torsdag, mars 30, 2006

Nittioåtta, nollsex




NÄMEN!

onsdag, mars 29, 2006

Nittiosju, nollsex

Har ni sett det här? De skrev om det i DD idag också. Det är fantastiskt roligt, alltihop.

Undrar om något kommer att hända...

måndag, mars 27, 2006

Nittiosex, nollsex

På lördagarna medföljer det en livstilsbilaga i tidningen jag jobbar för nu. Den riktar väl sig främst till kvinnor (könskonserverande, säger de som vet), men på sista sidan finns det ett litet allmänbildningstest (garanterat unisex!) .

I lördags tävlade jag mot Martin, Gurkan och Ida i det där testet. Jag vann. Gurkan blev glad över sina slutpoäng, han har tydligen aldrig fått bättre än fem poäng i den där frågeleken. Desto surare var han när det var en fråga om grekisk mytologi. Han kunde inte svaret och förklarade sin okunskap i ämnet med att han minsann kunde skilja på dröm och verklighet.

I helgen slogs jag också av vilken fullfjädrad rättshaverist Linda Skugge hade varit om hon inte haft Expressen som spottkopp. Och den där ledarskribents-PM har helt tappat konceptena, verkar det som. "Tanken på fyra år till med Persson känns vitrysk", skrev karln. Vilka stollerier.

PS. Jag har placerat min blogg i Göteborg på bloggkartan.se. DS.

fredag, mars 24, 2006

Nittiofem, nollsex



Så klart har det tagit hus i helvete efter att Peace & love släppte nyheten om att några superfolkkära schlagerfjollor ska rocka röven av Stationsgatan i sommar. Vaddå, eftersom det är 40-talisterna som sitter på stålarna i det här jävla samhället så är det väl bara naturligt att P&L-ledningen bokar tantiga crowdpleasers som Lena Ph och Barbados-Magnus.

Och på något sätt är det underbart att P&L vågar vara så kontroversiella att de bokar ett gäng superkommersiella schlagerakter. Det borde få blodet att koka på både en och annan indietaliban. Tyvärr tvivlar jag på att de bokat nämnda artister för att jävlas med någon. Snarare handlar det nog om att få "bredd" på festivalen. Som om det inte räckte med att Ulf Lundell och Tough alliance spelade förra året.

Men jag funderar lite på om Alexander Bard, nihilist och iskall nyliberal, ställer upp på P&L:s flummanifest. Vad tror ni?

Nittiofyra, nollsex

Lena Philipsson, Barbados-Magnus, Bodies without organs... Melodifestivalen? Nej, Peace & love-festivalen!

Herregud, vem sköter bokningen i år? Hur full var vederbärande när dessa bokningar drevs igenom? Vilka skivor som släpptes under förra året tyckte bokaren var bäst? Vilken meny på McDonald's tycker bokaren är smaskigast? Vilket parti röstar bokaren på? Hur tunnhårig är bokaren?

Och varför har inte Carola bokats?

onsdag, mars 22, 2006

Nittiotre, nollsex



När man söker på ordet "moderaterna" på svenska Google dyker det upp en sponsrad länk längst ute till höger. Såhär står det:

"Tipsa Polisen
Hjälp polisen lösa brott
Viktigare än någonsin
polisanmalan.nu"

Åh, politisk satir när den är som allra finast.

tisdag, mars 21, 2006

Nittiotvå, nollsex



De ringde precis från en av Göteborgs-arbetsplatserna där jag sökt jobb i sommar. De vill anställa mig. Jippie! Gud så skönt det var att höra göteborgska igen. Så skönt att jag började prata göteborgska själv. Dalmålsgubbarna på redaktionen såg mäkta förvånade ut.

Nittioett, nollsex



Tusentals vitryssar demonstrerar i Minsk mot Aleksandr Lukasjenkos diktatorfasoner, står det i tidningarna. Stackars karl, men han är tryggt förvissad om att det är bara en tidsfråga innan Ordfront rycker ut till hans försvar.

måndag, mars 20, 2006

Nittio, nollsex

Det är skillnad. En av landets bästa popjournalister, Andres Lokko, flyttar från Stockholm till London. En av landets sämsta popjournalister, jag, flyttar från Göteborg till Borlänge. Minns ni när en av landets bästa popjournalister, jag, flyttade från Borlänge till Göteborg? Klart ni gör.

Det är skillnad. Det är skillnad, det är skillnad.

(Oooh, Johnny, Johnny, Johnny) What are you, twenty-one?

Åttionio, nollsex



Idag recenseras Ebba von Sydows nya coffee-table-bok på svenska kultursidor. Det slår mig hur intressant det vore om en svensk musikjournalist, till exempel, bygde sin karriär på samma sätt som Ebba gjort.

Tänk om musikjournalisten;
  • Recenserade skivor och lät betyget baseras på om någon Hollywood-kändis uttalat sitt gillande för skivan eller bandet/artisten i fråga,
  • Poserade på enorma reklamtavlor för ett skivbolags senaste artistlansering,
  • Skrev en bok om musik och lät den illusteras av 76 bilder föreställande sig själv,
  • Påstått sig själv vara lika mycket marknadsförare som något annat.
Hade journalisten varit man hade tror jag reaktionerna hade varit annorlunda än hur de artat sig mot Ebbas märkliga och stundtals rätt oetiska förhållningssätt. Visst, Ebba kallas dumhuvud, men hon berörs aldrig av det. Åtminstone inte på professionell basis. Hade musikjournalistsnubben varit man hade han nog rykt efter ett tag. Åtminstone hoppas jag det.

Eller tänk om journalisten ifråga istället var politisk kommentator på, säg Dagens nyheter eller Sveriges television. Och ställt upp på reklamtavlor för Nationaldemokraterna. Och blivit kritiserad. Och sedan viftat bort kritiken med att "jag har aldrig skrivit om det partiet". Vad hade hänt då?

Jaja, nu tycker väl ni att jag är fånig som jämför politik med mode, men för endel är ju det precis lika viktiga ämnesområden. Och andra hävdar ju att mode ÄR politik. Om inte annat är ju Ebba och hennes inflytande på opinionen ett bevis på det.

torsdag, mars 16, 2006

Åttioåtta, nollsex

Vissa av mina klasskamrater är väldigt ambitiösa och skriver romanlånga bloggposter eller mail där de berättar om sina arbetsdagar. Det hjärtat och den känslan har inte jag, tyvärr. Jag har aldrig klarat av att skriva en längre sammanhållen text, inte ens om den handlar om mina favoritämnen (mig själv och dig).

Eller jo. En gång skrev jag en skönlitterär berättelse à sexton A4-sidor. Det hela var väl i stort sätt en dåligt maskerad rip-off på vad som utgör stommen i "Jurassic park". Hursomhelst, berättelsen lästes upp i klassen (sa jag att jag gick i fyran?) och jag fick idel beröm både av lärare och klasskamrater.
– Med din fantasi blir du väl författare, sa man.

Det blev jag inte. Åtminstone har jag inte blivit det ännu. Jag klarar ju inte ens av att med författarens luddighet redogöra för min dag, ens i ett sketet e-mail. Journalistik-Litterärt skrivande: 1-0.

måndag, mars 13, 2006

Åttiosju, nollsex



I min utbildning har det pratats ganska mycket om "goda reportage" och en journalistform som lite vagt kallas "standupreportage". Jag har ganska svårt för det där, mest för att skriva men också att läsa.

Något annat jag stundtals kan ha svårt för är Natalia Kazmierskas språk och stil. Hennes kompromisslöshet är sjukt underhållande, men jag tycker ofta att hon sjabblar bort sina bästa poänger genom att författa sina krönikor på Lunarstormspråket.


Men nu har plötsligt Kazmierska skrivit ett "gott reportage", en "standupare" och gud så bra det är. Hon har varit i Haag, träffat lite folk och gjort något väldigt, väldigt fint. Helt i klass med Bang eller Slavenka Drakulic.

Alla de där som krävde hennes huvud på ett fat (var jag en av dem?) när den här svenska-journalistiken-håller-på-att-dö!-debatten rasade i somras får ta och göra avbön nu. Sådana här bra grejer publiceras inte ens i DN, höhö.

söndag, mars 12, 2006

Åttiosex, nollsex


"Gulligullan koko som en gök"

Det råder Karolina Lassbo-feber i Dalarna. Karolina Lassbo är från ett betongghetto utanför Falun och är hjärnan bakom Glamourbloggen. Den bloggen är skitpoppis.

Inte sedan Hjalle & Heavys dagar har ett helt län så helhjärtat slutit upp bakom en "kändis" från Dalarna. I onsdags (internationella kvinnodagen!) listade Dalarnas tidningar länets 20 mäktigaste kvinnor och Karolina Lassbo är enligt alla vetenskapliga bedömningar Dalarnas tionde mäktigaste kvinna.

Karolina har mer makt än systrarna Kallur och Marit Bergman, tycker de kreativa genierna bakom listan. Så sant, så sant. Jag är ju också från Dalarna (och journalist! ropar vän av ordning), och det finns få tjejer från Dalarna jag känner att jag står i en lika blind lydnadsrelation till som Karolina Lassbo. Där snackar vi makt!

Och nu är tydligen Karolina aktuell i Fröken Sverige-uttagningen också. Sällan har väl en mediaprofil lyckats boosta sig själv lika effektivt som Karro gjort under den gångna veckan? Tror inte det. Nu väntar jag bara på skivkontrakt, filmroller och en kolumn i någon kvällstidning.

Dalarna kan det där med att vaska få fram folkkära kändisar som smidigt klarar av att röra sig mellan olika medier och uttrycksformer. Nu kommer jag bara på Björn Skifs, men han har ju ingen glamourblogg. Men Karro, tro mig, du kommer bli mega!

lördag, mars 11, 2006

Åttiofem, nollsex


Det här handlar inte om Carola.

Sedan praktiken började har det varit ganska dåligt med bloggandet från min sida. Jag har ju betalt (nåja) för att skriva strikta nyheter i en tidning som når runt 65 000 läsare. Då blir det svårt att motivera för sig själv varför jag ska skriva mumbojumbodumheter helt gratis för, i bästa fall, 50 läsare. Sedan tänker jag att det finns hela tidningar som är fyllda med mumbojumbodumheter och dessutom delas ut gratis.

Metro har kommit till Dalarna och varje morgon träffar jag samme tidningsutdelare i korsningen Stationsgatan-Borganäsvägen. Vi ger varandra en igenkännande nick och hastar vidare. Så har en tyst respekt utvecklats mellan två yngligar, två konkurrenter, som jobbar med media.

måndag, mars 06, 2006

Åttiofyra, nollsex

Det är kallt ute och jag tror inte jag har sett såhär mycket snö på hur länge som helst, inte ens här i Dalarna. Men det är en fantastisk känsla att en tidig marsmorgon gå genom ett Borlänge centrum som är helt insnöat och tyst. Jag gjorde det imorse, på väg till jobbet.

Så läggs en arbetsdag till handlingarna för att aldrig komma åter. Jag är prakik, som sagt. Idag var det första dagen på redaktionen, och jag skickades på att göra enkäter (sånt får praktikanter göra), men snart kläckte jag en briljant artikelidé och fick beröm av chefen. Jag skrev artikeln skitsnabbt och fick ännu mer beröm av chefen. Dessutom kokade jag asgott kaffe och fick beröm av mina arbetskamrater. Just nu önskar ni att ni kände mig, eller hur?

Jag bor hos Martin och ser till att persiennerna är uppdragna och att vi har mat att äta. Men jag saknar Annelie. Saknar, saknar, saknar. Fem. Veckor!

fredag, mars 03, 2006

Åttiotre, nollsex


"Do you know the way to San José?"

Jag ska ut och praktisera nu. Sjappar till Borlänge på söndag eftermiddag och stannar i fem veckor. Hursomhelst, jag berättade lite för mina klasskamrater - ingen är från Dalarna - om länets medielandskap. Uppgiften att Jonas "Heavy" Stentäpp, känd från 90-talsduon Hjalle & Heavy, är nöjesredaktör på Dala-demokraten kunde de inte tro på. För dem som inte känner till vilka insatser "Heavy" gjort för Dalarnas kulturliv (träskpunkscenen), är det ju helt osannolikt. För dem är det ju ungefär som om Olivier de Paris skulle få tidningsutrymme uteslutande baserat på sina "Big brother"-meriter. Eeh...

torsdag, mars 02, 2006

Åttiotvå, nollsex


"Journalism is my drug of choice, biatch!"

I förrgår, i en intervju med Sydsvenska dagbladet sa Petter (ni vet vem) att fildelare borde "fan avrättas, på riktigt". Ajaj, inte bra. De flesta av Petters möjliga fans är nog ganska duktiga fildelare och tycker nog det känns ruttet att deras idol önskar livet ur dem.

Men efter att Petters skivbolag Universal kontaktat Sydsvenskan plockades citatet bort från nätutgåvan och de senare upplagorna av den fysiska tidningen. Och enligt Resumé har Universal låtit meddela att journalisten som genomförde intervjun, frilansaren Björn af Kleen, att han aldrig mer kommer få intervjua bolagets artister.


Alltså! Skivbolaget Universal har lyckats censurera Sydsvenska dagbladet och dessutom sett till att af Kleen i fortsättningen inte får intervjua artister knutna till bolaget. En stor dag för svensk journalistik.

onsdag, mars 01, 2006

Åttioett, nollsex

Jag älskar vad som lite fint kallas kontrafaktisk historieskrivning. Ni vet, när man skärskådar en historisk händelse som egentligen aldrig hände. Hasse Alfredsson gör det i sin bok "Attentatet i Pålsjö skog", och ställer sig frågan vad som kunde ha hänt om Nazityskland attackerat Sverige.

Andra frågor som ställts i diverse akademiska och popkulturella kretsar är hur Europa sett ut om kontinenten hade islamiserats på 700-talet och vilka skivor Elvis hade spelat in om han inte ätit och knarkat ihjäl sig 1977. Vad hade hänt om en kines eller en japan "upptäckt" de amerikanska kontintenterna innan Columbus? Tänk om Trotskij segrat över Stalin i maktkampen efter Lenin, eller om ryska revolutionen misslyckats. Hade New order någonsin bildats om Ian Curtis inte begått självmord?

Och hur hade världen sett ut idag om Al Gore vunnit presidentvalet 2002? Och vad hade hänt om ABBA aldrig vunnit Schlagerfestivalen? Det här är ju frågor man aldrig får svar på, men jag gillar att ställa mig sådana här frågor. Åtminstone för mig själv. Och därför gillar jag att spela med Sovjet eller Nazityskland i strategispel.

Idag är det 20 år sedan Sverige vaknade upp till insikten att Olof Palme mördats. Och igår publicerades Anders Mildner på Expressens kultursidor en fri fantasi om hur vår lilla värld kunnat ha sett ut om kulan inte hade dödat.

Är det världsfrånvänt att uppskatta sånt här? Ja, kanske. En gång var jag organiserad inom en organisation en bit ut på vänsterkanten. Där blev jag beskylld för att vara världsfrånvänd med motiveringen att jag föredrog David Bowie och Roxy music framför Mikael Wiehe, Ebba grön och Lars Winnerbäck.

Jaha.