måndag, juni 30, 2008

Klassöverskridande familjehyckleri?



Dagens Nyheters söndagsbilaga låter sex skribenter orera om läget i Det Svenska Folkhemmet 2008 och först ut var, i går, författaren Maria Sveland.

Hon har fått vittring på något hon kallar "familjeonani". Hon ser magasin och tv-program om matlagning, inredning, bröllop, resor som ett hot mot jämställdheten och menar att:
"[o]m någon om trettio år vill veta hur tidsandan var kring början av 2000-talet så är det bara att visa upp ett nummer, vilket som helst från vilken som helst av inredningstidningarna. Här finns familjeonanin koncentrerad och återgiven i varenda bild, varenda text."
Men nej. Den tidsanda Maria Sveland ser är inte något annat än den tidsanda dagens svenska medelklass skapat åt sig själv. Detta är i sanning medelklassens huvudsakliga problem. De tror faktiskt att världen omkring dem ser exakt ut som den skildras i de medieprodukter som är medelklasstillvända.

Oavsett om Maria Sveland är kritisk till familjeonanin eller ej, gör hon samma misstag som de som är positiva till företeelsen. Först och främst - alla människor nås inte av samma mediebudskap.

Försök frammana bilden av Family livings och Mamas läsare. Du, precis som jag, ser nog framför dig en människa som i långt ifrån allt är representativ för det här landets nio miljoner invånare.

Och här syns med ens ytterligare ett drag som Maria Sveland har gemensamt med familjeonanisterna: de tror att alla har råd med inredning, renovering, sagobröllop, kärnfamiljefrosseri och statusjakt.

Sveland menar att vi måste se
att det finns strukturer som påverkar oss alla och att lösningarna kanske är kollektiva. Kollektivet i kampen mot familjeonanin består alltså av etniskt svenska medelklasskvinnor i yngre medelåldern.

Vad som existerar utanför kollektivet, utanför bostadsrätterna, intresserar inte för Sveland eller medelklasskvinnorna.

4 kommentarer:

Johanni Sandén sa...

Sant!

Le C. et C. sa...

she gots pwned

Joel Josefsson sa...

Har hon inte lite mongoloida drag?

Presidenten sa...

Så j-vla sant! Det är precis så här, de som gör media tror att deras verklighet är allas verklighet! Hur kan det bli så? De som gör media borde ju verkligen se andra verkligheter också? Jag kommer ihåg i början på 90-talet när "alla" barn gick på dagis. Det gjorde de inte, Rita Liljeström hade gjort en undersökning i slutet av 80-talet som visade att ja, bland tjänstemän var dagis den vanligaste barnomsorgen, men inte ens hälften av arbetarbarnen gick på dagis, deras föräldrar kunde t ex inte alltid utnyttja den kommunala barnomsorgen pga obekväma arbetstider, amn löste det genom att gå i skift hemma också, hjälp av släktingar eller grannar. Så trots att det bara var ca hälften av svenska barn som gick på dagis då, så var den "allmänna meningen", media-meningen att hela landet såg ut som sthlms innerstad.
Det här är ett märkligt fenomen. Man tänker sig ju att just journalister gräver runt i div olika verkligheter, at politikerfår intryck från alla håll, att tjänstemän kommer i kontakt med ett tvärsnitt etc.