söndag, december 28, 2008

Årets skivor 6-10

Okej, nu är det dags att sammanfatta det här året. Jag börjar med att summera årets skivutgivning. Tjugo stycken skivor har jag valt ut. Här kommer nummer 6 till 1o på min lista.

6. Cut copy - In ghost colours

I somras köpte jag vinylutgåvan av A sunny day in Glasgows fenomenala "Scribble mural comic journal" och den var tänkt att få sjätteplatsen på den här listan. Men, efter lite research i ämnet står klart att den skivan faktiskt kom på cd våren -07. Panik och katastrof för herr listmakare. Men, som av en slump, återupptäckte jag i listångesten, Cut copys brutalt förbisedda "In ghost colours". Det var tur. Istället för amerikansk oljudsindie är det härmed bestämt att australisk glamelectro var årets sjätte bästa musik.

7. Lykke Li - Youth novels
Varför krångla till det? Vi behöver inte ha ett sådant intellektuellt förhållningssätt till Lykke Li som vi inbillar oss. Kolla bara: "Melodies & desires", "Dance, dance, dance", "I'm good, I'm gone", "Let it fall", "My love", "Tonight", "Little bit", "Hanging high", "This trumpet in my head", "Complaint department", "Breaking it up", "Time flies", "Window blues". Mer behöver inte sägas.

8. British sea power - Do you like rock music?
Bland de nyare postpunkbanden har mitt hjärta har alltid funnits hos British sea power. I år var inget undantag. Särskilt inte som någon utmaning överhuvudtaget inte existerade från konkurrenter som Editors och Interpol. Bägge de banden gick vilse totalt redan i fjol. British sea power gjorde istället sin karriärs mest fulländade rockplatta.

9. Glasvegas - Glasvegas
Mycket märkligt har skrivits och sagts om Glasvegas. Att de, tillsammans med Barack Obama, skulle vara det yttersta beviset på att cynismens tidevarv är över. Eller att deras debutalbum är en fantastisk arbetarroman. Nåja. För mig är Glasvegas ett skotskt rockband som gör mastondontrock någonstans mellan The Jesus & Mary Chain och U2. Ett rockband som textmässigt uppehåller sig vad alla rockband gjort sedan The Rolling Stones slog igenom för 40 år sedan: våld och vardagslunken. Och har man bara det med sig så är det inte helt svårt att bli förtjust i deras debutskiva.

10. Håkan Hellström - För sent för Edelweiss
2008 var precis som alla andra år under det här decenniet ett Håkan Hellström-år. Men kanske det svagaste hittills. Inte helt märkligt då "För sent för Edelweiss" är Hellströms mest ojämna skiva. Halva skivan sensationell, halva skivan en axelryckning. Men konserterna var lika fantastiska som alltid, förstås.

Inga kommentarer: