söndag, april 29, 2007

Kåta kändisar vår tids surrealister



Folk verkar väldigt upprörda över det där kändisar-snackar-sex-reportaget i senaste numret av Bon. Upprördast av alla är, så klart, Linda Skugge. Moraliskt rör sexsnacket mig inte i ryggen.

Mest upprörande är väl den bakomliggande tanken med reportaget. Tydligen ska det fungera som en uppdatering av de"lekfulla intellektuella samtal" kring sexualitet som några surrealister förde under slutet av 1920-talet och som finns samlade i boken "Surrealister om sex".

Då träffades bland andra André Breton, Man Ray, Louis Aragon, Raymond Queneau och Jaques Prévert vid tolv tillfällen under fyra år och diskuterade sexualitet. Nu har man istället låtit samla folk som Marie Plosjö, Quetzala Blanco, Martin Kellerman, Karin Ström och Lasse Lindh och låter dem vid ett, två tillfällen, när de förmodligen är packade allihop, pladdra på om hur de vill sätta på och vill bli påsatta.

Det enda surrealistiska i Bon-reportaget är att någon anser att Marie Plosjö och Martin Kellerman och tillhör en svensk intelligentia och söker upp dom när man vill göra en remake på ett sexsamtal med intellektuella förtecken. Och att Sigge Eklund och Madeleine Levy låter tidernas plattaste samtal om sex gå i tryck.

Det enda som skiljer det från en sexundersökning i en kvällstidning är teckenmängden och intervjupersonerna. Istället för kåta Elisabeth, 38, Örkeljunga har man pratat med Karin Ström, 30, Stockholm.

Kärlek och våld

Det är lite jobbigt att Hello Saferide-duetten på Montt Mardiés nya skiva "Clocks/Pretender" låter som Marie Lindberg. Jag tycker nog bättre om Annika Norlin när hon kallar sig Säkert! och sjunger med Vapnet-Martin. Lustigt nog är Vapnet-duetten, "När ni gett dom våld ska vi ge er kärlek" det bästa spåret på nya Montt Mardié-albumet.

Sa jag att Vapnet är 2000-talets bästa svenska band?

lördag, april 28, 2007

Marionettmusik



I natt drömde jag att John Cale, Brian Eno och David Bowie skulle göra en popskiva ihop och att den skulle heta "The frozen borderline", precis som den där fantastiska Nico-samlingen heter, den med ett av tidernas snyggaste omslagsbilder.

I drömmen läste jag om det i en tidning och Brian Eno sa till tidningen att han hade tröttnat på att göra ambient och ville göra något i stil med "Here come the warm jets" och John Cale sa ungefär samma sak, typ att han ville göra en ny "Paris 1919" för att det vore en större utmaning för både honom som artist och hans publik.

David Bowie sa ingenting, han var egentligen bara med som sångare och skulle inte ha något med själva musikskapandet att göra. "Han får väl ringa Iggy Pop om han inte vill vara vår nickedocka", sa Brian Eno.

Drömmen fick mig att komma till åtminstone tre insikter:
1. Brian Enos "Here come the warm jets" är ett genialt album som Brian Eno aldrig kommer att toppa.
2. The Stooges nya skiva är skit.
3. David Bowie borde spela in en ny skiva. Han får gärna kalla den "The frozen borderline".

Still magisk after all these years



Det här var ju himla skojig läsning såhär på kvällskvisten. Låt mig berätta en episod från mitt liv. I min ungdom var jag arbetslös och arbetssökande. Ofta var jag tvungen att söka jobb jag inte ville ha - exempelvis som kassabiträde på ICA Toppen i Sälen -, för annars skulle någon komma hem till mig och ta av mig mina pengar. I ansökningsbreven brukade jag infoga en ClipArt-bild föreställande en cylinderhatt och ett trollspö och skriva "PS. Jag är magisk. DS". Jag fick aldrig något av de jobben som jag sökte med slika brev.

Un zeste de citron



Det här är såklart en klassiker som ni sett allhop, men den är ändå värd att titta på igen. Om inte annat för att hur jävla fantastisk frisyr Serge Gainsbourg lyckades ha 1986. Och för att se Whitney Houston misslyckas totalt i att hantera snuskgubben på ett trevligt sätt. Trevlighet är ju annars amerikanska r&b-stjärnors paradgren. Hur gammal kan hon vara, 22? Det är både ett otäckt och roligt klipp.

fredag, april 27, 2007

Piz buin-party



Jag har aldrig varit på sådana här bröliga grabbutekvällar med blöta t-shirtar, tjejer i stringtrosor på baren och sånt. Men min frisör samarbetar tydligen med nån arrangör som bjussar på "underbar tropicshow" på en sylta i stan. Posters på stan utlovar mycket skaka-på-röven, Slitz-poser och inoljade babez. Jag klippte mig igår, så låt oss säga att jag redan löst inträde. Glassiiiiiigt.

onsdag, april 25, 2007

Tillbaks från det döda

En bloggare som jag inte tänker nämna vid namn eftersom jag, enligt en läsare, skrivit om bloggarens blogg lite för många gånger tog bort kommentarsfunktionen i februari. Nu har bloggaren ändrat policy och låter läsarna ge feedback igen.

Jag gissar att usla besökssiffror är anledningen. Bloggaren länkar nämligen till min blogg och sedan hon stängde av kommentarsfunktionen har allt färre besökare kommit till mig från hennes blogg. Samtidigt har mina besökssiffror ökat i övrigt.

tisdag, april 24, 2007

Galna hästar galopperar vidare

Jag läser sällan Ordfront längre, men man kan fortfarande, då och då, hitta bra texter i tidningen. Nils tipsar om den här artikeln om obalanserad mediebevakning, om moralvalet 2006 och skillnaden mellan Anna Sjödin och Per Bill.

måndag, april 23, 2007

Härdat stål

Alla balla och oballa kommuner och städer har fåniga slogans. Göteborg har exempelvis "Goa Göteborg" (oball) och Alingsås har "Potatisstaden (ball). Jag är född och uppvuxen i Grängesberg som har sloganen "Det som inte dödar, det härdar". Ball eller oball, välj själv.

söndag, april 22, 2007

Ett besök i Wien. Nej, Venedig!

Jag har flyttat och slagit ner som en bomb i da hood. Mina bästa nya bekantskaper är en gubbe som som rökt så mycket pipa att hans fingrar gulnat och en gubbe som joggar trots att han till synes inte rör en lem. Mycket intressant att se någon liksom glida fram som asfalten vore is. Sa jag att den gubben är asiat? Han har säkert tränat sjukt mycket tai chi för att röra sig så avslappnat.


fredag, april 20, 2007

Att skriva om sig själv

"Tidigare drömde unga om att bli sedda och hörda genom att vilja bli rockstjärnor. I dag startar de modebloggar och lägger dagligen ut bilder på sig själva och skriver vad de har på sig", skriver Aftonbladets Jonna Sima.

Liknelsen haltar lite. Om man går med på att modet är den nya popmusiken så funkar det inte att säga att rockstjärnedrömmar har ersatts av modebloggandet. Låt oss istället föreställa oss popskribenter som spelar covers och skriver självförhärligande och valhänta texter om sitt egna musicerande så är vi, för att använda musikliknelsen, modebloggandet på spåren.

onsdag, april 18, 2007

Är Sahara hotnights feministpunk?



Metro:s Patrik Wirén kallar Sahara hotnights nya album tantrock. Strålande term! Det får mig att tänka på en skivförsäljare vid de svettiga skivmässorna i Borlänge. Den här försäljaren hade inte så många skivor up for sale, så att säga, så han sorterade in sina skivor under självpåhittade genrer istället för under artistnamn som annars är brukligt.

En etikett hette "kärringrock, feministpunk, tantpop" och här hittade man grejer som Cher och Barbra Streisand. Feministpunk hittade jag aldrig någon, hur mycket jag än letade.

Jocke!!!

När min bror inte svarar på MSN skickar jag jättemånga snabbmeddelanden så att han blir arg. Den senaste minutens skörd:

Daniel säger:
jocke jockesson
Daniel säger:
oppfinnar-jocke
Daniel säger:
oppoppar-jocke
Daniel säger:
oppoppar-poppe
Daniel säger:
oppåhoppa-jocke
Daniel säger:
nilspoppe-jocke
Daniel säger:
jocky-jocke
Daniel säger:
jockbärdryck-jocke
Daniel säger:
hockeybockey-jocke
Daniel säger:
proppar-jocke
Daniel säger:
pockapåuppmärksamhet-jocke

Jag är för duktig.

Olof is da shit

Olof är namnet som ligger mest rätt i munnen. Olof är vårens bästa popnamn och den svenska popscenen befolkas just nu av tre väldigt typiska Olof-typer.

Olof Palme-typen


Bångstyrig luggföring och snabbspolad oral förmåga som kan ge ett arrogant intryck. Stort kändisgenombrott genom samarbete med någon äldre och jättefolklig. Tänk: Laakso och deras Peter Jöback-duett.

Olof Skötkonung-typen


Gammal som fan. Kristen och gillar pengar. Tänk: Eldkvarn och Plura.

Olof Lagercrantz-typen


Uppstyrd fluga och intellekuell uppsyn. Kanske släpper loss och hyllar nån diktatur. Vill vara formell, men är här för att festa. Tänk: The Tough alliance, The Embassy och annan pophögerpop.

måndag, april 16, 2007

Liten lektion i svensk lag och rätt:

German boogaloo!

Nästa gång jag går på disco eller lokal vill jag väldigt gärna att dj:n bjuder upp till dans med den här fantastiska låten:

söndag, april 15, 2007

Mode utan perspektiv



Människorna bakom modebloggen Fatale utlovar i sin programförklaring en "nyanserad blogg" som, bland annat, vill "väcka tankar" och "informera".

Prisa gudarna! Behovet av initierade skribenter som kan, vill och vågar kritisera och analysera modet är skriande. Särskilt som modebloggandet tas på större allvar och bereds allt mer utrymme trots att det främst går ut på att posta fotografier och Tradedoubler-länka.

Tyvärr möter inte Fatale behovet. Här återfinns i stort sett samma fotofjanterier som i alla andra modebloggar, även om kläderna och människorna (läs: skribenterna) som fotograferas här är aningen mer outlandish än det som man hittar hos Engla och Hotspot.

Och de skarpaste analyserna hittills är en platt sågning av av Kate Moss' Top Shop-kollektion ("Då visar man att man tänker kritiskt och ger blanka fan i vad andra gillar", enligt skribenten Hanna Fridén) och en redogörelse för det franska fenomenet bobo, bourgeois-bohème. Att den texten i stort varit publicerad i Metro tycks inte vara något problem.

Så det verkar som att vi får vänta ett tag till på ett av vår tids viktigaste samtidsfenomen får den seriösa behandling som den både kräver och förtjänar.

lördag, april 14, 2007

Uppsala, Ronneby, Bullköping

Ni snackar om Youtube. Ztv.se säger jag! Jag bjuder er Henrik Dorsins talkshow och "Kjell", som Johan Croneman hajpat i dagarna. Efter att ha sett det så behöver man inte bry sig om Youtube och ännu mindre om saker som Bubblare.

torsdag, april 12, 2007

Ett ihåligt grattis



Idag fyller David Letterman 60 år. Hur jag firar det? Inte alls, eftersom hans talkshow - fortfarande den absolut bästa som existerar - visas på någon obskyr teve-kanal som ingen vettig människa (jag) kan se. Hurra, hurra, hurra.

Genom Guds nåd

Skulle in på Isobel H-K:s blogg, men stavade fel. Hamnade här istället. Glöm aldrig s:et!

Sluta titta



Malmö-moderaten Carl-Axel Roslund i Malmö vill förbjuda tiggare. Det vill 58,9 procent av 27510 röstande på Aftonbladet.se också. Okej, det är en nätomröstning och de politiska hejarklackarna är duktiga på att mobilsera röstande när det gäller frågor som kan knytas till partipolitik. Men ändå.

Som Lena Mellin skriver i sin kolumn: "
att sätta polisen på tiggarna är att angripa symptomen. Inte sjukdomen". Rätt. Men är det så man resonerar i den här frågan så tycker jag att man kan göra det i alla kniviga situationer! Kriminalisera alla fattiga så kan vi tjäna in pengar på att lägga ner socialpolitiken.

Sen kan vi sätta polisen på sjuka och lägga ner sjukhusen och lasaretten. Och växthuseffekten ska vi inte tala om! Lagstifta bort termen, sätt alla som pratar om det i fängelse och skrota miljöpolitiken.

onsdag, april 11, 2007

Hatten är din



Är det bara jag som inte hör David Bowie hos The Ark? T. Rex, okej. Queen, okej. Slade, okej. Sweet, okej. Gary Glitter... Till och med Kiss är mer närvarande hos Rottne-bandet än David Bowie.

Inte ens när Bowie var som mest glamourös och glittrig lät han så konventionellt tuggummipoppig som The Ark alltid gjort och fortfarande gör på "Prayer for the weekend". Icke desto mindre är det en väldigt trevlig skiva Tracks-pop med smink. Treeeeeevlig.

Bakom järnridån

"Och alla som kollar snett eller ifrågasätter min slöja skulle jag inte tveka att anmäla för att de hånar mig och kränker mig på grund av min religion." - Karolina Lassbo berättar vad hon skulle göra som muslim.

tisdag, april 10, 2007

Pingvinrockens återkomst



The Concretes "Hey trouble" är nästan så bra som
Ed Harcourt och Brett Anderson sa i Musikbyråns fejkdokumentär om albumet. Mest för att den inte alls låter som en The Concretes-skiva utan snarare som en orgeltintad och på så sätt modern uppföljare till Brainpools "You are here".

Jag vet inte om någon minns den eller tycker den är relevant idag. Men när den var ny, för åtta år sedan, tyckte jag att det var den bästa svenska skivan någonsin. Trots att Janne Kask - som jag då tyckte var en storartad vokalist - slutat sjunga i bandet.

"You are here" var sylvass åttiotals-sophisti, svajig denimrock och blankpolerad pop. "You are here" lät både som Bowies sena 70-tal och Roxy musics tidiga 80-tal. Den hade Pet shop boys-refränger och The Smiths-cynismer.
Den var allt det där elektriskt nerviga som Suedes "Head music", som kom samma år, misslyckades att vara. Avigt, men ändå med ett stilsäkert fokus.

Och David Birde var ju faktiskt en bättre sångare än Janne Kask någonsin var. På samma sätt är Lisa Millberg en mycket större sångerska än Victoria Bergman.
På "A whale's heart" sjunger Millberg "turn, turn, turn around" med sådan grace att man nästan börjar gråta. "Hey trouble" är The Concretes "You are here"; en kreativ nystart som gjorts möjlig genom att man inte väjt för att framstå som spretiga.

Singeln "Kids" låter som något från Howard Devotos debutskiva, "Oh boy" är sprudlande The Concretes-pop med Robert Fripp-gitarrer, "Keep yours" skulle funka bra på Talking heads "Fear of music". Och "Simple songs" melodireferenser till John Denvers "Annie's song" gör ett perfekt avslut på The Concretes hittills bästa skiva.

Storasyster "You are here" måste vara stolt över lillasyster "Hey trouble".

lördag, april 07, 2007

Strindberg, Söderberg, Lagerlöf och...

Isobel Hadley-Kamptz bokdebuterar med "Jag går bara ut en stund", en bok som i allt väsentligt måste anses handla om ett rörande ämne. Att boken snart kommer kan inte ha undgått någon som läser Expressen.

Först ett långt utdrag ur boken på gårdagens kultursidor och idag en intervju av Cecilia Hagen-längd på sidorna 26 och 27. Hade Expressen gett Isobel och hennes romandebut den här uppmärksamheten om Isobel inte varit ledar- och kulturskribent på nämnda tidning?

Om svaret är ja måste Hadley-Kamptz' "Jag går bara ut en stund", om man räknar till förhandsuppmärksamhet, vara den viktigaste svenska boken som släppts sedan Expressen startade 1944.

Seriösa bubblor och rutor

–Vi är inte så många som håller på med seriösa vuxenserier. De flesta tillhör mainstream och vill allra helst rita superhjältar eller Disneyfigurer, säger serietecknaren Jason Lutes till Svenska dagbladet.

Lutes briljanta reportageroman i serieformat, "Berlin - stad av sten", har just utkommit på svenska. Och det han säger har kommit att bli en sliten klyscha, på samma sätt som det en gång var en klyscha att serier var för barn.

För inte är det väl omöjligt att kombinera ritandet av superhjältar eller Disneyfigurer med vuxenhet och seriositet? Självklart inte. Vem skulle till exempel idag säga att Frank Millers "The Dark knight returns" är en serie för barn, bara för att den handlar om superhjälten Batman? Väldigt få.

Och det krävs inte särskilt mycket litterär begåvning för att se att Don Rosas magnum opus "Farbror Joakims liv" ofta har en seriositet som inte alltid ens existerar i bästsäljande svenska livsödesromaner. Och detta trots att det handlar om Disneyfigurer!

Acceptansen inför vissa serier och den mentala spärren mot andra har sina kulturella och ekonomiska orsaker. Man inbillar sig gärna att tecknare av superhjälteserier och Kalle Anka-serier är mätta amerikaner som massproducerar sina berättelser med en maskins enkelhet. Som Jason Lutes säger i SvD-intervjun: "...det lönar sig inte med vuxenserier, och man måste försörja sig på annat" och "det är ett otroligt tidskrävande medium. För mig tar det flera dagar att göra ett enda uppslag".

Idag är det bara är i Skandinavien man kan klara sig ekonomiskt på att rita Disneyfigurer. I USA existerar nämligen ingen Disney-utgivning av serietidningar värd namnet. Och vem tror att nästan episka Batman- och Spindelmannen-serier från DC och Marvel är extremt inkomstbringande eller skapas på en kvart?

I maj släpps Juanjo Guarnidos och Juan Díaz Canales' "Blacksad" i Sverige. Hade spanjorerna varit amerikaner och seriealbumet utgivits av Marvel hade deras skapande gissningsvis behandlats lika styvmoderligt som annan noir i serieform.

Stora konstnärer som brinner för sitt skapande och berättande existerar överallt, trots att de kanske är amerikaner och skriver om hur Farbror Joakim blev världens rikaste anka. Det trodde man att serietecknaren Jason Lutes visste.

onsdag, april 04, 2007

Morsan då?

Idag fyller jag år. Bästa presenten hittills är att jag fått möjlighet att läsa den här artikeln.

tisdag, april 03, 2007

Journalistiskt nörderi

Minns ni hur det var när man var liten och hade så lätt för att totalt gå upp i någonting? Det kan ha varit en bok, ett politiskt parti, ett popband, eller en film. Man ville prata om boken så fort man fick chansen, på bildlektionen rita av popsångaren, skriva specialarbeten om filmen och affischera stan med partiets affischer.

Jag har varit där och när jag läser senaste numret av Rodeo är det som att ställas inför mitt besatta femtonårsjag när jag ser att Björn af Kleen skrivit ytterligare en artikel om överklassen. Björn af Kleen brinner av fascination för överklassen. Det kan inte ha undgått någon som någon gång har läst Björn af Kleen eftersom Björn af Kleen samlade journalistiska gärning handlar om att analysera, skärskårda eller bara slött betrakta överklassen.

Det finns något vackert i det, men jag kände mig alltid obekväm och nästan lite skyldig när någon klasskamrat eller förälder anmärkte på mitt nörderi och min besatthet. Man vill inte bli avslöjad som någon som totalt tappat koncepterna, liksom. Undrar om Björn af Kleen känner likadant.

Kineser kan läsa mig!

Great firewall of China kan man testa om webbadresser och hemsidor är spärrade i Kina. Jag bestämde mig för att testa! Resultatet är kanske inte alltid hundraprocentigt, men lite halvroligt.

Enligt GFoC kan man som kinesisk internetanvändare inte surfa in på Aftonbladet.se, Svenska Tibetkommitténs hemsida, GP.se eller Free6.com, en av världens största porrsajter.

Inte heller GT.se kan man surfa på i Kina. Däremot går det bra med systertidningen Expressens nätedition samt SvD.se och DN.se. Det går finfint med både socialdemokraternas och moderaternas hemsidor. Maoistiska SKP:s och stalinistiska Kommunistiska partiets, tidigare ex-Kpml(r), också.

Är man som kines intresserad av den svenska avtalsrörelsen går det bra att surfa in både på Svenskt näringslivs och LO:s sidor. Men tankekonflikten mellan svensk höger och vänster går däremot inte att sätta in sig i. Arbetarrörelsens tankesmedja är nämligen spärrad samtidigt som den marknadsliberala motsvarigheten Timbro är öppen för kinesiska internetanvändare.

måndag, april 02, 2007

Internet är en fluga som kanske blåser förbi

Expressen skriver om att socialdemokraterna öppnat en egen Youtube-kanal för att sprida propaganda och låta sina politiska talesmän videoblogga. Sossarna har alltid varit först med det senaste när det gäller nätet. Exempelvis hittade jag för någon dag sedan Olof Palme på MySpace.