tisdag, januari 02, 2007

James Brown lever i Chile



Andres Lokko är ett geni. Ett komiskt geni, ett stilistiskt geni och han har fortfarande den gudagivna gåvan att veta exakt vad han ska skriva för att reta upp kreti och pleti.

”Just det, nu minns jag. Jag är Andres Lokko vars uppgift är att tillrättavisa lögnare och charlataner samt försöka undervisa de historielösa och mindre bemedlade”, skriver han i sin senaste krönika som handlar om oss som inte bryr oss om James Brown. Jag ler glatt åt de fantastiskt formulerade raderna.

Men mig lyckas han ändå inte tillrättavisa. För mig är James Brown inget mer än karl med pajasartad frisyr som gjort ett par låtar åt svenska reklamfilmer. Och det spelar ingen roll om de där reklamfilmslåtarna faktiskt var asviktiga för medborgarrättsrörelsen på 1960-talet.

Jag har alltid haft väldigt svårt att uppskatta musik, film, litteratur, whatever baserat enbart på vad den möjligtvis kan ha betytt för tidigare generationer. Men det verkar jag löjligt ensam om. Än idag skriver ju folk om att Pinochet var schysst och räddade den chilenska ekonomin. Men kag tycker ändå inte han verkade så bra och han har aldrig betytt nåt för mig.

1 kommentar:

presidenten sa...

hej!
med ditt yrke borde du ju itne behöva ljuga så mycket för att kunna deltaga i denna utmaning som jag fick av toss