tisdag, juni 10, 2008

Tillbaka i lejongropen

När folk verkligen vill vara snälla mot mig så kallar de mig Daniel. Inga smeknamn, öknamn eller nidnamn. Bara Daniel. Det är fint på något sätt, även om vänligheterna faktiskt aldrig sträcker sig längre än till att kalla mig vid mitt dopnamn.

Jag har blivit ombedd att skriva något om chinos, men eftersom jag är en i grunden negativ människa och precis köpt ett par ljusbeigea chinos så har jag ingenting att säga om plagget. Annat än att det kanske är ett så idealiskt sommarplagg, eftersom ljusa chinos lätt fläckas av rosévin, cykelkedjor och gräs.

PS. Det här kan ha varit ett av de mest meninglösa bloggningarna någonsin, men det är en omstart. DS.

2 kommentarer:

Le C. et C. sa...

I meningslöshet skall du finna mening.

SIEG HEIL!

Lauri sa...

yes! äntligen ditt blogginlägg om chinos!

ps. förlåt för att jag kallar dig för david hela tiden.