikte för vad som kallas MySpace-revolutionen. Att hon är en strålande artist verkar inte vara intressant. Men precis som rondellhundarna är trams både med och utan präktiga kultursidesanalyser så är "Alright, still" sylvass popmusik både med och utan MySpace-snack.


20. Final fantasy - He poos clouds
Hade inte Sofia Coppola bestämt sig för att använda en "The best of New wave"-skiva som soundtrack till den fenomenala "Marie Antoinette" kunde Final fantasys "He poos clouds" fungerat utmärkt. Det här är stram och sofistikerad popmusik tolkad av en stråkkvartett med smak för det dramatiska hos barocken. Det är ett rörande vackert album som växer sig allt starkare.



21. Paris Hilton - Paris

Många får något vilt i ögonen när namnet Paris Hilton nämns. Det finns tydligen något väldigt provocerande med en ung blond amerikanska som är känd för att, i bästa fall, vara känd. När det blev klart att hotellarvtagerskan gjorde en hel värld motorsågarna redo. Men totalsågningarna och folkstormarna uteblev. Paris Hilton hade nämligen, oavsett vad man tycker om henne som fenomen, gjort en i det närmaste perfekt skiva för hitlistorna. Paris" är stenkorkad och samtidigt storartad popmusik. Inte många vågade erkänna det. Det är en sorglig kommentar till vår samtid.

2 kommentarer:

nyckfull.net sa...

Trodde aldrig Paris skulle platsa på din lista. Det är årets bästa platta!

Emil sa...

Paris skiva är en av årets överaskningar! En självklarhet i min playlist.

Mvh/Emil