tisdag, februari 05, 2008

Glädjens värn



Ja, jag är oerhört förtjust i Lykke Lis "Youth novels" och det tänker jag inte hymla med.

Men jag är så oerhört trött på den person Lykke Li framställs som i medierna. Ni känner igen typen, en förment mystisk skogsrå-existens som rusar fram på livets snyggt asfalterade motorväg.

Hon har fått spelningar i New York genom att luras och har lurade till sig en praktik på Dagens Nyheter, men hoppade av för att det verkade trist. Hon har lekt med sköldpaddor och bott i Portugal.

I tidningarna berättas det att Lykke Li levt ett okomplicerat liv där framgången liksom kommit naturligt. Man föreställer sig att den spermie som var Lykke Li liksom bars in i livmodern av de andra spermierna för att hon kändes som en naturlig vinnare.

Ja, det är tröttsamt. Särskilt som om jag hade fått chansen att intervjua Lykke Li så skulle jag bara vilja prata om hennes fantastiska näsa.

4 kommentarer:

Slim Sam sa...

nästan att jag började tröttna efter ett halvår av "little bit" överallt hela tiden. men nu när man tagit sig an youth novels är man på nytt lite förälskad i henne.

schysst blogg du fått ihop här du!

Joel Josefsson sa...

Vad är det med hennes näsa? Jag skulle istället prata med henne om hennes förmåga att alltid veta exakt hur lite hon ska öppna munnen på bild för att se så söt ut som möjligt. Hur lurade hon sig till praktikplats på DN föresten?

Daniel sa...

Näsan är underbar, bara. Det räcker så. Det är mellan mig och näsan.

Hon fick tydligen DN-praktik genom att säga att hon "skrivit hela sitt liv". Det här var rimligtvis på den tiden då de som gillade att skriva sågs som en tillgång snarare än en belastning. Innan bloggarna, alltså.

Joel Josefsson sa...

Haha, sådär säger ju framförallt dom som skriver dåligt och klyschigt.

Föresten är första meningen i den här texten väldigt talande för hela Lykke Li-grejen. Jag tycker skivan är helt okej och det känns som jag också kommer få försvara den.