måndag, februari 27, 2006

Åttio, nollsex



Jag har återupptäckt ett väldigt stort popalbum. Köp/ladda hem det idag eller plocka fram skivan ur skivstället och lyssna en gång till. Du kommer bli överraskad.

Sjuttionio, nollsex

- Det är ungefär som en fikarumsdiskussion, säger Peter Skeppström, SSU:s pressansvarig angående sossebloggen där moderaternas partiledare kallas pedofil och barnamördare.

Herregud!

Jag lägger inga värderingar i det som sagts och skrivits om Reinfeldt, jag känner honom inte. Men vad är det med folks fikarum? Förra veckan var det Elit och nu det här. Är detta priset vi får betala för den utbredda fikakulturen?

söndag, februari 26, 2006

Sjuttioåtta, nollsex

Nu är OS slut. Två saker jag kommer minnas är dessa två uttalanden från två SVT-kommentatorer.

"Det här är propaganda!" - Staffan Lindeborg under hockeysemifinalen Tjeckien-Sverige.

Sverige vann med 7-3 och världens skojigaste sportkommentator fällde en klassisk kommentar.
"Stenen har inget minne." - Elisabeth Gustafsson under curlingfinalen Sverige-Schweiz.Curling är som poesi, poesi är som curling. Inte konstigt.

Och, ja, allt som Jakob Hård och Anders Blomqkvist sa var också väldigt bra. De är bäst.

Sjuttiosju, nollsex



Ah, finns det något mer ointressant än när journalister och krönikörer använder sina spaltutrymmen till att bråka med varann? Nej, det gör det inte. Samtidigt finns det knappt något som är lika underhållande. Sportjournalistiken är kanske den mest självcentrerade,
trätlystna och mest självberömmande formen av journalistik vi har. Och nu har det ju varit OS och allt, så då är det ju klart att sportjournalistikens särdrag måste blomma ut i all sin tvivelaktiga prakt.

Lasse Anrell på Aftonbladet började. I en krönika 19/2 gick han lös på Expressens Linna Johansson och kallade hennes närvaro i Turin "festlig" med anledning av hennes uttalade stöd för dopade idrottutövare. Jag somnade. Sedan kommer svaret (Expressens sportbilaga 24/2), utformat på det sätt som vi är vana vid när någon av Expressens kvinnliga krönikörer attackeras av en manlig kollega. Det snyftas och gnälls över tår som har blivit trampade på och Lasse anklagas för att inte ha något hjärta.

Jag begriper inte riktigt. För vems skull är det Lasse och Linna skriver sina krönikor? Vem inbillar de sig köper Aftonbladet och Expressen enkom för att ta del av deras lilla catfight? Krönikörernas åsikter om idrottsprestationer och idrottutövare smäller väl lite högre i en sportbilaga en krönikörernas åsikter om varandra? Jag hoppas att det är så i alla fall. Jag kan inte tänka mig att sportläsarnas huvudsakliga intresse är en sportjournalistik om sportjournalisterna.

Det här skulle kunna vara mitt inlägg i en ointressant debatt. Och hade det här varit en kvällstidningskrönika hade jag genast skrivit en kritisk bloggpost om den. Fyfan för den där jävla Daniel Swedin.

Sjuttiosex, nollsex



På tisdag är det 20 år sedan Olof Palme mördades (Expressen föredrar det mer värdeneutrala "dog") och ikväll visar SVT en dokumentär som tydligen ska avslöja "spektakulära" uppgifter om polisutredningen. "Det som vid första anblicken såg ut som grova polisiära misstag, visade sig vara något mycket allvarligare", står det att läsa i ett pressmeddelande från kanalen.

Spännande! Palme-mordet som en del i någon typ av megakonspiration där nazipoliser, USA, näringslivet eller Apartheid-Sydafrika är inblandade är en lockande tanke. Man gjorde en film på det där för några år sedan, "Det sista kontraktet". Tyvärr var den helt värdelös. Och ospännande. Och tom.

Så ikväll hoppas jag på mer raffel och mer innehåll. Hursomhelst, så länge jag slipper Mikael Persbrandt är jag nöjd.

torsdag, februari 23, 2006

Sjuttiofem, nollsex



I början av veckan var jag och resten av min klass på studiebesök på TT:s redaktion i Göteborg. Allt verkade soft, schysst och så. Men något som är genomgående på alla typer av redaktioner är känslan av att de fungerar som sekter. Lite den känslan fick jag när vi var på TT också.

Och nu läser jag precis på WikiNews om hur en eller flera skribenter på det fria interetbaserade uppslagsverket Wikipedia försökt censurera i en artikel som handlar om TT. Uppgifter om att Metro och DN valt att inte förlänga sina kontrakt med TT har vid upprepade tillfällen raderats från IP-adresser som är associerade med TT. Dessutom så ska artikeln om den kontroversielle TT-journalisten Stefan Hjertén vid upprepade tillfällen friserats.

Sektkänsla, no doubt about it.

Sjuttiofyra, nollsex

Jag inleder dagen med... tada, ELIT!

Surfade precis in på Dalarnas tidningars blogg och där dekonstuerar Anna Runnberg fullkomligt argumentet att Elitlistan bara är en oskyldig fikarumsdiskussion:

"Ingen behöver förklara varför det är upprörande att Erik Fichtelius äter mysmiddag med Göran Persson, men när Elitlistan har elektroniska mysmiddagar, då är det plötsligt harmlöst. Skapas inte band på det här sättet? Är det inte trovärdigheten och oberoendet som ryker? Självklart.Vakna nu, granskningen kan gälla er också. "

Gott så.

Vidare har Nils lyckats publicera en väldigt fin och analytisk text om gårdagens debatt. Igår hade hans blogg osannlika mängder besökare, mycket tack vare hans snabba och välforumlerade inlägg kring Elit-affären. Han förtjänar det. Fortsätt läsa Nils, vettja.

onsdag, februari 22, 2006

Sjuttiotre, nollsex



Okej, en sista grej om Elit för idag.

Jag har noterat att många av de som lite halvt om halvt försvarar Bards mejlinglista eller åtminstone tycker att DN:s artikelpublicering är överflödig i tid och otid kläcker ur sig saker om att Mustafa Can är humorbefriad. Jaha. Vad vill man säga med det? Att alla artiklar på något sätt ska bubbla av ett skratt? Att artiklar som inte författats av en skribent med ett ständigt snett leende är värdelösa?

Jag hänger inte med. Skratta och fjanta kan man göra på sin fritid. På jobbet ska man gråta över sakernas tillstånd och tjäna pengar.

Sjuttiotvå, nollsex



Jag mår illa idag, och när jag mår illa eller är bakis så blir jag alltid sentimental och rörs väldigt lätt till tårar. Jag grät tillexempel när Anja fick guldmedaljen och de spelade nationalsången. Patetiskt, jag vet. Men ibland är det grymt skönt att känslopunda. Och om man verkligen vill känslopunda är ju naturligtvis "Extreme home makeover" en klockren liten drog.

I kvällens program bygde de om nåt typ av läger för handikappade barn och när det var återinvigning sjöng en blind pojke "Amazing grace" så att hela tv-teamet grät. Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta, jag menar... "I once was blind, but now I see".

Sjuttioett, nollsex



Det är ganska intressant om man jämför Elits programförklaring med vilka som faktiskt är medlemmar. "Den gemensamma nämnaren för Elits medlemmar är deras fysiska och mentala perfektion", står det i välkomstmailet enligt DN. Ja, människor som Adam Alsing och Stig-Björn Ljunggren är ju kända för sin fysiska perfektion. Och hur fan ser Alexander Bard ut egentligen?

Om man nu ska ha en "liten" fascistoid sekt måste man väl ändå ha medlemmar som uppfyller medlemskritierierna? Åtminstone för den yttre trovärdigheten.Men sådant där brukar ju traditionellt vara ett problem för elitister. Nazisterna hade också trovärdighetsproblem, Ernst Röhm var ju bög.

4 mars tävlar Bodies without organs i Melodifestivalens delfinal i Karlskrona. Då får vi se om "Elitaffären" på något sätt har påverkat pöbeln. Det har den naturligtvis inte
.

Sjuttio, nollsex

Nu har Sverige vaknat upp till Mustafa Cans "Elitlistan" och debatten har dragit igång.
Min åsikt är, såhär ett par timmar efter publiceringen, att särskilt Expressen, SvD och Aftonbladet borde se över vilka av sina journalister de i framtiden vill förknippas med. Är det rimligt att Sveriges största dagstidningar har krönikörer, recensenter och skribenter som tycker hatskvaller är roligt? Ja, kanske. Jag kan ju förstå de som tycker att Elitlistan är en motsvarighet till kafferumsskvaller, men samtidigt... folk har väl sparkasts för att skvallra tidigare.

Sextionio, nollsex

Imorgon kommer det tydligen publiceras en artikel på DN Kultur med rubriken "Elitlistan". En källa hävdar att artikel "kommer att ge massor av högt uppssatta journalister sparken".

Mer vet jag inte. Men jag hoppas i sanning att när jag vaknar imorgon så står Journalistsverige i brand och strax därefter vinner Sportsverige två guld i skidor.

Hupp! Den har redan publicerats på nätet!

"Elitlistan - übermobbning på nätet" (Mustafa Can)

Update: Skojig läsning, minst sagt. Även om jag gärna hade sett att fler personer outades med vad de sagt... Undrar om något kommer hända nu?

tisdag, februari 21, 2006

Sextioåtta, nollsex

"jag sjunger libertybell och runkar åt tanken på lik. vad gör du?"

Sådant där kan min klasskamrat Rasmus häva ur sig. Han har ingen blogg. Bloggosfären skulle kunna behöva honom.

Sextiosju, nollsex



Hur vet man att man har bra vänner? De finns fotograferade på Sturplan.se. Ett foto på min goda vän Clara finns på Stureplan.se. Jag har alltså åtminstone en bra vän.

Förresten borde Alphavilles "Summer in Berlin" få någon typ av upprättelse. Låt den bli årets sommarhit i efterskott. Den förtjänar det, verkligen.

Sextiosex, nollsex

"Actiondelen omfattar bland annat 22 sätt att mörda sina motståndare. Bland de mer brutala är att skjuta sin motståndare i huvudet på mycket nära håll samt att strypa sitt offer. Det senare görs genom att man tar grepp med händerna runt hela handkontrollen och pressar in tangenterna längst fram.
- Du känner hjärtslagen i handkontrollen och kan välja att avbryta strypningen i tid - eller inte, säger David DeMartini." - SvD.se

Hur tufft verkar inte "Gudfadern"-spelet? Ganska jävla tufft, va?

Sextiofem, nollsex

Morrissey pratar med NME igen och en brittisk journalist har åkt till Rom och supit till med artisten. Oj, så oerhört spännande. Nytt, fräscht, fräckt, vågat.

När jag studerade på medieprogrammet under gymnasietiden så hade man något som kallades APU vilket innebar att man var ute och praktiserade på nåt branschföretag. Under en av de här APU-perioderna kastade jag och några klasskamrater ambitionerna över bord, köpte på oss ett par sexpack folköl och söp till i parken.

På vägen från affären till parken stötte vi på vår lärare.
– Ska inte du vara på tidningen och skriva, Daniel?
– Jo... Men man kan inte skriva rock & roll om man inte lever rock & roll.

Ett oerhört pinsamt svar, naturligtvis. Men då var jag ball. Jag läste NME rätt ofta då.

Sextiofyra, nollsex

Studier vid Universitetet i Bonn gör gällande att den säkra vägen till maximerat antal bloggbesök kan formuleras bäst i fyra punkter;

1. Skriv vid upprepade tillfällen och i kryptiska ordalag om hur dåligt du mår.
2. Publicera dina pinsammaste stycken poesi från din tonårstid.
3. Skriv okomplicerade betraktelser om något så abstrakt som "glamour" (ordet kan innefatta vad som helst).
4. Skriv något, vad som helst, om Michaela Tressfeldt.

Punkt ett, två och tre to go!

måndag, februari 20, 2006

Sextiotre, nollsex



Snart ska jag på bio. Nöjesguiden bjuder på en förhandsvisning av "Capote", en film som jag har grymt höga förhoppningar på. Mest för att världens bäste Philip Seymour Hoffman spelar huvudrollen. Något annat kan jag liksom inte hänga upp mina förhoppningar på, jag har ju inte läst några Truman Capote-böcker eller ens sett "Frukost på Tiffany's". Däremot har jag sett "Släpp deckarna loss, det är mord", en fantastisk komedi från -76 med Peter Sellers, David Niven och Alec Guinness. Där spelar Truman Capote en märklig roll och det är det enda jag vet om karln.

Sextiotvå, nollsex

Men vafan är det här, Aftonbladet? Vad är det frågan om?

söndag, februari 19, 2006

Sextioett, nollsex



Idag har Göteborgs-Posten ett reportage om hur Göteborg och då särskilt innerstaden kan utvecklas. Entologer, arkitekter, PR-konsulter och bebyggelseantikvarier intervjuas om områden som kan tänkas bli heta i en snar framtid. Mariaplan, Gamlestaden, Bagaregården, Kungsladugård, Vasagatan och Sisjön är hett medan Avenyn är på väg ut.

Ett stycke är särskilt intressant i artikeln:

"Till centrala staden räknas definitivt Långgatorna. Nya klädbutiker, antikhandlare, restauranger, spännande människor. Billig öl som lockar mycket unga.
– Man kan tycka vad man vill om porr men utan porrbutikerna hade Långgatorna varit bara vänsterinriktade kulturarbetare. Krocken skapar en större variation av vilka människor som befinner sig i området och det är ett plus, vara sig man vill eller ej, säger Johan Olsson (arkitekt, min anm.).

Som forskare talar Joakim Forsemalm hellre om varför ett området blir hett respektive kallt än vilka som är det. Också han ser porren som en viktig aktör för att Långgatorns ska bli vad de är. De håller nere hyrorna och gör det möjligt för mindre butiker att etablera sig där.
– Vår längtan efter att vara en del av kontinenten bidrar också till att Långgatorna uppfattas som charmiga. Det är halvsmutsigt men jävligt mysigt på sitt sätt.
På Långgatorna finns fastighetsägare som inte bara vill maximera sin vinst. Han ser också näringsidkare som delar sin kreativitet emellan sig. Man fyller lokaler med sina kompisar, skaffar ett skönt arbetsliv."

Alltså finns det fler än jag som tänker sådana tankar om porrbutikerna och hur de påverkar det övriga utbudet på exempelvis Andra Långgatan. Det är ett märkligt växelspel, det där. Porrbutikerna håller nere hyrorna så att vänsterintellektuella bokaffärer kan etablera sig hyfsat centralt. Om man vill ha en heterogen stadskärna, är man beredd att acceptera porrens existens? Jag vet inte.

Men Långgatorna och Järntorget är ändå mina favoritställen i stan. Mycket för att här lever drömmen om att vem som helst kan bo centralt och vem som helst kan etablera en rörelse centralt. Men det är säkert slut på det snart. På bostadsfronten har man verkligen kommit igång. Sedan 1999 har 2 902 lägenheter i Centrum och 2 093 lägenheter i Linnéstaden omvandlats från hyresrätter till bostadsrätter, och gentrifieringsprocessen på Långgatorna har nog bara inletts.

Nu kan du läsa mer om gentrifiering här.

Sextio, nollsex



Jag såg Melodifestivalen ikväll och, well, Hannah Graaf-låten hade verkligen kunnat vara en dansant liten poppärla. Om en vettig sångerska, typ Lolly Hayes, hade stått bakom mikrofonen. Och om kanske The Go! team eller The Avalanches fick remixa lita. Den hade blivit massiv.

lördag, februari 18, 2006

Femtionio, nollsex

Hej, visste ni att 90-talet har en egen kolumn i Aftonbladet? 90-talets som skribent är inte jättespännande, häver mest ur sig en himla massa 90-talsplattityder. 90-talet är ilsket, ytligt och inte den skapaste kniven i lådan. Det bästa med att 90-talet har fått en egen kolumn är att man med bylinebilden lyckats fånga 90-talet på bild. Det är oerhört fascinerande.

För åtta dagar sedan avslöjade 90-talet att "alla bloggare är [...] idioter på ett eller annat sätt". Jag förstår att 90-talet tycker det. På hennes tid fanns det inga bloggare, och det var förbehållet hennes gelikar att häva ur sig dumheter offentligt.

Nuförtiden behöver man ju inte ens köpa Aftonbladet längre för att få sitt dagsbehov av dåligt underbygda åsikter och betraktelser. Idag finns det jättemånga som gör 90-talets krönikejobb bätte än vad hon gör. På nätet. Gratis! Klart 90-talet känner sig hotad.

I den där krönikan för åtta dagar sedan skrev 90-talet också att hon "under en ganska lång tid nu har jag övat på att låta precis som sångerskan Ardis, för hon har den coolaste rösten jag vet och jag gillar sången ”Aint nobodys business [sic]”. Jag jublade naturligtvis av lycka. Ardis! Jag säger det igen. Ardis!

Nu ska vi titta på den där bilden av 90-talet. Såhär ser hon alltså ut.

fredag, februari 17, 2006

Femtioåtta, nollsex


"Gör det bättre själv då!"

Bloggkungen Sigge Eklund verkar inte alls ha gillat gårdagens Sköna killar-debatt och åsikterna om Kanal 5 som Sveriges grabbigaste kanal. "Tryggt skyddade bakom sina skärmar suger man av varandra i en självgod 69. Men någon egen TV-idé har man inte. Nej för fan, men en massa fyndiga åsikter", skriver han klädsamt indignerad.

Ah, så har då den gode Sigge dragit fram det äldsta av alla usla argument mot recensionsverksamheten, den klassiska "gör det bättre själv då"-argumentationen. Alltid applicerbart, alltid lika pinsamt.

Jag gillar inte Sigges "Det är 1988 och har precis börjat snöa" - Skriv en egen, bättre bok då!
Jag gillar inte "Jay Leno Show" - Gör en egen, bättre talkshow då!
Jag gillar inte kaffet på Pressbyrån - Starta en egen, bättre kaffeservering då!
Jag gillar inte Konsum i Borlänge centrum - Starta en egen, bättre butik då!
Jag gillar inte hur AMS sköter sitt uppdrag - Starta en egen, bättre arbetsförmedling då!
Jag gillar inte Morrisseys "I will see you in far off places" - Spela in en egen, bättre låt då!

Det är så jävla löjligt. Ska man inte få ha åsikter om något om man inte är säker på att man kan göra det bättre än den/det man har åsikter om? Jo, naturligtvis ska man få det. Konstruktiv kritik riktad till etablerade personer är överflödigt.

Femtiosju, nollsex

SVT Morgon eller Gomorron Sverige eller vad det heter nuförtiden blir aldrig bättre än på fredagarna. Då sitter nämligen Fredrik Strage i någon typ av nöjespanel ihop med radio-Kjell och Anna Lena Brundin. Imorse pratades det om två superfolkliga megajippon, OS och Melodifestivalen. Och programledar-Marianne menade att man inte gillade det ena som gillade man det andra. Visst, sport och musik är ofta varandras antitester, men OS och schlager är faktiskt samma andas barn. Det visade Strage genom att himla med ögonen. Och innan nöjespanelens tid i tevesoffan var slut tog de upp nya pingvinfilmen också.

Hihihi.

torsdag, februari 16, 2006

Femtiosex, nollsex

Jag har skrivit en liten debattartikel om journalistik eller vad man ska säga. Den finns att läsa här, om du är intresserad.

Jag är trött och sjuk.

Femtiofem, nollsex



Några av mina favoriter i den såkallade bloggosfären diskuterar den Sköna killar. Therese Bohman drog igång det och nu är vi inne på andra varvet. Anna Hellsten konstaterar att sköne killen "är en svensk modern klassiker, som Lilla Åland-stolen ungefär, och han muterar hela tiden sig själv så att vi inte ska hinna tröttna eller pinpointa honom riktigt effektivt."

Så rätt, men urtypen för den sköne killen måste väl ändå vara Janne "Loffe" Carlsson under sina heydays? I en rad klassiska filmer förfinar han verkligen sköna killen-konsten. Åtminstone om man ska gå på Annina Rabes definition av sköne killen som "
en kalv på grönbete. Han tar för sig. Ingen kan stoppa honom. Världen är en lekplats där han kan ha grymt kul, hela tiden."

Ta bara en film som "Gräsänklingar". Där är världen sannerligen "Loffes" lekplats. Livet är ett party
dit han och hans skööööna grabbgäng är bjudna. Okej, han bedrar sin fru och negligerar sina ungar lite titt som tätt, men vaddå?

Och trots att sköne killen kanske muterar sig finns "Loffe" överallt. Särskilt på teve och i tidningarna. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson är lika skrälliga och bullriga som "Loffe", och skrattar lika hjärtligt åt samma saker som "Loffe". Hammar ser dessutom ut som "Loffe".

Virtanen vill ha "Loffes" ömma, men skönt folkliga hjärta (hur förklarar man annars hans hyllning av "Små mirakel och stora", som Julia Pileby redan avfärdat?). Schyfferts porrmustasch är ju väldigt "Loffig", Jonnie och Mathias är lika sköna working class heroes som "Loffe" och "Drickbart"-snubbarna gillar att öla. Precis som "Loffe".

För ett par år sedan skrattade jag åt "Loffes" filmer mest för att den karaktär han så ofta spelat skulle fungera så jävla dåligt nuförtiden. Men så är det ju inte. Oskar från "Repmånad", Janne från "Göta kanal" eller Lasse från "Gräsänklingar" skulle funka fint i vilken manlig gemenskap som helst. Kanske på en tidningsredaktion. Han skulle säkert få en talkshow också.

Just nu går dessutom "Om gud vill" på bio. "Loffe" spelar en skön roll. Och en riktigt skön snubbe, Amir Chamdin, har regisserat.

onsdag, februari 15, 2006

Femtiofyra, nollsex

Johan Hakelius attack på SVT:s "Jobba jämt" är verkligen long overdue. Han, om någon, borde flera veckor innan programmets premiär slaktat programmet där sexism, diskriminering och förlegade idéer om manligt och kvinnligt på svenska företag konsultas bort. Men det är först nu Hakelius reagerar.

Det fanns en tid när jag verkligen älskade Johan Hakelius, även om jag inte höll med honom i allt han skrev. I sina Aftonbladet-kolumner gjorde han allt det jag ville göra - retade upp alla förment politiskt korrekta hustomtar genom, ofta, helstolliga analyser av klass-, ras- och könsfrågor.

Sen blev han tråkig, bitter och repetetiv. Hakelius utveckling kan liknas med Nöjesguidens Carl Reinholdtzon Belfrages. Först avskydda jag honom, sedan älskade jag honom och slutligen blev jag helt likgiltig. Nu skriver han insmickrande blajblaj om Göteborgsrestauranger i Metro.

Bägge herrarna gillar Morrissey också. Det kan inte vara en tillfällighet.

Femtiotre, nollsex



Melodifestivalen kommer till Dalarna. I helgen inleds nämligen den årliga festivalturnén i Leksand och GP rapporterar om att en tre meter hög rosa dalahäst placerats på något som lämpligt kallas Schlagertorget. Samtidigt har man vräkt upp en rosa midsommarstång och klätt träden i stadskärnan med rosa lampor.

Det är inte så förvånande att småstäder som Leksand väljs ut när Melodifestivalen ska anordnas. I små kommuner kan man räkna med den totala uppmärksamheten från politiker, näringsliv och i bästa fall invånare. I små kommuner kan man skapa synergieffekter som sträcker sig långt bortom sedvanlig t-shirt- och cd-försäljning.

Jag vet inte vad jag tycker om sånt här, alltså. Leksand kan kanske få en ny spännande image och i förlängningen tjäna något på det, men lite oroande är det när en kommuns hela administration går så totalt upp i att tillfredsställa SVT, Bert Karlsson och Christer Björkman.

tisdag, februari 14, 2006

Femtiotvå, nollsex



DVD-filmen ovan har inhandlats. Ett litet stycke barndom, bara sådär. En tjeckoslovakisk mullvad, det duger gott åt vanligt folk.

Femtioett, nollsex



Jag vet, jag börjar bli tjatig nu. Men Dilsa Demirbag-Stens sågning av Gringo-imperiet på Expressens kultursidor idag är bara så bra. Kul att hon är tjej och invandrare också. Dummerjönsarna på Gringo brukar ju svära sig fria från all typ av kritik genom att hävda att den alltid kommer från vita medelklasskillar.

Här är länken i alla fall.

Femtio, nollsex



Harrison Ford är hos David Letterman på teve nu. Harrison är en oerhört underskattad skådespelare som är så mycket mer än Indiana Jones eller Han Solo.

"Vittne till mord", "Frantic", "Misstänkt för mord" och "Dolt under ytan" är mina favoritfilmer med Harrison om man bortser från de mest uppenbara grejerna som "Blade runner", "Jagad", Star wars- och Indiana Jones-trilogierna.

Imorgon - eller idag - är det alla hjärtans dag. Hylla den okrönte konungen av benstelt underspel genom att se de här filmerna med din älskling.

måndag, februari 13, 2006

Fyrtionio, nollsex

Jag har gjort en blandskiva. På ett tema, liksom. Jag tänker skicka ut den till någon fin läsare. Men för att få den måste du svara rätt på en liten fråga. Jag kallar min lilla cd-r för "So sophisticated", och utifrån den informationen är det nu är det upp till dig att gissa vilket av följande band som inte medverkar på blandningen:

1. Magazine
x. Style council
2. Scritti politti

När du tror att du kan svaret mailar du det till mig på på daniel [punkt] swedin [snabel-a] gmail [punkt] com. Skicka med din adress också, så jag vet var jag ska skicka skivan.

Först öppnade svar som är rätt vinner!

söndag, februari 12, 2006

Fyrtioåtta, nollsex



Igår invigdes Mångkulturåret i Göteborgs största moské, Nordstan.

Så hade en rasist skrivit. Men jag är inte rasist. Så jag citerar bara vad en hypotetisk rasist hade skrivit, vilket ju är ett slag för den hypotetiska yttrandefriheten.

Nu börjar vi om.

Igår invigdes Mångkulturåret i Nordstan, Göteborgs största köpcentrum. Och så har alltså marknadsliberalernas syn på utveckling, välstånd och jämlikhet fått genomslag bakom de som organiserar liknande sosseinitierade jippon.

Gott så. För det är bara genom att shoppa loss riktigt ordentligt vi människor kan närma oss varandra. Det är bara efter att vi svettats tillsammans i en H&M-kö som vi kan bilda en enad front mot rasism och diskriminering.

Och från säkra källor rapporteras det att Indiska under helgen haft sin kraftigaste försäljningshelg sedan mitten på 90-talet. Mångkulturåret kommer bli sweet.

torsdag, februari 09, 2006

Fyrtiosju, nollsex



"Yttrandefrihet är huvudtema på Bok & Bibliotek 2006. I samarbete med International Publisher's Association (IPA) och de nordiska centren av International PEN inbjuds författare, förläggare, organisationer, politiker samt andra intellektuella." - Bok och Bibliotek.

Grattis, alla intellektuella! I september kan ni alltså passa på att frotera sig med Danmarks PEN-klubb. Ni vet, dem som i onsdags tilldelade Jyllands-Postens kulturredaktör en utmärkelse för hans försvar av yttrandefriheten. Återigen, grattis!

Fyrtiosex, nollsex

Babes som inte fått den kredd de förtjänar:

tisdag, februari 07, 2006

Fyrtiofem, nollsex



Expressen rapporterar att när Lindex nya bh-kampanj når Stockholms tunnelbana är det utan text. Alltså, bilder på bh-bröst kommer hängas upp, men slogantexten "We love boobs" funkar inte i storstadens underjord.

Jaha. Intressantare än så blir det inte. Om det inte vore för signaturen Kjeriks!

Numer kan man nämligen kommentera Expressens alla artiklar och tuttartikeln har tydligen fått Kjeriks att gå igång ordentligt. Så pass att han postat följande retoriska frågeställning:
"Vad skall förbjudas nästa gång? Nakna statyer? Kurviga stolsben? Man mår illa av all denna prydhet."

Jag mår också illa. Av folk som helt saknar slutledningsförmåga, bara läser artikelrubriker, kokar över av indignation och skriver ilskna brev till lokaltidningen eller nån annan åsiktsskräphög.

Det är ju inte nakna statyer som skulle förbjudas "nästa gång". Om nån däremot skulle skriva "kuk" på, säg Poseidon-statyns kuk, så skulle det förbjudas "nästa gång". Fattar du det, dummer-Kjeriks?


Och det är ju helt rätt. En massa jävla text förstör ju bara.

Fyrtiofyra, nollsex

Min enda svaghet är litteraturen. Jag vet inget om litteratur, jag kan inget och har varken läst Strindberg, Toni Morrison eller John Steinbeck. Jag har en massa böcker i hyllan, men jag är dålig på att läsa. Jag är en svag människa som borde ges mer tid, som borde tvingas läsa. För jag tycker om att läsa. Men jag är dålig på det.

Igår släpptes Jonas Hassen Khemiris "Montecore", det är en bok. Jag har beställt den och förhoppningsvis kommer brevbäraren med den idag. Jag tyckte om "Ett öga rött". Den marknadesfördes som den första romanen "skriven på tvättäkta Rinkebysvenska", och trots att jag kräks på Gringo-ish, jao, så håller jag ändå "Ett öga rött" oerhört högt. Ja, jag gillade den jättemycket. Innehåll går före form, i min värld alltså. Och ändå beställde jag "Montecore" främst för att
berättargreppet verkade så himla spännande. Nördigt.

söndag, februari 05, 2006

Fyrtiotre, nollsex

Endel ritar bilder på en profet, andra bränner ner konsulat och ambassader. Det finns så mycket att säga om relationen islamofobi-antisemitism, tryckfrihet och danskar, men jag orkar inte riktigt formulera tankarna. Men låt mig säga såhär - om du kände till hur jag tänkerr just nu så skulle du nog tycka att jag var väldigt inkonsekvent. Och hemsk.

Igår såg jag "På spåret". De åkte till Ludvika! Jag tog det på åtta poäng. Sedan handlade förstås frågorna om Dan Andersson, elektricitet och bmi. Jag fattar ingenting. Vidare blev jag rysligt upprörd när Triple & touch lyckades förstöra både Jaques Brel och Dan Andersson inom loppet av en timme. Dra åt helvete, sliskgöteborgare!

lördag, februari 04, 2006

Fyrtiotvå, nollsex



"Vad är det här? Eddie Meduza?"

Min flickväns spontana respons när jag spelar Lustans lakejers "Diamanter". Man skulle kunna göra slut för mindre.

Fyrtioett, nollsex

Haha, folk har tydligen koll på mig!

"Just det, det är en sak jag glömt att fråga dig. Satt du, i somras, i en lägenhet på Odingatan (tillhörande Nils från Örebro) och spelade akustisk gitarr i ett kök fullt med hippies?"

Det gjorde jag. Det var en ytterst märklig kväll.

torsdag, februari 02, 2006

Fyrtio, nollsex


"Hej, jag är din fiende, älska mig!"

Vad är dealen med Angelina Jolie? Varför har hela världen plötsligt fått för sig att hon är bra, duktig, inspirerande och snygg? Hon är ju nån typ av kändisversion av den där överambitiösa konventionellsnyggbruden som vi hatade på gymnasiet, har ni glömt det?

Jag förstår inte vad det är frågan om. När det stod klart att Brad Pitt dumpat underbara Jennifer Aniston för motbjudande Angelina Jolie tappade jag respekten för honom. Nu är han också en dålig skådespelare i mina ögon.

Jag pissar på Angelinas begåvning, hennes adopterade skitungar, hennes pk-engagemang för Tredje världen, hennes gravida mage, hennes groteska fläskläppar och hennes samlade filmproduktion. Jävlar vad jag pissar! Jag har samlat piss i veckor.

onsdag, februari 01, 2006

Trettionio, nollsex


Vilken jättechock!

– Det är helt obegripligt! Detta stämmer inte alls överens med mina erfarenheter, säger fp-politikern Cecilia Wikström när tidningen Arbetaren berättar för henne att anitsemitismen är som svagast bland vänsterungdomar (enligt Brås och Forum för levande historias så kallade Intoleransrapport).

I undersökningen som ligger till grund för rapporten fick över tio tusen högstadie- och gymnasieelever fått svara på påståenden om judar, muslimer och homosexuella. Rapporten konstaterar att fördomarna bland svenska ungdomar ökar ju längre till höger de svarande ansåg sig stå på den traditionella höger-vänsterskalan. Mönstret går igen i anställningen mot samtliga grupper.

Fp-Cissi är inte ensam. Jag är också förvånad! Inte över att de allra mest toleranta och fördomsfria ungdomarna är syndikalister. Det är allmänt känt att syndikalister är medelklassungar som tycker att alla minoriteter är "färgklickar". Att de skulle sitta på några som helst fördomar vore omöjligt.

Nä, överraskningen består i att ungdomar som sympatiserar med stalinistiska Kommunistiska partiet kommer på andra plats i den här minst-fördomsfulla-ligan. Människor som i stort saknar fördomar mot bögar och flator är alltså anhägnare av ett parti som för inte alls så länge sedan tyckte homosexualitet var ett tecken på borgerlig dekadens.

Nåja, det bästa med rapporten är naturligtvis att den visar hur fel Then Nya Swenska Bourgeoisie har när den anklagar vänstern för att vara alltifrån nynazister till gammelfascister. Hoppas någon har mod och vett att prata om den här rapporten nästa gång någon nervös folkpartist börjar pladdra om Ordfront, Auschwitz, Kristallnatten och Lars Ohly.

Trettioåtta, nollsex

Missförstå mig rätt, men det här kan vara den vackraste bilden som publicerats i svensk kvällspress på mycket länge. Jag har aldrig sett "Floorfiller" och har ingen som helst relation till Michaela Tressfeldt. Men det är en mycket, mycket vacker bild. Blodet, händerna, eyelinern.