lördag, april 29, 2006

Etthundraelva, nollsex



Inatt drömde jag att Pete Doherty tagit livet av sig. Alltihop var så märkligt, för först hade polisen hittat hans fötter avsågade i en lägenhet i London och sedan hade de upptäckt kroppen i nåt förråd.

Men när jag vaknade levde Pete , och trots att han varit osannolikt korkad (om The Suns uppgifter stämmer och om bilden verkligen visar det som texten påstår) så är "Down in Albion" fortfarande ett av vår tids absolut bästa och viktigaste popalbum.

På måndag drar jag österut. Har du några bra tips på vad jag bör göra i Helsingfors? Tips emottages tacksamt via mail och kommentarsfunktion. Nu har jag missat stora bitar av tvättiden också, mycket på grund av att det idag idag, precis som nästan alla andra, dagar är en njutning att läsa Dilsa Demirbag-Sten på Expressens kultursidor.

torsdag, april 27, 2006

Etthundratio, nollsex

Sydsvenskans Björn af Kleen har ifrågasatt det riktiga i att Andres Lokko agerar redaktör för Publicistklubbens årsbok på temat produktplacering och dylikt. Detta sedan af Kleen "avslöjat" att Andres Lokko sponsras av Levis och med jämna mellanrum nämner jeansföretaget och Levis-plagg i sina krönikor.

Lokko, å sin sida, försvarar sig med att han även ju tillskickas skivor, böcker och filmer som han omnämner i sina krönikor. Det är hans jobb att skriva om popkulturella fenomen, och då är det ointressant om han betalt för sin popkulturell själv eller ej.

En ny Elit-debatt på uppsegling? Alldeles säkert inte.

Jag blev bjuden på en smörgås av (fp):s Johan Pehrson i förra månaden. Jag har aldrig recenserat smörgåsen eller kommenterat den, trots att den var synnerligen god. Och detta trots att smörgåsens pålägg, rostbiff och potatissallad, är ett lika intressant popkulturellt fenomen som någonsin ett par jeans.

Vad vill jag nu säga med det här? Jo, alla upptänkliga klädföretag får gärna sponsra mig och de kan vara säkra på att jag inte kommer göra annat än att bära kläderna. Integritet är a och o för mig.

måndag, april 24, 2006

Etthundranio, nollsex


Borgarsvin! Eller...?


Det har varit en sjuk vecka. Stresstryckning av tidning och stressändning av radioprogram, sedan får man höra att hela utbildning kanske ska byggas. Och som saltströssel på såren skriver PJ Anders Linder i Neo om borgerlig litteratur.

Han menar att den samhällskritik Eyvind Johnson, Vilhem Moberg och Gunnar Ekelöf framförde i sitt förfatarrskap pekar i en riktning som gör det felaktigt att räkna dem som arbetarförfattare på vänsterkanten. Så kan man också blanda ihop de historiska korten.

Minns ni när moderaterna fyllde 100 år och sa att de tjänat friheten sedan dag ett? På samma sätt försöker nu Linder översätta dagens samhällsstruktur och -klimat översätts till gårdagens. På den "frihetliga" högerflanken har vänsterpartierna alltid varit halvtotalitära och samhällsbärande. Och högerpartierna har ständigt verkat i opposition för frihet, rättvisa och demokrati.

Först blev moderaterna det nya arbetarpartiet och nu ska alltså arbetarförfattarna varit borgerliga. Ursäkta mig, men har det inte alltid funnits en oppositionell och frihetlig vänster? Och var inte just Eyvind Johnson organiserad syndikalist?

söndag, april 23, 2006

Etthundraåtta, nollsex



Wow, jag har blivit riktig göteborgare. Idag var jag med Nisse och tittade på GAIS-MFF på Gamla Ullevi och applåderade med göteborgskt eftertryck närDime Jankulovski tog Malmöbollar på löpande band. Jag är en riktig makrill.

I veckan hade vi ett par klasser med författaren Mats Kempe. Han skulle lära oss hur man skriver skönlitterärt, och han var riktigt bra och fin på något sätt. Och jag blev faktiskt lite sugen på att slänga ihop en novellsamling, bara sådär. Tanken jag hade var att döpa varje novell efter gator i Borlänge och Grängesberg.

Sedan laddar jag hem Vapnets fullängdare och så har de asen döpt varje låt efter gator och platser i Östersund. Och då slår det mig - det är ju popskivor jag vill göra. Men nu kan jag varken skriva geo-litteratur eller spela in geo-indie.

Alltihop är Per Hagmans fel. Det brukar det vara.

onsdag, april 19, 2006

Etthundrasju, nollsex



Kultur- och teveskribenter jublar över nördtelevisionens kommersiella genomslag. I jubelstimmet kan man urskilja ett snack om att den traditionellt medierade machomansrollen problematiseras i och med teveprogram som "FC Z" och "Supernördarna". Naturligtvis är det helt fel.

I ZTV:s sportshower med nördar ska bleka KTH-geeks bli idrottskillar som det går tretton på dussinet av Och i Femmans lite mer spekulativa version får runda och glada 30-åringar med långt hår hugga ved som riktiga karlakarlar.
Och på vägen mot målet kan tevetittarna (som uteslutande består av de machomän tv-nördarna ska bli en del av) skratta gott och rått.

Att riktiga nördar skulle finna nördprogrammen underhållande är väl tveksamt. I filmen "American splendor" säger Harvey Pekar så här till sin nördkompis Toby:
"[T]he guys in that movie are not 28 year-old file clerks who live with their grandmothers in an ethnic ghetto...They didn't get their computers like you did, by trading in a bunch of box tops and $49.50 at the supermarket...Sure, go to the movies and daydream, but 'Revenge of the Nerds' ain't reality. It's just Hollywood bullshit."
Och kanske är det likadant med "Supernördarna" och "HC Z". Fabricerad Hollywoodskit.

måndag, april 17, 2006

Etthundrasex, nollsex



Nu är jag tillbaks på västkusten. Och en göteborgsk tanke slog mig: om man är nekrofil och narcissist måste väl ens högsta önskan vara att bli mördad? Snacka om kåtslag man lär få då.

Imorgon börjar skolan igen.

torsdag, april 13, 2006

Etthundrafem, nollsex



Hej på er. Nu drar jag upp till Dalafjällen på ett par dar och nästa gång jag skriver är jag tillbaks i Göteborg.

Jag längtar efter min Göteborgsdator. Så fort jag kommer hem ska jag ladda ner en massa saker (musik), mer eller mindre lagligt. Fuck u.

Vi ses!

torsdag, april 06, 2006

Etthundrafyra, nollsex


Minns femte november!

Igår var jag och A på bio och såg "V för vendetta". Oj, vad bra den var. Genialiskt manus laddat med uppviglande anarkofilosi, fantastisk scenografi, balla actioneffekter och maffiga sprängningar.

Natalie Portman var så bra (hon pratade brittisk engelska så bra att jag trodde hon var Keira Knightley ett tag), och John Hurt var en skönt demagogisk Storebror-figur. Och Hugo Weaving var underbar som "terroristen" V.

Jag blev grymt sugen på att åka till London och idag beställde jag en samlingsvolym med Allan Moores serieförlaga. Jag vill se filmen igen.

onsdag, april 05, 2006

Etthundratre, nollsex

För ett tag sedan publicerade Donnie på Kinky Afro en väldigt skojig lista över krönikörernas b-lag. Allihop på den där listan platsar såklart i b-laget (utom undersköna Lena Sundström, Aftonbladet), men när jag läser motiveringarna är det nästan så att jag byter åsikt. Till exempel anklagas Hillevi Wahl (Metro) för att köra på i ett trygg PK-spår.

Donnie är ofta väldigt rolig, men han ska inte prata om att åka i trygga spår. Som jag ser det så finns det nästan inget tryggare än att vara politiskt inkorrekt i dessa dagar, och där är ju Donnie en av många ava

Under den senaste tiden har han hyllat nazistiskt mode, dissat Andreas Mattsson, funderat på att skaffa hästsvans, skrivit om sitt döda sexliv, kastat They might be giants-skivor, gett tummen upp för rattfylla, hyllat Sting och sparkat upp ett dussintals andra dörrar som samtliga leder till den politiska inkorrekthetens förlovade land. Tryggt och skönt.

Den politiska inkorrektheten är ett tryggt skal, en användbar mask. Den dag du hör mig säga något politiskt korrekt, då vet du att du har kommit mig väldigt nära. Dessutom är det oftast roligare att vara politisk inkorrekt, men som sagt...

När chockvärdet i det politiskt inkorrekta har dött (och det har det tamejfan gjort nu alltså, kolla bara hur tryggt svensson-aktigt det politiskt inkorrekta har blivit när alla kommersiella tv-kanaler försöker casha in med program som "100%", "Extra, extra" och "Veckans nyheter") är det rätt oanvändbart. Det politiskt inkorrekta har blivit politiskt korrekt.

Fortfarande är det ju hippt att vara politiskt inkorrekt, men snart vänder det. Och då får folk skrämselhicka om någon på allvar säger att porr är dåligt, att det finns en manlig kollektiv skuld, betygsfria skolor och att skuldavskrivning för tredje världen är en schysst idé.

tisdag, april 04, 2006

Etthundratvå, nollsex



Sigge Eklund skriver att han blir imponerad av uppriktigheten i Linda Skugges rovdjursanfall på Åsa Petersen (se gårdagens bloggpost). Han känner stor respekt för Skugges avsaknad på respekt. Han tycker att Skugges låghet är viktig och uppfriskande. Hon vägrar spela teater i det offentliga rummet, och det är så fint tycker Sigge. Oh la la.

Undrar vilken inställning Eklund har till de främlingsfientliga rättshaverister med kronisk sosseallergi som man hittar på alla landsortstidningars insändarsidor. De har ju också tappat konceptena totalt, de är ju också uppriktiga, de saknar ju också respekt för sina medmänniskor och de vägrar "spela teater".

Är de också lika fina som Skugge, trots att deras megafon inte är Sveriges andra största kvällstidning och en av landets mest välbesökta bloggar? Ja, i konsekvensens namn måste Sigge tycka det.

När nynazister manglade oskydliga förbipasserande vid Stigbergstorget förra våren satt Sigge i sin vindsvåning och applåderade det urskiljningslösa våldet. Det var viktigt och uppfriskande. Göteborgs fria nationalister vägrade spela teater i det offentliga rummet och Sigge tyckte det var värt all respekt.

måndag, april 03, 2006

Etthundraett, nollsex



Wow, Linda Skugge har just bloggat till sig epitetet "Sveriges ruskigaste och obehagligaste människa" med den här bloggposten. Hur kan en frisk människa skriva något likande?

Sen undrar jag varför Linda Skugge ska drälla ur sig en massa ungar? Är det för att hon vill säkra tillväxten av små lismande ögontjänare i MUF som kan bära upp henne till en post i modde-eliten? Det passar liksom hennes liv just nu...

Gris.

Etthundra, nollsex

Expressens kultursidor idag: Magnus William-Olsson undrar vart den fantastiska poeten Lotta Olsson tog vägen och Erik Wijk undrar vart den nyfikne journalisten Per Svensson tog vägen.

Kulturjournalistiken är fin på det sättet, den tillåter sig själv att undra över sådant som vi läsare aldrig tillåter oss att undra över. Jag har tillexempel aldrig undrat över vart den nyfikne Per Svensson tog vägen. Däremot undrar jag om Svensson har ett köttsligt förhållande Natalia Kazmierska.

Och vem Lotta Olsson är.

Nittionio, nollsex

Jag har satts på undantag, fösts in i ett märkligt rum med usla stolar där möjlighet att få ryggont åligger. Det har blivit trångt på redaktionen och i brist på plats är det självklart jag som får smyga iväg och gömma mig. Det bästa med allt det här är att den dator jag har fått går ungefär 1653226581568723 gånger snabbare än den jag haft tills nu. Hahaha! Nu kan jag göra skitmånga saker samtidigt!

Det snöar fortfarande. Det är ju helt sinnessjukt, det är för helvete tredje april nu och imorgon fyller jag år och då brukar vägarna vara bara, på sin höjd lite våta/fuktiga av nysmält snö. Jag har ledsnat på den här jävla vintern. Hade jag haft ett garage hade jag hängt mig i garaget.