onsdag, december 31, 2008

Årets skivor 1-5

Okej, nu är det dags att sammanfatta det här året. Jag börjar med att summera årets skivutgivning. Tjugo stycken skivor har jag valt ut. Här kommer nummer 1 till 5 på min lista.

1. Vampire weekend - Vampire weekend
Hur lät årets bästa skiva? Tja, det var en platta laddad med anglofil popmusik, som led av både bildningskomplex och galopperande medelklassångest. Ja, akademikergänget Vampire weekend gjorde den bästa musiken 2008. Och så var det med det. Ge mig ett nytt år nu.
>>>Se videon
Mansard roof.


2. Wild beasts - Limbo, panto
Årets mest pompösa skiva stod kanske Wild beasts för. Sångaren Hayden Thorpe har en röst som rör sig från sammanbitet morrande till skärande falsett. Musikaliskt har vi att göra med teatral postpunk på väg rakt in i rockoperans varma famn. Visst låter det frukantsvärt? Icke desto mindre en helt fantastisk skiva.
>>>Se videon The devil's crayon.

3. MGMT - Oracular spectacular
Glamrock och disco möttes, dejtade och gifte sig när amerikanka östkustsduon MGMT släppte ifrån sig sitt popkaleidoskop "Oracular spectacular". Sweets tumgummipop uppdaterades fint till 2000-talet med hjälp av neonsprakande producenten David Fridmann. På många sätt en bagatell, men märk väl en bagatell man varken kunde eller ville bli av med.
>>>Se videon Time to pretend.

4. Frida Hyvönen - Silence is wild
Det är ju tur att man kan ändra sig. För bara ett par år sedan stod jag inte ut med Frida Hyvönens persona. Ni vet, ytterligare ett folkskyggt skogsrå som leker quirky singer/songwriter. Men det var då. Nu är jag handlöst och ohjälpligt förälskad i människans musik. Pianominimalismen på debuten har fått stå tillbaka för maffiga melodier som inte skäms för sig. Och så en röst man inte kan tröttna på. Det är tur att man kan ändra sig.

>>>Se videon Dirty dancing.

5. The last shadow puppets - The age of the understatement
Två låtar var lyssningsbara på Arctic monkeys "Favourite worst nightmare" från 2007. Som ett svar på det faktumet bestämde sig Arcitic monkeys-vokalisten Alex Turner för att tillsammans med Miles Kane (sångare i The Rascals) göra något fint igen. Resultatet blev The last shadow puppets och deras storslagna popmusik som opererade någonstans i gränslandet mellan James Bond-soundtrack, Scott Walker och Marc Almond.
>>>Se videon The age of the understatement.

1 kommentar:

Joakim Swedin sa...

bra lista. dock borde roses kings castles tagit någon placering tycker jag!