måndag, juni 30, 2008

Klassöverskridande familjehyckleri?



Dagens Nyheters söndagsbilaga låter sex skribenter orera om läget i Det Svenska Folkhemmet 2008 och först ut var, i går, författaren Maria Sveland.

Hon har fått vittring på något hon kallar "familjeonani". Hon ser magasin och tv-program om matlagning, inredning, bröllop, resor som ett hot mot jämställdheten och menar att:
"[o]m någon om trettio år vill veta hur tidsandan var kring början av 2000-talet så är det bara att visa upp ett nummer, vilket som helst från vilken som helst av inredningstidningarna. Här finns familjeonanin koncentrerad och återgiven i varenda bild, varenda text."
Men nej. Den tidsanda Maria Sveland ser är inte något annat än den tidsanda dagens svenska medelklass skapat åt sig själv. Detta är i sanning medelklassens huvudsakliga problem. De tror faktiskt att världen omkring dem ser exakt ut som den skildras i de medieprodukter som är medelklasstillvända.

Oavsett om Maria Sveland är kritisk till familjeonanin eller ej, gör hon samma misstag som de som är positiva till företeelsen. Först och främst - alla människor nås inte av samma mediebudskap.

Försök frammana bilden av Family livings och Mamas läsare. Du, precis som jag, ser nog framför dig en människa som i långt ifrån allt är representativ för det här landets nio miljoner invånare.

Och här syns med ens ytterligare ett drag som Maria Sveland har gemensamt med familjeonanisterna: de tror att alla har råd med inredning, renovering, sagobröllop, kärnfamiljefrosseri och statusjakt.

Sveland menar att vi måste se
att det finns strukturer som påverkar oss alla och att lösningarna kanske är kollektiva. Kollektivet i kampen mot familjeonanin består alltså av etniskt svenska medelklasskvinnor i yngre medelåldern.

Vad som existerar utanför kollektivet, utanför bostadsrätterna, intresserar inte för Sveland eller medelklasskvinnorna.

torsdag, juni 19, 2008

Terror must be broken by terror



För ett par år sedan avslöjades det att USA:s underättelsetjänst sysslade med den typ av signalspaning som Försvarets radioantalt nu ska få syssla med.

Då tipsade en tidning vars namn jag inte tänker nämna om att man skulle avsluta sina mail med saker som KGB, bomb, Iraq och andra suspekta ord för att helt enkelt slöa ner CIA:s urskiljningslösa spionverksamhet på internet.

Det är ju en rolig och bra idé som även idag känns fräsch. Att fylla FRA:s nya superdator med strunt är väl kanske det bästa sättet, fram till valet 2010, markera att man inte tycker att det är helt schysst att försvaret ska syssla med prylar som bryter mot Regeringsformen.

Så - avsluta med föredel varje mail, sms, bloggning och telefonsamtal med ord såsom bomb, anhtrax, al-Qaida, revolution, jihad, vapen, terrorism och Sturmabteilung.

tisdag, juni 10, 2008

Tillbaka i lejongropen

När folk verkligen vill vara snälla mot mig så kallar de mig Daniel. Inga smeknamn, öknamn eller nidnamn. Bara Daniel. Det är fint på något sätt, även om vänligheterna faktiskt aldrig sträcker sig längre än till att kalla mig vid mitt dopnamn.

Jag har blivit ombedd att skriva något om chinos, men eftersom jag är en i grunden negativ människa och precis köpt ett par ljusbeigea chinos så har jag ingenting att säga om plagget. Annat än att det kanske är ett så idealiskt sommarplagg, eftersom ljusa chinos lätt fläckas av rosévin, cykelkedjor och gräs.

PS. Det här kan ha varit ett av de mest meninglösa bloggningarna någonsin, men det är en omstart. DS.