onsdag, oktober 31, 2007

Kärlekens mysterier



Vem är Petter och vilken makt har han? Efter intervjun med rapartisten i förra veckans Aftonbladet börjar jag fundera. Petter redovisar sina tre senaste sms för den intervjuande journalisten, och två av meddelandena skrämmer slag på mig.

I ett sms har Petters fru skrivit att Mange
”Glassigt Schmidt suttit i teve och sagt att han är bättre än Petter.
– Omedelbart när jag fick det skickade jag ett sms till Schmidt och undrade om det stämde att han sagt så, berättar Petter.

Lika omedelbart svarar Mange:
”Haha! Jag undrade när du skulle sms:a. Jag satt i heta stolen i 'Bobster ' i SVT och jag skulle svara snabbt på en massa frågor. De frågade vem som var bäst mellan oss och då sa jag typ: 'Eh, då får jag väl säga jag då'. Se hela intervjun när jag pratar om oss och lyssna även på svaret så förstår du att det inte var en diss och att det inte lät så heller. Det var inte direktsändning så jag kunde inte ändra något heller. Hoppas du tar det rätt. Om du inte vet det är jag den förste att påtala din vikt för svensk hiphop och dina skills. Frid!

Herregud! Vad har bidragit till att Mange Schmidt så fullkomligt är beredd att pissa ner sig själv när Petter sms:ar? Vad har bidragit till Petters upplbåsta ego? Hur kände Mange Schmidt när hans avsaknad på självrespekt och ryggrad fick pynta en Petter-intervju? Och hade Mange Schmidt varit en död man om han istället svarat
Ja. Och??

Det här är ju så klart frågor som vi aldrig kommer att få svar på. Det är väl det som är skillnaden mellan mig och Petter - när jag frågar kan man med gott samvete låta bli att svara. Fan, jag måste raka mig på huvudet.

söndag, oktober 28, 2007

I got a fight



30 chefredaktörer publicerade igår ett upprop i sina respektive tidningar där de krävde att den svenska regeringen ska använda biståndet som påtryckning mot Eritreas regim för att få ­Dawit Isaak frigiven.

Nu har svaret kommit från statsministern. Men det tolkas lite olika.
Så här tolkar GP. Och såhär Expressen.

söndag, oktober 21, 2007

La Primavera



Jon McClure i brittiska Reverend & The Makers delar tydligen en centralt belägen lägenhet i Sheffield med Arctic monkeys-sångaren Alex Turner (hej, världens bästa band enligt musiktidningen Q!).

De bögar tydligen inte med varandra utan är bara sambos. Men till BBC har McClure sagt att det är lite knepigt att bo med Turner eftersom han inte känner något för den musik Arctic monkeys gör (sa jag att Q anser de vara världens nu bästa band?).

– Jag känner snarare samhörighet med Manu Chao och andra moderna rebeller, faktiskt. Ojos de Brujo, Ian Brown, 3D från Massive Attack, Dixie Chicks. De känner jag mig besläktad med, säger McClure.
Moderna rebeller... Man tar sig för pannan. På vilket sätt är Ian Brown modern? Och rebell? Och Manu Chao! Har jag berättat hur mycket jag hatar Manu Chao?

Manu Chao är gubbkepssvänsterns motsvarighet till chartersvennarnas eurotechno. Manu Chao är en nasal idiot som bräker om”marijuana”, ”Tijuana”, ”revolucion” och ”fiesta” (för gubbkepsvänstern är koppling mellan det där klockren) till ett tonerna av melodier som känns lika sydländska som ”Macarena” eller Los Ketchup.

I somras spelade den här generalclownen på Way out west i Göteborg. Sveriges alla gubbkepssocialister stod och skrålade med i Manu Chaos exotiska snapsvisor om att röka brass och hata George W. Bush.

Så ser den moderna rebellrörelsen ut. Och tydligen är Arctic Monkeys världens bästa band. Nu lägger vi ner det här.

fredag, oktober 19, 2007

War! Was it is good for? Absolutely nothing



- Absolut inte. Vi fick kritik för att alla vi skribenter jobbade i medierna. Och det blir ju inte verkligheten. Om jag gjorde den nu skulle jag låta vanliga tjejer berätta.

Så svarar Linda Skugge i SvD på frågan om hon skulle gjort Fittstim på samma sätt i dag.
Åsikten är klok, en av få vettiga åsikter Skugge presenterat på ganska lång tid känns det som. Frågan ställdes i samband med att antologin Könskrig släpptes i veckan. Och sin kommentar om den bok hon själv var redaktör för funkar rätt bra även på Könskrig.

Trots att man från förlagets sida hävdar att "
en ny generation skribenter" (Karolina Ramqvist, någon?) så är det samma typ av röster som talar i Könskrig som det var i Fittstim. Det är, som Petra Östergren redan påpekat heterosexuell, västerländsk, urban medeklass som är utgångspunkten i text efter text.

Varför är det så här? Varför vänder vi oss till ständigt till dessa människor, till överexponerade frilansjournalister och redaktörer på gratistidningar, när vi vill få vår samtid belyst? Varför inbillar vi oss att det är
Manne Forssberg, Caroline Ringskog Ferrada-Noli och Eric Rosén som ska ge oss nya perspektiv på sex- och könsnormer? Och vilka kommer att läsa boken?

Skribenter och bloggare och journalister, såklart. Det var därför det här Maja Lundgren-bråket blev så stort trots att ingen egentligen läst den boken boken och trots att den beefen hade kunnat hanteras minst lika smidigt på, typ, FirstClass eller nån annan redaktionell mailklient. Det är i viss mån därför Alex Schulmans avsked till bloggandet blev en världsnyhet i Sverige. Journalister skriver om journalister för journalister. I evighet. Amen.

torsdag, oktober 18, 2007

My heart is, oh, so true

"För två år sedan kom 55 procent av landets journalister från tjänstemanna- eller akademikerhem, något som naturligtvis påverkar svenska journalisters världsuppfattning och värderingar och därmed också den journalistik om produceras i omfattande grad. Men de analyserna har vi inte sett. De problematiseringarna väntar på att bli gjorda", skriver GP:s kulturchef Gabriel Byström i dagens tidning.

Jag vet inte vilka de här "journalisterna" är - det vill säga om det bara är de som är anställda på redaktioner runt om i landet. Om så är fallet tillhör jag de övriga 45 procenten. Jag betraktar mig nämligen som journalist trots att jag inte sitter på någon redaktion.

Men jag har inga journalistkontakter. Inget flashigt efternamn. Jag har en mamma som är städerska och en pappa som jobbat i en malmgruva. Jag kommer från ett skitsamhälle i Dalarna. Och allt jag kan är att skriva.

Jag kan inte städa, ni skulle se hur min lägenhet kan se ut ibland. Det finns inga gruvor i Frölunda. Jag kan skriva. Jag försöker och jag gör och gör och gör och gör. Men jag är fortfarande en 45 procentsmänniska som drömmer om att få bli en 45 procentsmänniska som fyller någon funktion.

Jag är redo! Jag är rustad! Det är dags! Om Gabriel Byström eller någon annan vill fixa till den sociala snedrekryteringen är det bara att höra av sig. Pennan är vässad, ögonen blöder!

måndag, oktober 08, 2007

Västfront



Sveriges största samhällsmagasin ringde mig i kväll. Jag lät mig inte imponeras.

– Tjena, det är Robin från Ordfront. Är det Danne?
– Daniel.
– Ringer jag och stör?
– Ja.
– Okej. Hej då.
– Hej då.

In you face, Ordfront!

söndag, oktober 07, 2007

Jag tror att hon vet...



Duran Duran släpper ett nytt album och får låtskrivar- och produktionshjälp av Justin Timberlake och Timbaland. I alla intervjuer kommer gubbarna säga att valet av samarbetspartners är ett strängt artistisk drag "too bring back the groove".

Men det handlar så klart bara om att med hjälp av Timberlake och Timbaland hitta en ny målgrupp, en målgrupp som inte har någon som helst relation till new wave-britterna. Men Duran Durans gamla fans behöver inte oroa sig för att bandet blivit någon hypermodern funkorkester. Nä, alla låtarna på "Red Carpet Massacre är precis så slätstrukna och ointressanta som allt Duran Duran gjort sedan 1982.

En strålande formel för succé alltså. En huvuddel av skivorna kommer säljas till gamla fans som vill ha bandet förutsägbart och blåtråkigt. Resten av skivorna kan man skeppa iväg bara på att namnet Justin Timberlake står på ett klistermärke intill prislappen.

Så här brukar föredettingar jobba när de är i akut behov återupplivning. För tio år sedan var föredettingar tvungna att jobba med Lenny Kravitz och Pearl Jam för att lura i sina fans att de fortfarande var vitala och samtidigt försöka lura kidsen att de var något att räkna med. Då var det hippt ett par sekunder. Nu kan vi bara skratta åt det.

Föredettingarna fick sina karriärer devalverade när de visade sig hur stelbent de dansade till Jamiroquai-disco. Och alla dessa unga och hippa samarbetsparners visade med all önskvärd tydlighet hur jävla ohippa de var när de inte förvaltade sin hipness bättre än att jönsa runt med Anthrax.

Så är det hit Justin Timberlake är på väg? Man får hoppas det, för jag är sjukt trött på "The way I are" och "LoveStoned" nu.

torsdag, oktober 04, 2007

Elton John, Göran?

"Daniel är bäst" kan i dag avslöja att Göran Persson var tillfrågad att vara premiärgäst i Kristian Luuks nya talkshow "Videokväll hos Luuk". Men förre statsministern drog sig ur i sista stund - oklart varför - och istället fick man från programredaktionen söka en ersättare. Mona Sahlin ställde då villigt upp.

Däremot skickade Persson in en lista till programmet på de fem videos han skulle visa för Kristian Luuk och tv-publiken. Genom kontakter på SVT har vi lyckats få tag i videovalen och kan här helt exklusivt presentera dem.

Mycket kan sägas om videovalen, men om vi stillsamt betraktar demkan vi nog sluta oss till att gamle statsministern fortfarande håller sig med spindoktorer och pressekreterare.



The Violents - Alpens ros



Elton John - Lucy in the sky with diamonds


Chamillionaire - Ridin' (Dirty)


Tages - She's having a baby


Jussi Björling - Nu är jag pank och fågelfri

Öppna landskap!



Saker man aldrig hör hos frisören:

- Klipp mig som Ulf Lundell!