onsdag, juli 11, 2007

Tänk om jag var din mamma



Jag har fortfarande inte smält det. Och trots att videoklippet ovan tillhör det mest vämjeliga jag överhuvudtaget sett så kan jag inte sluta se på det. På något sätt är det djupt fascinerande, för att det vittnar om en massiv kulturell förändring hos dagens barn och ungdomar.

När jag var yngre kunde jag knappt göra något ihop med mina föräldrar eftersom jag skämdes för dem. Så fungerade man då. Nu är det tydligen comme-il-faut att ställa sig på Skansen och göra att göra ett lika delar klämkäckt och sexuellt laddat discomedley om att man ska skylla på mamma.

10 kommentarer:

beta sa...

Alltså... jag... nä, fuck it. Jag vill inte ens uttala mig.

Joel Josefsson sa...

Eh, var inte jag ändå först?

Daniel sa...

Det handlar inte om att vara först, det handlar om att var bäst. Du är Carl Perkins, jag är Elvis Presley.

joel josefsson sa...

Äh den var dålig. Du är Eddie Izzard, jag är Eddie Murphy.

Daniel sa...

Nej, nej. Jag är Dennis Miller. Du är Shan Atci.

joel josefsson sa...

Du är den tråkiga, jag är den roliga.

Daniel sa...

Jag är rolig genom min enorma kunskap , du försöker vara rolig genom att spela dum.

Joel Josefsson sa...

Frågan är vem som anstränger sej mest i onödan för att få till något roligt. Plus: när blev kunskap roligt?

Daniel sa...

Ja, i och för sig. Att låtsas att man inte vet om Afrika är en kontinent eller ett land - och plocka komiska poänger på det - är ju inte jättesvårt.

Särskilt inte i ett land där man måste ställa frågan när kunskap blev roligt och skrattar åt Shan Atci.

Joel Josefsson sa...

Jag låtsas inte. Säg mig, är det ett land eller en kontinent? Och vad är en kontinent? Jag bjuder på att jag inte vet såna saker som är självklara för många. Berättade till exempel för farmor precis om när jag fick reda på att Amnesty INTE var en könsjukdom. Du är ju istället ironisk. Var ärlig istället!