söndag, augusti 31, 2008

Ann Coulter har humor



Hur tror ni att den här filmen kommer tas emot i Sverige?

lördag, augusti 30, 2008

Musikkritik enligt GP

Bruce Springsteen är tidernas mest överskattade artist. Jo, det är sant! Och det går att bevisa med ett logiskt resonemang hämtat från Johan Lindqvists krönika i GP där han slår fast att Abba är tidernas mest överskattade band.

Häng med nu!

1992 kom Springsteens "Human touch". Samma år som bland annat Manic street preachers "Generation terrorists", The Cures "Wish", Epic Soundtracks "Rise above", Tori Amos "Little earthquakes", Kitchen of distinctions "Death of cool" och ja just det - Morrisseys "Your arsenal". Allvarligt talat. Bruce gjorde trist, stel och urvattnad radiorock när Epic Soundtracks tog en tur till helvetet och tillbaka med sitt piano i "She Sleeps Alone/Love Fucks You Up" och Morrissey mullrade loss "The National Front Disco" och "Glamourous glue". I den konkurrensen framstår Springsteen inte bara som extremt ytlig utan direkt överflödig.

Mer sånger om raggare och rock



Den 14:e juni 1978 spelade Talking Heads på Göta Lejon i Stockholm. Vid den här tiden var Talking Heads världens absolut bästa punkband, trots att de väl egentligen inte var särskilt punk.

Året innan hade de släppt den fullkomligt sönderkramade debuten "Talking Heads: 77", och om en månad skulle den Brian Eno-producerade uppföljaren "More songs about buildings and food" landa i skivbutikerna.

Vid den här tiden var Brian Eno kanske mest känd som kreativ motor åt David Bowie på dennes två senaste skivor, "Low" och "Heroes". Bägge de skivorna spelades in i studios på den europeiska kontinenten och Brian Eno hade under samarbetet med Bowie samlat på sig en hel del musikalbum med europeiska artister.

Under den turné som i juni tog Talking Heads till Stockholm hade bandets frontfigur David Byrne fått med sig en hel del av Enos musikfynd inspelade på kassetter. En av de avspelade skivor Byrne blivit särskilt förtjust i var Magnus Ugglas "Om Bobbo Viking".

1978 var Magnus Uggla en tonårsidol av rejäla mått. Året tidigare hade han slagit igenom ordentligt med singeln "Varning på stan" och fått hård kritik för att han i sina texter kallar tjejer för "biffar" och "lik". Radioprogrammet Skivspegeln anmäldes två gånger till Radionämnden på grund av att Magnus Uggla där ansågs uttrycka kvinnoförnedrande åsikter i en intervju. Sådant där gillar ju kidsen.

Annat var det 1975, när Ugglas glamrockiga debut "Om Bobbo Viking" släpptes. Den sålde i 500 exemplar. Ett av de exemplaren hade alltså Brian Eno fått tag i en, spelat av på ett kassettband och gett Talking Heads-sångaren David Byrne.

"Raggarna" är näst sista spår på b-sidan av "Om Bobbo Viking" och det var den låten som David Byrne blivit alldeles särskilt förtjust i. Och på något sätt fick Magnus Uggla på försommaren 1978 reda på att Byrne var omåttligt förtjust i hans tre år gamla glamrockschlager och att Talking Heads-sångaren ägnade flera timmar om dagen till att lyssna på "Om Bobbo Viking".

Ju närmare Talking Heads-turnéen kom Sverige, ju mer snackades det om hur mycket den spjuveraktige sångaren från Amerika gillade den Radionämnds-anmälde rockslyngeln från Nacka.

Till slut hade ryktena nått sådana proportioner att Talking Heads repat in "Raggarna" och skulle spela den när de anlände till Stockholm. Redan vid den här tiden var Magnus Uggla alldeles för mycket Magnus Uggla för att någonsin låta sig nås av smicker, men att som svensk misssa hur de coolaste katterna från New York spelar en låt från ens debutskiva, det vill ingen.

På kvällen 14:e juni var alltså Magnus Uggla tillsammans med en brokig skara andra stockholmare på plats på Göta Lejon för att se Talking Heads första spelning i Sverige. Bandets setlist ser ut ungefär som vid de andra spelningarna i Europa och ingenstans kan man ana att David Byrne är ett nyfrälst Uggla-fan.

Men, efter cirka 45 minuter stegar David Byrne fram till mikrofonen. På halvtaskig svenska säger han:
- Vaa goer raggerne?
Magnus Uggla hör: "vi gör Raggarna", och hans hjärta tar ett litet skutt. Det är helt tyst i lokalen.

- De stack ut på Djurgårn för snuten kom!, ropar någon som tydligen har öra för brytning och har koll på sina Uggla-texter (här ska kanske sägas att i Ugglas "Raggarna" går en vers såhär: "grabbar kolla fjollan, vi tar han för fan!/Vi stack ut på Djurgårn för snuten kom, vi ger den jävla fjollan en annan gång").

- Okay, svarar Byrne och sedan spelar bandet sin egna låt "Pulled up". Därefter gör man "Psycho killer" och spelningen är över.

Den natten ägnar Magnus Uggla till att leta efter var Talking Heads efterfestar.

torsdag, augusti 14, 2008

Gårdagens ungdom



I dag började Nostalgidagarna på allvar i Borlänge. För många år sedan skrev jag en krönika om spektaklet i Dala-Demokraten.

Jag är inte riktigt lika arg längre, tror jag.

måndag, augusti 11, 2008

Jöttttteborrrrrrrrrrrrjjjjjjjjjj

Aftonbladets Markus Larsson var rolig i gårdagens Aftonbladet när han summerade årets upplaga av Way out west:

Och allra sämst var hiphopdivan Lil’ Kim. Till och med den lokala dagstidningen GP fyrade tydligen av sitt lägsta betyg – en överkorsad fyr. På en konsert i Göteborg. Jag är lika förvånad som du. Det säger verkligen allt.