tisdag, juli 24, 2007

Bill Grundy dog -93



För ett par veckor sedan spelade Television PersonalitiesRip it Up i Säffle. Det var "bandets" första spelning utanför England på 15 år och deras första någonsin i Sverige. Jag grämer mig över att jag lyckades inte ta mig till Värmland, men konstigt nog har det knappt pratats någonting om Rip it Up såhär i efterhand.

Nu skickade Joel det här fotografiet som tydligen är taget uppe i Säffle. Till vänster höger i bilden sitter Television Personalities' Dan Treacy. Var det en bra festival för honom? Någon som vet
?

måndag, juli 16, 2007

Elin Kling till höger, men ändå inte



Aldrig blir man gammal så snabbt som när man växer upp på internet. Och sällan känner mig sig så gammal som när man inser det.

Jag började blogga 2005 och läste, nästan maniskt, alla bloggar som där och då var nödvändiga att läsa för att överhuvudtaget kunna betraktas som tänkande individ. Få av dem finns kvar, andra har blivit så tråkiga/etablerade att ingen bryr sig om de finns kvar eller inte.

På den gamla goden tiden var, med vissa undantag, de mest lästa bloggarna också de bästa bloggarna. Så är det inte idag. När den insikten nådde mig bestämde jag mig för att sluta läsa de populära bloggarna.

Jag häpnar när jag läser att bloggar som Fosfor gadgets, Videofeber, Macfeber, Prylfeber, Style by Kling och 456 Berea Street tillhör de tio mest läsa bloggarna i dag. Jag har nämligen aldrig hört talas om någon av dem, än mindre läst dem.

Det jobbiga med bloggsfärens (hatar det ordet) explosionartade tillväxt av välbesökta skitbloggar är att det påverkat min konsumtion av bra bloggar. Vem orkar leta guldkorn bortom Bloggtoppar och -portalers topplistor när man hela tiden måste vara beredd att slänga händerna för ögonen för att slippa läsa ens en bokstav skriven av någon usling?

Jag känner igen mitt beteendemönster. För fem år sedan retirerade jag från Lunarstorm och återuppsökte det Skunk som jag lämnat för det orangea communityt. I dag har jag helt gett upp bloggarna och läser bara de som ni hittar på länklistan här till höger. Jag kallar dem inte ens bloggar. Det är mina vänner.

torsdag, juli 12, 2007

Danieldagen i Marstrand



Såg Rhapsody in Rock för första gången nånsin i kväll. Jag tycker det är roligt med folkliga saker och eftersom jag numer betraktar mig som oerhört vuxen så kan jag omöjligt säga något dräpande om arrangemanget. Även om jag tyckte det var vämjeligt.

Konsertens inramning kändes lika stel och fantasilös som en sådat där tevesänd dravel där man hyllar prinsessan Victoria. Så jag satt och lekte och fantiserade mig igenom showen.

När Sofia Källgren sjöng "A rose among thorns" så tittade hon rakt in i mina ögon via en av videoskärmarna. Eftersom jag då satt med ett käppliknande paraply i handen så låtsades jag att jag var en nöjd diktator i något kommunistland som fyllde, säg, 80 år. Sofia Källgren var specialinhyrd för att hylla mig på min 80-årsdag och sjöng om mig, en ros bland törnen tuktad.

Och när folk i publiken - däribland Shirley Clamp! -ställde sig upp och applåderade så var det inte för Pablo Cepeda eller Hanna Lindblad, utan för mig och mina heroiska insatser för det socialistiska systemet.

Efter konserten ville de kvinnliga musikerna och dansarna att Den Store Ledaren (jag) skulle komma till deras loger och dominera dem såsom jag dominerat landet i 50 år. Men jag hade inte tid för jag skulle hinna med färjan tillbaka från Marstrandsön.

Synd på en bra fantasi, annars.

onsdag, juli 11, 2007

Tänk om jag var din mamma



Jag har fortfarande inte smält det. Och trots att videoklippet ovan tillhör det mest vämjeliga jag överhuvudtaget sett så kan jag inte sluta se på det. På något sätt är det djupt fascinerande, för att det vittnar om en massiv kulturell förändring hos dagens barn och ungdomar.

När jag var yngre kunde jag knappt göra något ihop med mina föräldrar eftersom jag skämdes för dem. Så fungerade man då. Nu är det tydligen comme-il-faut att ställa sig på Skansen och göra att göra ett lika delar klämkäckt och sexuellt laddat discomedley om att man ska skylla på mamma.

måndag, juli 09, 2007

Höjden av anglofili



...att som svensk vara övertygad antirasist när det gäller Sverige, men tycka att högerextrama British Nationalist Party har en himla massa fina poänger eftersom England ska hållas engelskt så att det känns "på riktigt" när man besöker landet.

lördag, juli 07, 2007

Inget regn på elefanterna



I går regnade det i Göteborg. Så mycket att jag helt planlöst gav mig ut på centan på paraplyjakt. Mitt senaste paraply, inhandlat för 150:- på Wedins, slarvade jag bort på spårvagnen trots att paraplyet var tre meter långt och i det närmaste skulle klassas som ett parasoll.

Alldeles intill min arbetsplats ligger en väskaffär, en sådan dit man inte går om man inte bor i Örgryte eller Skår och har bestämt sig för att inhandla lite salami på saluhallen som ligger alldeles intill. Hela affärens väsen skriker ut att den inte är ett sådan affär dit Daniel Swedin går.

Men det är ändå till den här väskaffären unge herr undertecknad beger sig. Jag hittar ett svart litet paraply som är behändigt och ihoppfällbart och hela faderullan. Det ska jag ha!

- Det finns billigare paraplyer, säger expediten.
- Nä, jag tar det här, svarar jag. Svart ska det vara.
- Det blir 300:-, säger expediten.

I chock halar jag fram mitt kort och betalar paraplyet. Jag har precis betalat TREHUNDRA KRONOR för några smala stålbågar och tyg. Det är kanske den dyraste accesoar jag någonsin köpt. Jag kommer naturligtvis tappa bort det inom en vecka, det är sådant jag gör.

Tre hundra spänn... I och för sig är paraplyskaftet gjort av elfenben så jag får nöja med mig att elefanten vars bete jag numer äger rimligtvis mår sämre än jag.

tisdag, juli 03, 2007

Hon hade ballarna!



Dilba sa att hon var skulle spränga flygplan och fick inte flyga flygplan. Nu skriker pöbeln att Dilba får skylla sig själv och att hon är dummast i stan. Det roligaste är ju att alla knäppgökar som nu påstår att de inte förstår hur Dilba kunde skoja om att hon skulle spränga plan annars tycker det är skitroligt att skoja om de där är-du-terrorist-formuleren man får fylla i när man ska till USA.

Dilba gjorde allt det de alltid velat göra, det står dem inte ut med. Jag kan inte sluta le.

måndag, juli 02, 2007

Jesus är perser!

Varje dag är Jehovas vittnen här och delar ut sin hallelujapropaganda. En gång när de ringde på dörren öppnade jag och sa "tack, men nej tack". Sedan tog jag ändå emot den där tidningen Vakttornet. Nu vågar jag inte öppna dörren längre för jag har inte läst tidningen och damerna utanför vill säkert ha en recension.

Så nu langar de istället in sina flygblad genom brevinkastet. Jag uppmanas att följa Kristus. Jag blir lovad ett handtag med flera av mina största bryderier här i livet: att få evigt liv och förbättra familjelivet. Och jag är hjärtligt välkommen till deras områdessammankomst. Områdessammankomsterna hålls i Ovesholm (Kristianstad) och Sundsvall.

Det är inte jättenära och det gör mig fundersam. Och det gör mig också fundersam att den Jesus som tecknas på framsidan av flygbladet ser ut som Irans president.


söndag, juli 01, 2007

Gå eller gå iväg



Aftonbladet skriver att Kristi brud förföljs av en stalker. JG påpekar det självklara: att eftersom en stalker är någon som förföljer så är det ju ganska naturligt att det är just en stalker som förföljer fru Kristus.

Rubrikförslag: "XX mördades av mördare".

The heart in the heart of England can never die



England, England, England, England.
Det är otäckt det som man läser, det man ser. Nu är det inte längre London, nu är det även Skottland. Men det finns något där, något imponerande. Något brittiskt.

För trots att hela landet är belamrat av övervakningskameror så känns inte det engelska samhället lika skräckslaget. Inte som USA. Eller Sverige. Och trots två "massiva" bomber i huvudstaden och en brinnande bil som körs rakt in i en terminal på Glasgows största flygplats är det fortfarande stiff upper lip som gäller.

Livet fortsätter. NME fortsätter att skriva om Oasis, The Boggs och lervällingen i Glastonbury. På The Stand i Edinburgh fortsätter Niall Browne och Simon O'Keeffe dra ner skrattsalvor. Och folk fortsätter mata ekorrar i Regent's Park.

Nu säger man på BBC att flygplatsen i Liverpool har stängts...