onsdag, maj 31, 2006

Etthundratrettiosju, nollsex

Några personer som inte ska sommarprata:

Annette Malmberg

Gunhild Ekström

Börje Lindén

Helena Valberg

Gunnar Davidsson

Nenad Knezevic

Anna-Karin Karlsson

Patrik Alm

Sandra Abrahamsson

Abdi Adel

Jessika Gustafsson

Etthundratrettiosex, nollsex



Jag håller naturligtvis med Therese om att Psapp är dödstråkigt. Det förvånar mig inte det minsta att vi ogillar samma musik. För vi gillar ju samma musik. Samma dramatiska, teatrala anslag, samma yviga gester, samma bombasmer. Inbillar jag mig. Alla band och artister hon virar in i superlativer får mitt hjärta att klappa lite extra. Och, ja, hon är i princip den enda bloggaren som virar in precis de artisterna. Hon skulle kunna få spela in ett blandband åt mig för att få bekräfta mina misstankar.

Idag blev det klart med vilka som ska sommarprata. Det roligaste när dagstidningarna presenterar sommarpratarlistorna är att de alltid har med en kort historik om programmet Sommar. Jag har inte glömt att Tage Danielsson kläckte idéen eller
sommarpratarna förr hade "en mer hallåa-liknande roll" men att programmet sedan utvecklades till "att ha dagens personliga tilltal".

Spontant känner jag att
Niklas Wikegård, John Ajvide Lindqvist, Olof Thunberg och Gellert Tamas skulle kunna få mig att sitta framför radion ett tag. Mest otippade bokningarna måste ju vara Malin Berghagen, Nisti Stêrk, Mikael Persbrandt, Zanyar Adami och Klas Östergren. Har man lite koll på vad Sommar brukar boka, och dessutom läst Spermaharens kommenterande lista över "klassiska" sommarpratarnamn, så var det lätt att gissa sig till att att de skulle få prata.

Bäst musik kommer nog Jenny Wilson spela och det blir säkert en bitter kamp mellan Kattis Ahlström och Andres Johnsson vem som ska bli årets Mustafa Can.

tisdag, maj 30, 2006

Etthundratrettiofem, nollsex



Igår dödades två journalister i Bagdad. Och därmed har nu nu fler journalister dödats under Irak-kriget än under hela Andra världskriget. Så det ser ljust ut på arbetsmarknaden för de som nu utbildar sig till journalister.

söndag, maj 28, 2006

Etthundratrettiofyra, nollsex



Jag drömde att skivbolaget Virgin kontaktade mig och bad mig vara med i utvalsprocessen inför ett Håkan Hellström-samlingsalbum som skulle släppas till julen. Det blev koas när jag inte hade valt med "Den fulaste flickan i världen".
- Men den var ju en singel, protesterade skivbolaget.
- Ja, och den sämsta singel Håkan släppt ifrån sig, svarade jag.
- Jaha, om du känner så... Men då får ni nog tyvärr söka hjälp någon annanstans, sa skivbolaget hotfullt.
Sen vaknade jag.

Hade det varit fint väder idag hade jag åkt till Botaniska trädgården och lyssnat på Aztec cameras "Orchid girl", om och om igen. Istället tar jag bussen till Nordstan och handlar hygienartiklar. Ses där.

PS. Angelina Jolie har fött ett barn. I Namibia. Hahaha. Solidariskt. Dåre! DS.

Etthundratrettiotre, nollsex



Pet shop boys har släppt en ny skiva, och de som får pengar för att tycka saker - jag har också varit sådan - har inte enats om någon gemensam linje. Är "Fundamental" bra eller dålig? Recensenterna kan inte bestämma sig! Jag kan bestämma mig. Pet shop boys nya skiva är det bästa de gjort sedan "Behaviour".

Det som media snackat mest om, vid sidan av de "politiska" låtarna, är att duon gått tillbaka till sina rötter och att de låter väldigt mycket som just Pet shop boys. "De gör covers på sig själva", skrivs det. Ja, så kanske det är.

När Pet shop boys 2006 gör en skiva som skulle kunna vara gjord av Pet shop boys 1987 eller 1988 så är det som slår mig med störst tydlighet vilket arv Neil Tennant och Chris Lowe poplåtar faktiskt efterlämnat sig.

I Sverige kanske arvet förvaltats lite märkligt. Lyssna på "The Soddom & Gomorrah show". Lyssna igen. Föreställ dig att Linda Bengtzing sjunger. Visst hade den vunnit vilken Melodifestivalfinal som helst?

fredag, maj 26, 2006

Etthundratrettiotvå, nollsex

"Han använder ringen för att utöva makt"

Etthundratrettioett, nollsex



Hihi, de franska prettokritikerna buade när Sofia Coppolas "Marie-Antoinette" premiärvisades i Cannes i onsdags. Nu vill jag såklart se den ännu mer. Det kommer bli årets film.

måndag, maj 22, 2006

Etthundratrettio, nollsex



Har ni tänkt på att de de journalister som oftast använder krystade metaforer och skitnödiga synonymer är ledarskribenterna på borgerliga morgontidningar? Det har jag gjort.

Idag, till exempel, lyckades GP klämma in orden "naturbehoven", "hemlighusen", "klosetter" i någon form av åsiktsnotis om offentliga toaletter på sina ledarsidor. Jag gissar att de putslustiga kavajliberalerna riktigt strålar av stolhet inför sin egen formuleringsförmåga.

Kolla på orden igen. Man skulle kunna tro att man hamnat på den påstått roliga sidan, Världens gång (göteborgsmotsvarigheten till DN:s Namn & Nytt). Men det har man inte.

Någon som har fler spännande exempel?

Etthundratjugonio, nollsex



Idag får Led Zeppelin Polar Music Prize och det är bara rätt åt alla som bryr sig om det där fåniga priset.

För mig reprsenterar Led Zeppelin i princip allt som är genomruttet med brittisk musik från skiftet mellan 1960- och 1970-tal. Taskiga Hendrix-riff, det förment experimentella med att försöka para ihop styltig amerikansk blues med engelsk folkmusik, Robert Plants ylande. Det är så man kan spy.

Jag avskyr blues. Jag avskyr Jimi Hendrix och hans "musikaliska" arv och jag avskyr albumorienterad hårdrock. Jag avskyr i princip all musik som gjordes innan 1971 som inte är jazz eller Sinatra-pop.

Jag köpte Led Zeppelins första skiva en gång, mest för att omslaget såg fräckt ut. Men jag fick nog rätt snabbt och sålde dyngan till en skivbörs. För det är på skivbörserna Led Zeppelin har alla sina fans, bland långhåriga kräk som närmar sig medelåldern och som aldrig någonsin förstått tjusningen med Merz, Aztec camera, Pulp, Felt, David Bowies sena 70-tal eller Hot chip.

söndag, maj 21, 2006

Etthundratjugoåtta, nollsex

Hej systrarna Kallur, Kikki Danielsson, Agneta Sjödin och alla andra självförhärligande clowner som får synas i kvällstidningarna och får lite imageskjuts genom att sju barn i genomsnitt misshandlas till döds av sina föräldrar per år i det här landet!

Hur mår ni idag? Har lyckats få Bobby levande genom era utspel? Har ni fått några föräldrar att sluta misshandla sina barn? Nej, det har ni ju inte. Men er självbild har ni fått bekräftad. Och genom era privata fetischer uppnått ett njutande högra än något annat ni tidigare testat på.

Oh, era självbelåtna navelskådare. Jag är så trött på er.

Etthundratjugosju, nollsex

"Det är ju så att det händer ju... allt mer... runt oss för varje dag som går. Och det är ju tyvärr... är det ju väldigt sällan det är någonting som händer som är till det bättre."
Ett roligt parti har ett roligt radioprogram. Ovanstående klokhet är hämtad därifrån. Gissa vilket parti!

lördag, maj 20, 2006

Etthundratjugosex, nollsex

http://svmmaclecarnet.vnunet.fr/images/itunes.jpg

Det är intressant att aktivera blandingsfunktionen i iTunes. Ibland blir jag uppriktigt överraskad över vilka konstiga låtar jag har laddat ner. Ibland frågar jag mig själv varför jag överhuvudtaget har laddat ner dem. Svaret är förstås "därför att jag kan!". Det är därför jag har U2, Dire straits, Keane, Amerie (hela "Touch", inte bara "1 thing"!), Sham 69 och The Bravery.

Nu ska jag fortsätta kokettera med min omfångsrika musikfilssamling och göra den här populära iTunes-enkäten som är jätteuråldrig och som jag aldrig orkat göra.

Hur många sånger har du iTunesbiblioteket?: 7 171

Sortera efter låttitel:
Först: '87 and cry (David Bowie), sist: Överallt (Mauro Scocco).

Sortera efter tidslängd:
Längst: Episode 5 (The Ricky Gervais show), kortast: Come back (Electrelane).

Sortera efter artist:
Först: 14 iced bears, sist: Zeitgeist.

Sortera efter album:
First: '64-'95 (Lemon jelly), sist: Yumania (Dopo Yumé).

Fem mest spelade låtarna:
Fuck forever (Babyshambles), Kilimangiro (Babyshambles), The man who came to stay (Babyshambles), Jackie (Ratata), Brännö serenad (Håkan Hellström).

Första låt som kommer upp på blandning:
Stockholm doesn't belong to me (Most valuable players).

Sök på ordet "sex", hur många låtar dyker upp:
50.

Sök på ordet "death", hur många låtar dyker upp:
28.

Sök på ordet "love", hur många låtar dyker upp:
500.

Etthundratjugofem, nollsex



Ikväll tävlar Carola för Sverige när Eurovisionsfinalen går av stapeln i Aten. Och hetsen mot henne bland svenskarna är lika tröttsam som någonsin tidigare. När Carola tas upp för diskussion ska någon liten besserwisser alltid klämma in att hon minsann är kristen och tidigare haft kopplingar till framgångsteologiska samfund som Livets ord och Södermalmskyrkan.

Åh, det är så trist! Hur fantasilöst är det inte när den mest relevanta kritiken mot en artist handlar om dennes politiska eller religiösa tillhörighet? Om vi skulle ha samma krav på övriga artistvärlden som vi har på Carola så skulle mängder av finfin soul, r&b, pop och rockmusik varit olyssningsbar. Carola är liksom inte den enda i världshistorien som hävt ur sig politiskt inkorrekta knasigheter.

Men någonstans finns det väl förmildrande omständigheter i den här anti-Carola-kampanjen. Det reflexmässiga motståndet mot svenska kristna och Carola är idag är den enda fråga som förenar Svenne Banan och de finkulturella.

Och det är ju trevligt.

måndag, maj 15, 2006

Etthundratjugofyra, nollsex



Khonnor har släppt en ny singel. "Burning palace" heter den, och rovdjursjournalisterna är redo att slita både sjuttummaren och artisten i stycken. Enligt musikjournalistikens alla regler måste samtliga artister som någonsin hyllats sönder och samman av skribentkåren slås sönder och samman av samma kår. Och det så fort artisten blir för stor och populär - eller släpper något nytt.

Och nu är det alltså Khonnors tur. Och musikjournalisterna håller artistens senaste, urtrista, Sverigespelningar som en fullständigt intäckt för att avfärda både "Burning palace" och albumsdebuten "Handwriting" retroaktivt. För att liksom tvaga sina händer och säga förlåt. Förlåt för att de hajpade och blåste upp en ung kille från Vermont så till den milda grad att han var tvungen att ha på sig en hundmask när han spelade live i Sverige.

Förlåt för att att de spelar efter korkade regler utan att nånsin ifrågasätta dem. Nu fingrar rockjournalisterna nervöst på avtryckaren, och bryr sig inte ens att lyssna. Och det kommer helt gå dem förbi att "Burning palace" är vårens kanske största popsång.

söndag, maj 14, 2006

Etthundratjugotre, nollsex



Idag är det alltså 75 år sedan man sköt arbetare uppe i Lunde, strax utanför Kramfors. Sossarna höll en minnesceremoni och lämnade vänsterpartiet utanför - trots att majoriteten av de mördade var kommunister, inte socialdemokrater.

Man kan fråga sig varför arbetarrörelsen högtidlighåller sådant. Är det några som borde hylla och fira skotten i Ådalen så är det väl näringslivet och den konservativa högern. Innan mördandet i Ångermanland var Sverige världens strejktätaste land. Efter mördandet har det rått arbetsfred och samförstånd mellan arbete och kapital.

Så nu när moderaterna är vårt nya arbetarparti förväntar jag mig att de nästa år högtidlighåller minnet av Ådalsskotten nästa år. Kanske med en liten annan, mer spännande, infallsvinkel än sossarna och vänstern.

Etthundratjugotvå, nollsex



Moderata ungdomsförbundet gör en travesti på Telenors kampanj "Rött blir blått". Ungmoderaterna har tryckt upp dekaler och affischer där man försöker koppla ihop telefonbolagets namn- och färgskifte med ett eventuellt regerings- och ideologiskifte i höstens val.

Det roligaste med kampanjen är att det "blåa" i Muf-kampanjen ser mer grönt ut. Så om borgarna vinner i höst kommer alltså den uttalade ambitionen att byta färg på politiken från rött till blått, men för alla som inte är färgblinda så kommer det rent praktiskt se ut som grön politik.

Är kampanjen en flört med miljöpartiet, månne?

Etthundratjugoett, nollsex


När jag var liten levde jag för He-man. Särskilt leksaksfigurerna, men videofilmerna var också underbara. Och nu har jag har tittat på den här videon kanske 20 gånger under den gångna veckan och det är fortfarande roligt. Dessutom - helt fantastisk gaydiscoversion av den annars helt usla låten.

lördag, maj 13, 2006

Etthundratjugo, nollsex

Det är perfekt kavajväder och eftersom jag under det här året förfinat den journalistiska formen flanörtext så borde jag rimligen slänga på mig kavajen, tända en cigarill, trampa gata upp och gata ner, samla intryck och författa något storslaget.

Men nej. Jag bor på ett berg, det är Göteborgsvarvet och halva stan är avspärrad. Dessutom börjar "American dad" på TV6 om två och en halv timma, så jag tror jag stannar inne och väntar på det.

Etthundranitton, nollsex



...och så får jag, hastigt och lustigt, en sådan väldig lust att lyssna på sådan där popmusik från 1990-talet som man kan beskriva som "carefree", om man nu föredrar det engelska språket. Ni vet, The Rentals, Orlando, Romania, My favorite och sånt.

Jag vet inte varför, för jag lyssnade inte på sådant när det begav sig. Orlando släppte sin "Passive soul" 1997, och då lyssnade jag nog bara på Suede och Pulp. Men kanske handlar det om någon typ av ålderskris. Att musikaliskt vilja återuppleva sin tidiga tonårstid, eller nåt.

Apropå ålderskris så var jag på en fest igår, och plötsligt instormar det en hipp nattklubbsdrottning till tjej som tydligen var född -85 och blev ilsken när min vän Rasmus (som är född -84) gissade att hon var två år äldre än han. "Så jävla ful och rynkig är jag väl inte?" var tjejens reaktion. Och bredvid oss satt Malin som är född -79,

Men den här trendiga tjejen alltså... Har man sådana problem med åldern när man är 21 år så kommer man utan tvivel bli en sådan där charmant madam som i tidningsenkäter och liknande uppger att man är "30+" så fort man blir ett år över trettio. Och sådant tycker jag är ganska roligt. Så om ett par år får jag säkert anledning att skratta åt henne. Igen.

Men herregud, har ni hört hur bra "Just for a second" är?

Etthundraarton, nollsex



Jaha, så var det skolåret slut. Vad mer kan jag säga än att jag lärt känna några av det här landets, kanske, bästa människor?

tisdag, maj 09, 2006

Etthundrasjutton, nollsex

Självkritik är det nya svart. Gjorde jag något intressant skulle jag skriva om det istället för att fylla bloggen med uppdiktade historier om min egen förträfflighet som i bästa fall kan vara till glädje för de som lyckligtvis aldrig behöver träffa mig.

Etthundrasexton, nollsex

Plötsligt får jag en bok hemskickad som förläggaren vill att jag ska recensera här på bloggen. Herregud, jag... recensera en bok... på en blogg. Och för ett tag sedan dök en demoskiva från ett rockband från Stockholm upp i postboxen. Något har hänt med kulturjournalistiken, och jag vet inte om det är särskilt bra.

Men, okej jag gör ett försök. Jag återkommer i ämnet.

måndag, maj 08, 2006

Etthundrafemton, nollsex


Lars Leijonborgs nye bäste vän?

SVT:s Aktuellt berättar att borgerliga partiledare kritiserar det faktum att diktaturen Nordkorea får svenska biståndspengar. Märkligt. Samtidigt tycker borgarna att det är helt okej att svenska företag att gör affärer med en minst lika våldsam diktatur, Kina.

Lars Leijonborg tillåts till och med att hylla den "kinesiska tigerekonomin", trots att det för varje sund individ torde stå klart att Kinas explosionartade tillväxt möjliggjorts av det förtryck borgarna säger sig avsky. Åtminstone när de praktiseras i en fattig diktaturregim.

Nordkorea får försöka fixa lite tillväxt så blir säkert annat ljud i skällan från borgargubbarna.

söndag, maj 07, 2006

Etthundrafjorton, nollsex

Det här tycker jag är roligt.



(Ja, jag erkänner, huvudorsaken till att jag lägger in den här videon är att det är poppis att lägga in videos från Youtube på sin blogg. Och att jag tycker Napoleon Dynamite är skoj.)

Etthundratretton, nollsex



I förra veckans nummer av Time Magazine listade tidningen världens 100 viktigaste och inflytelserikaste personer. Personerna som är med på listan är uppdelade i fem kategorier; ledare och revolutionärer, vetenskapsmän och tänkare, hjältar och pionjärer, byggare och titaner, artister och underhållare.

Det glädjande att se att redaktionen lyckats slänga in Angelina Jolie i kategorin "hjältar och pionjärer". För inte är väl Angelina Jolie en underhållare eller en artist? Nej, självklart inte. Som det självklara världsamvete hon är har är har hon adopterat ungar från Kambodja och Etiopien. Och det gör henne till en exakt lika hjältemodig pionjär som Orhan Pamuk (som också är med i Angelinas kategori).

Lika glädjande är det att se att Paul Simon är med i samma kategori. Han är en hjälte, såklart, och Time motiverar det hela med att han spelat med sydafrikaner, mexikaner "and every drummer in Brazil". Öööööh. Den kritvita medelklassänglighetens tunnelseende har firat storartade triumfer. Hur har snacket gått på Time-redaktionen?

Hallå, har ni hört Paul Simons nya skiva? Jag tycker den är jättebra, honom borde vi uppmärksamma på den här listan.
Ja, vi kan ha med honom bland artister och underhållare, där har vi ju "stjärnor som har fans och imitatörer kring hela jordklotet".
Nä, vad trist. Paul har har ju rockat loss med negrer, gränshoppare och sambasvartingar. Det tycker jag är beundransvärt, vilken kämpe. Vilken hjälte!
Ja, du har rätt. Vi har med honom bland hjältarna och pionjärerna!
JA!!!

Nu tycker jag allihop att vi kommer överens om att artister är artister, oavsett vilket politiskt engagemang de har. Huvudsaken är att de först och främst är artister och först och främst ska uppmärksammas på grund av sitt artisteri. Och sedan kommer vi överensm om att det duger inte att spela world music eller adoptera från Afrika för att betrakas som en hjälte, inte ens av Time Magazine. OK?

Etthundratolv, nollsex



Sådär. Reportageresan är över och jag är hemma igen. Helsingfors visade sig från sin bästa sida, jag drack limedrinkar på Bar Åbo på Uudenmaankatu/Nylandsgatan, besökte Kiasma med Malin, åt en rejäl picknickbrunch och somnade i solen på Sveaborg, besökte det finlandssvenska förlaget Söderströms och fick gott kaffe, gick på karaokebaren Swengi på Iso Robertiinkatu/Stora Robertsgatan och såg en pajas sjunga Nine inch nails "Closer", talade ålderdomligt med Nils, åt brakmiddag ihop med klasskamraterna på restaurang Salve i Gräsviken - jag beställde in koskenlaskijan pihvi och Karhu!, besökte journalisten och författaren Magnus Londen, drack en iskall öl på Belly som också låg på Uudenmaankatu, slappade med Julia och Malin i det där grönområdet mellan esplanaderna, köpte en samling Truman Capote-noveller på Akademen, hängde på YLE:s finlandssvenska avdelning, köpte en handkräm på Stockmann och promenerade vid Tölöviken med Rasmus och Julia.