tisdag, augusti 29, 2006

Etthundraåttiosju, nollsex



"Shoot the messenger". Så heter en av den här höstens mest omdiskuterade tevedrama och visas i morgon på brittiska BBC2. Ironiskt nog är tevedramats titel mer talande för hur det tagits emot av engelsk press än något annat.

Handlingen är lika klassisk som enkel. En ung svart man som tar anställning på en skola där eleverna uteslutande är våldsamma och självdestruktiva svarta unga män. "
He's determined to save the black youngsters at his school from a life of gangs, crime and underachievement – whether they like it or not", skriver BBC på sin hemsida. Inget funkar och den unge svarte lärarens alla goda ambitioner grusas.

Stilmässigt använder man sig av det urbrittiska greppet att tala in i kameran och direkt till publiken. Och det gör den unge svarte läraren. Mest om hur löjlig och störig all afrobrittisk kultur är.

Ja, ni hör ju. I flera veckor har folk kokat av ilska över att den spelats in och över att den överhuvudtaget ska sändas. Toyin Agbetu, ledare för afrobrittiska medborgarrättsrörelsen Ligali, har kallat filmen "racist and a calling card for The British National Party.


Visst, alla förhandsrapporter tyder på att "Shoot the messenger" är en korkad halvrasistisk dynga och jag förstår att man kan bli arg när man ställs inför sådant.

Men har man rätt att bli så arg att man vill stoppa filmen? Nej, jag tror inte det. En annan aktuell händelse i gamla goda England är hur invandrare från Bangladesh har förhindrat att filmatiseringen av Monica Alis "Brick Lane" sker på just Brick Lane i östra London. Varför? De gillar inte boken och känner sig kränkta över hur de asiatiska invånarna som bor på och kring gatan skildras.

Det finns en massa saker jag inte gillar. Men jag inbillar mig inte att ska få något mandat att kontrollera författares, musikers och regissörers produktion. I sådana fall hade Bob Dylan inte fått släppt ifrån sig sin senaste skiva och en film som "Flamingo" aldrig lämnat planeringsstadiet. Jag känner mig som människa nämligen djupt kränkt av bägge dessa kulturyttringar.

Så mitt meddelande till mänskligheten är: Sluta gnäll och låt er bli utmanade av dålig teve, dålig film och dålig musik. I bästa fall kan ni få material till er kanske sämsta bloggpost någonsin.

fredag, augusti 25, 2006

Etthundraåttiosex, nollsex

Oj, jag glömde visst säga det i förra veckan. Men hur som helst, jag har varit bortrest ett tag och det är därför bloggen inte uppdaterats. Jag är nämligen av den fasta övertygelsen att om man befinner sig på vad som i folklig mun kallas "semester" ska man fullkomligt isolera sig. Och nu är jag alltså tillbaks från nämnda isolation.

Som jag längtat.

torsdag, augusti 17, 2006

Etthundraåttiofem, nollsex



"Aftonbladets mörka historia". Så lyder förstasidesrubriken på fackliga organet Journalistens senaste nummer. Naturligtvis blir man sugen att läsa, lik i garderoben är mumma, gnägg gnägg. Äntligen en rejäl vidräkning med alla övertramp och dumheter, en svartlista, gnägg gnägg! Nästan två hundra år av vidrigheter och hemskheter och nu
äntligen en redogörelse.

Väl inne i tidningen avlöjar Journalisten, genom att ha läst Maja Hagermans "Det rena landet", att Aftonbladet under 23 år ägdes av rasforskaren, skallmätaren, Akademi-ledamoten Gustaf Retzius.

Det här väcker ju en massa frågeställningar. Till exempel den här: OCH!? Retzius ägde alltså Aftonbladet mellan 1884 och 1907. Inte jättenyss, alltså.

Fler frågor som Journalisten-avslöjandet väcker: Ska verkligen ett fackligt organ ägna sig åt guilt-by-association-journalistik? Ska verkligen ett fackligt organ hänge sig åt att försöka sälja lösnummer genom spektakulära rubriker? Och behöver verkligen Maja Hagermans bok den här gratisreklamen?

onsdag, augusti 16, 2006

Etthundraåttiofyra, nollsex

Nöjesguiden har numer dagligen en sida i Metro där NG-skribenterna ger tips på hur man kan roa sig för dagen. Julia Pileby skrev tidigare om hur de nöjesguidarna den 27 juli kommit till insikt om att sommaren snart är slut.

I gårdagens Nöjesguiden-sida i Metro hade skribenterna upptäckt genialiteten i Martin Kellermans serie "Rocky". Typ fem år efter alla andra, och då menar jag alla andra. Ja, även dem som Nöjesguiden med sitt elitistiska 90-talstonfall brukar kräkas på.

I sanning vasst och vaket.

söndag, augusti 13, 2006

Etthundraåttiotre, nollsex



"Jag har alltid varit emot förebilder i och med att vi alla har olika moralvärderingar. Idol kan jag vara, men inte förebild", sa gamle höjdhopparen Patrik Sjöberg i en chatt på Göteborgs-postens hemsida häromdagen. Sen omhändertogs han av polisen misstänkt för narkotikabrott. Karln är konsekvent i alla fall och i sitt jobb för att slippa bli någon snorunges förebild.

lördag, augusti 12, 2006

Etthundraåttiotvå, nollsex

Alltså, allvarligt, varför gör alla det där "vilken karaktär i 'Vita huset' är du?"-testet nu? Går "Vita huset" ens på tv-längre? Och missade alla att sådana här test har funnits i en evighet, att det finns ett helt community tillägnat att göra sådana där test (Skunk, heter det)? Och har alla missat att just det här testet förmodligen skapades efter att avsnitt två av "Vita huset" visades i USA?

Visst, det är sommar, men vad är det frågan om? Jo, någon "inflytelserik" individ i den svenska ankdammen har hittat testet (godmorgon!) och sedan har alla som tror sig vara nån alternativt vill vara nån helt plötsligt känt sig tvungna att berätta för hela världen vem just de är i "Vita huset".

PS. Jag är Charlie Young. DS.



"Quiet and dutiful, the President's "Body Man" takes on a lot for a 21 year old. He is responsible and bright, but is the target of hate groups because of his relationship with the President's daughter, Zoey. Oh, and Charlie is quite the pool shark."

Etthundraåttioett, nollsex



Jaha, Christian Olsson har vunnit en guldmedalj. Grattis, grattis. Då tycker jag att alla kan ta och torka de nationalistiska glädjetårarna och lyssna på Siberias fina hyllningslåt till honom.

Lyssna här.

Etthundraåttio, nollsex



Det regnar i Göteborg, city är inspärrat i en järnring för ett maraton och jag har fått höstens stora skiva på posten. "So this is goobye" heter den och är inspelad av kandensarna i Junior boys. Titeln är passande, för det är verkligen dags att ta farväl av en hel massa saker nu.

Precis som på debuten "Last exit" handlar det om supermodern elektrosynth som ändå på något sätt lyckas vara lika tidlös som en riktigt gammal souldänga. Ja, låt oss för enkelhetens skull säga lika tidlös som Chuck Jacksons "Tell him I'm not home".

Ta titelspåret. Det
är ju en gammal souldänga, nedbäddat i ett fluffigt housetäcke som är utsmyckat med de mest androgyna synthslingorna på den här sidan The Lover speaks' "Absent one".

Och, ja, Jeremy Greenspan sjunger fortfarande lika vänt. Hör bara på på "When no one cares" där han ger uttryck för samma djupa och kvardröjande melankoli som vilken Bryan Ferry eller Paddy McAloon som helst. Det är stort, väldigt stort.

Etthundrasjuttionio, nollsex

Hej på er. Ni röstar väl på "Daniel är bäst" i tävlingen Årets blogg? Tänkte väl det. Klicka här och gör det igen.

torsdag, augusti 10, 2006

Etthundrasjuttioåtta, nollsex



Haha, skit på dig, astråkiga idrottman i världens tråkigaste idrott i världens tråkigaste EM.

onsdag, augusti 09, 2006

Etthundrasjuttiosju, nollsex



Alltså, jag vill inte vara en äcklig cyniker, men har ni sett trailern till Oliver Stones kommande film om terrorattacken på World trade center? Herregud, det är något med den som åtminstone ger mig känslan av här kommer det vaknas översmart ironi som vridits ett varv extra.

Som när Nicholas Cage helt utan övertygelse säger att han var beredd på allt, men inte det här. Inget av den här storleken. Eller när samme Cage vill ha frivilliga som ska evakuera tornen och alla polismän först tvekar men sedan ställer upp. Och när den slisksentimental musiken stegrar och man får se folk kramas och ge varandra andra kärleksbetygelser.

Man får ju hoppas att trailern är specialutformad för de mjukhjärtade. Annars kommer det bli rätt många skratt i salongerna. Man kan ju tro att man ser en uppföljare till "Team America".

söndag, augusti 06, 2006

Etthundrasjuttiosex, nollsex



Något av det värsta man kan göra i Sverige är att inte vara utomhus om solen skiner. Direkt det är ljust och temperaturen kryper upp över 15 grader så växer kraven på att man ska spendera all vaken tid utanför ytterdörren. Och gör man det inte betraktas man som väldigt suspekt.

Se där, det är solsken och varma vinder! Man ska ut på en äng, en klippa, sitta på en utomhusservering eller slafsa med rosévin i nån suspekt park där transvestiter säljer sex på nätterna. Varför är det så här?

Det har ju naturligtvis att göra med alla dum utomhusmoral man blev itutad som barn, en blandning mellan bonnig friluftsnazism och arbetarvärderingar. Det är himla svårt att tömma sig på sådant, man kommer inte ifrån det.

Ingen vågar ifrågasätta den heliga utomhusprincipen och säga "Men mamma, jag sitter faktiskt hellre inne idag och läser vad fan som helst av Joan Didion." För så sa aldrig mamma till sin mamma som aldrig sa det till sin mamma. Det här kommer fortsätta i all evighet och tillslut är vi sönderbrända och döda allihop. Och ingen kommer nånsin läsa Joan Didion.

Med den här bloggposten ville jag egentligen bara klargöra att jag suttit inomhus hela långa soldagen och spelat Fifa 2003. Åh, vilket gammalt skitspel. Ge mig pengar, jag köper ett Xbox 360 direkt, asså!

Jag är så himla trött på Joan Didion.

fredag, augusti 04, 2006

Etthundrasjuttiofem, nollsex

Idag slutar jag mitt sommarvik. Tåg till Grängesberg, och imorgon tåg till GÖTLAGÖTLAGÖTLABOUOUOUORRRRRRRRRG

Morgonens skönaste snack:
– Det är nåt jag funderat på länge. Hur gammal är du egentligen? (arbetskamrat)
– Tjugotre. (jag)
– Och redan så duktig. (arbetskamrat)

onsdag, augusti 02, 2006

Etthundrasjuttiofyra, nollsex



Mitt liv är så beskaffat att jag helt gratis kan passera in på Kolmården. Jag har varit där en gång, med min familj. Min yngsta bror var förtjust i girafferna då. Han var väldigt liten då och girafferna var ganska förtjusta i honom också, mest för att han var så väldigt liten gissar jag.

Sommarens stora publikdragare på Kolmården är fem massajer som på speciella "safarikvällar" uppträder i djurparkens direkta närhet. Eller uppträder... "Hoppar och dansar", säger en för arrangemangen ansvarig person.

Att massajerna hoppar runt just på Kolmården beror på att de som står bakom projektet tror att det är ungefär samma människor som är intresserade av elefanter, lejon, antiloper - eller giraffer! - som är intresserade av dansande massajer.

Ja, kanske det. Undrar vad mer man föreställer sig att de här människorna är intresserade av. Att byta recept på negerbollar?

Etthundrasjuttiotre, nollsex




Vet ni vad jag lyssnar på nu? Jävla Pink Floyd. Vad fan är det frågan om? Och var ska den här nedåtgående musiklyssnarspiralen sluta? Ingen vet.

Etthundrasjuttiotvå, nollsex

Igår fyllde MTV 25 år. Gratulerar i efterskott.