onsdag, december 31, 2008

Årets låtar

Inspirerad av föredömlige Thomas Halvarsson ska jag bjuda er på en spellista med några av årets finaste sånger också.

Har du Spotify är det bara att klicka här för att lyssna. Har du inte Spotify... tough luck.

Årets skivor 1-5

Okej, nu är det dags att sammanfatta det här året. Jag börjar med att summera årets skivutgivning. Tjugo stycken skivor har jag valt ut. Här kommer nummer 1 till 5 på min lista.

1. Vampire weekend - Vampire weekend
Hur lät årets bästa skiva? Tja, det var en platta laddad med anglofil popmusik, som led av både bildningskomplex och galopperande medelklassångest. Ja, akademikergänget Vampire weekend gjorde den bästa musiken 2008. Och så var det med det. Ge mig ett nytt år nu.
>>>Se videon
Mansard roof.


2. Wild beasts - Limbo, panto
Årets mest pompösa skiva stod kanske Wild beasts för. Sångaren Hayden Thorpe har en röst som rör sig från sammanbitet morrande till skärande falsett. Musikaliskt har vi att göra med teatral postpunk på väg rakt in i rockoperans varma famn. Visst låter det frukantsvärt? Icke desto mindre en helt fantastisk skiva.
>>>Se videon The devil's crayon.

3. MGMT - Oracular spectacular
Glamrock och disco möttes, dejtade och gifte sig när amerikanka östkustsduon MGMT släppte ifrån sig sitt popkaleidoskop "Oracular spectacular". Sweets tumgummipop uppdaterades fint till 2000-talet med hjälp av neonsprakande producenten David Fridmann. På många sätt en bagatell, men märk väl en bagatell man varken kunde eller ville bli av med.
>>>Se videon Time to pretend.

4. Frida Hyvönen - Silence is wild
Det är ju tur att man kan ändra sig. För bara ett par år sedan stod jag inte ut med Frida Hyvönens persona. Ni vet, ytterligare ett folkskyggt skogsrå som leker quirky singer/songwriter. Men det var då. Nu är jag handlöst och ohjälpligt förälskad i människans musik. Pianominimalismen på debuten har fått stå tillbaka för maffiga melodier som inte skäms för sig. Och så en röst man inte kan tröttna på. Det är tur att man kan ändra sig.

>>>Se videon Dirty dancing.

5. The last shadow puppets - The age of the understatement
Två låtar var lyssningsbara på Arctic monkeys "Favourite worst nightmare" från 2007. Som ett svar på det faktumet bestämde sig Arcitic monkeys-vokalisten Alex Turner för att tillsammans med Miles Kane (sångare i The Rascals) göra något fint igen. Resultatet blev The last shadow puppets och deras storslagna popmusik som opererade någonstans i gränslandet mellan James Bond-soundtrack, Scott Walker och Marc Almond.
>>>Se videon The age of the understatement.

söndag, december 28, 2008

Årets skivor 6-10

Okej, nu är det dags att sammanfatta det här året. Jag börjar med att summera årets skivutgivning. Tjugo stycken skivor har jag valt ut. Här kommer nummer 6 till 1o på min lista.

6. Cut copy - In ghost colours

I somras köpte jag vinylutgåvan av A sunny day in Glasgows fenomenala "Scribble mural comic journal" och den var tänkt att få sjätteplatsen på den här listan. Men, efter lite research i ämnet står klart att den skivan faktiskt kom på cd våren -07. Panik och katastrof för herr listmakare. Men, som av en slump, återupptäckte jag i listångesten, Cut copys brutalt förbisedda "In ghost colours". Det var tur. Istället för amerikansk oljudsindie är det härmed bestämt att australisk glamelectro var årets sjätte bästa musik.

7. Lykke Li - Youth novels
Varför krångla till det? Vi behöver inte ha ett sådant intellektuellt förhållningssätt till Lykke Li som vi inbillar oss. Kolla bara: "Melodies & desires", "Dance, dance, dance", "I'm good, I'm gone", "Let it fall", "My love", "Tonight", "Little bit", "Hanging high", "This trumpet in my head", "Complaint department", "Breaking it up", "Time flies", "Window blues". Mer behöver inte sägas.

8. British sea power - Do you like rock music?
Bland de nyare postpunkbanden har mitt hjärta har alltid funnits hos British sea power. I år var inget undantag. Särskilt inte som någon utmaning överhuvudtaget inte existerade från konkurrenter som Editors och Interpol. Bägge de banden gick vilse totalt redan i fjol. British sea power gjorde istället sin karriärs mest fulländade rockplatta.

9. Glasvegas - Glasvegas
Mycket märkligt har skrivits och sagts om Glasvegas. Att de, tillsammans med Barack Obama, skulle vara det yttersta beviset på att cynismens tidevarv är över. Eller att deras debutalbum är en fantastisk arbetarroman. Nåja. För mig är Glasvegas ett skotskt rockband som gör mastondontrock någonstans mellan The Jesus & Mary Chain och U2. Ett rockband som textmässigt uppehåller sig vad alla rockband gjort sedan The Rolling Stones slog igenom för 40 år sedan: våld och vardagslunken. Och har man bara det med sig så är det inte helt svårt att bli förtjust i deras debutskiva.

10. Håkan Hellström - För sent för Edelweiss
2008 var precis som alla andra år under det här decenniet ett Håkan Hellström-år. Men kanske det svagaste hittills. Inte helt märkligt då "För sent för Edelweiss" är Hellströms mest ojämna skiva. Halva skivan sensationell, halva skivan en axelryckning. Men konserterna var lika fantastiska som alltid, förstås.

tisdag, december 23, 2008

Årets skivor 11-15

Okej, nu är det dags att sammanfatta det här året. Jag börjar med att summera årets skivutgivning. Tjugo stycken skivor har jag valt ut. Här kommer nummer 11 till 15 på min lista.

11. Parker Lewis - Parker Lewis

Det verkar så enkelt för vissa. De klarar att sno de finaste partierna från Kevin Rowlands inspelning av Springsteens "Thunder road" och bygga en synnerligen fantastisk symfoni av det. De kommer undan med att döpa en låt till "The only loving boy in New York" och en annan till "Heroes", som om de titlarna inte hade några rötter alls i gammal rockhistoria. De kan heta saker som Parker Lewis. Och de gör allt som oftast överromantiska popalbum, referenstyngda utan att det någonsin blir tungt.

12. Veronica Maggio - Och vinnaren är
Årets kanske ljuvligaste överraskning stod Veronica Maggio för, när hon tillsammans med producenten Oskar Linnros snickrade ihop en på alla sätt förtjusande popplatta där klassisk Motown fjäderlätt klängde sig kring 9o-talshiphop och modern soul. Maggios andra album kommer, om världen är rättvis, räknas som en av 00-talets finaste popstunder.



13. Joel Alme - A master of ceremonies

Innan "A master of ceremonies" landade i skivbutikerna hade Joel Alme gått ut i svensk poppress och sagt att han käkade bernaisesås en masse för att slippa se ut som den där arketypiske smale indiekillen. Well, well. Icke desto mindre kramades albumdebuten sönder av arketypiska indiekillar. Visst hittade skivan även fans bland rockfarbröderna, men det hade nog snarare med Dylan-vibbarna att göra än upphovsmannens rockfarbrordiet.

14. No age - Nouns

Jag såg aldrig Sonic youth på Way out west i somras. Mitt eventuella behov av gitarrmangel stillades istället av herrar Randy Randall och Dean Spunt och deras album "Nouns". Jag inbillar mig att jag gjorde ett ganska begåvat val ändå. Det är ju No age och inte Sonic youth som spelat in höjdarmelodierna "Eraser" och "Ripped knees".


15. Raphael Saadiq - The way I see it
Slicke r&b-mannen Saadiq begick i det närmaste en nekrofil handling när han släppte ifrån sig sitt "The way I see it"-album. Det låter praktiskt taget som vilket kommersiellt framgångsrikt album som helst släppt 1971, och spår som "100 yard dash", "Oh girl" och "Big easy" är tidlöst bra.

måndag, december 22, 2008

Årets skivor 16-20

Okej, nu är det dags att sammanfatta det här året. Jag börjar med att summera årets skivutgivning. Tjugo stycken skivor har jag valt ut. Här kommer nummer 16 till 20 på min lista.

16. Kelley Polar - I need you to hold on while the sky is falling
Arthur Russell har fått ett välbehövligt uppsving i och med finfina samlingen "Love is overtaking me". Är man intresserad av en mer samtida elektropopfantom gör man bäst i att söka upp Kelley Polars senaste album. Luftiga, retrotintade discorytmer var inte vackrare än såhär 2008.




17. M83 - Saturdays=youth
En kort period i våras hade jag en ganska tung drömpop-psykos och lyssnade inte på något annat än Cocteau twins, Mazzy star, My bloody Valentine och Slowdive. Det som tog mig tillbaka till samtiden var M83:s "Saturdays=youth", ett album som symptomatiskt nog stod stadigt i just det tidiga 90-talets drömska poptraditionen. Kryddat med lite dunkadunka, förstås.



18. Vapnet - Döda fallet
Vapnets Döda fallet är på många sätt en musiksatt kvartslivskris. Från öppningsspåret Stockholm, sett snett uppifrån till Det rör inte hjärtat presenterar Vapnet det öronbedövande ljudet av ensamhet och meningslöshet i ett studentrum.





19. Hello Saferide - More modern short stories from Hello Saferide

Naturligtvis kunde inte Annika Norlin överglänsa sitt svenskspråkiga Säkert!-projekt genom att bli Hello Saferide igen. Men glädjande nog blev "More modern short stories from Hello Saferide" snarast en Säkert!-skiva på engelska än en direkt vidareutveckling av rätt trista "Introducing... Hello Saferide". Kanske ska vi tacka producenten Andreas Mattsson.




20. Pascal - Galgberget
Pascals är ett ett musikaliskt råkurr som varar i 32 minuter. Det mullrar och smäller och gör ont. Det är hårt, snabbt och elakt. Ja, hela den här texten är en jävla rockjournalistisk generalklyscha, men vad ska man göra?

onsdag, december 10, 2008

Lägg ner tidelagstramset!



En 42-åring misstänks ha skurit sönder könsorganet och ändtarmen på en ponny i Horndal. I hästens box har man också hittat sperma som, efter DNA-analys, visade sig tillhöra 42-åringen. I förmiddags började rättegången mot mannen och enligt Dalarnas tidningar var intresset för händelsen så stort att förhandlingarna fick flyttas till en större sal.

Den lilla högljudda opinion som vill ha ett förbud mot tidelag - det vill säga könsumgänge mellan människa och djur - kan fira tidig julafton. Äntligen har de fått sin martyr och kan slå ännu lite hårdare på sina lobbyisttrummor.

Vad som inte verkar ha nått de som vill kriminalisera tidelag är att det i Sverige, i dag, redan är förbjudet att skada djur. Och det är ju precis vad den här 42-årige mannen misstänks ha gjort. Att skära sönder könsorganet på en ponny känns som ett solklart fall av djurplågeri.

"Men man hittade ju sperma i stallet!", invänder vän av ordning. Jo, det gjorde man. Men det var knappast sperman som skadade hästen. Och oavsett vilket, om mannen "nöjt" sig med att bara införa penis eller hand i hästkönet hade ponnyn förmodligen inte tagit mer skada av det än när en veterinär kör upp armen i underlivet på den.

Argumentet att vi redan har en lagstiftning som kriminaliserar alla sexuella handlingar som skadar ett djur brukar inte bita på tidelagslobbyn. Man hävdar att lagstiftningen är tandlös eftersom djurplågeriparagraferna så sällan används vid tidelag. Tidelagslobbyn sprider rent mytiska uppgifter om att hundratals djur i Sverige våldtas årligen. Att siffrorna helt saknar vetenskaplig grund verkar inte bekymra dem nämvärt.

I genomgångar som Djurskyddsmyndigheten gjort kan man läsa att cirka 220 fall av misstänkt djursex rapporterats i Sverige - sedan 1970-talet! Ett tiotal av de fallen kan räknas som någon form av övergrepp av sexuell natur. Övriga är helt enkelt vanliga fall av djurmisshandel och tortyr, och de skulle ju ändå inte tas upp i en tidelagsrättegång om det fanns en lag mot tidelag.

Alltså kan vi lugnt luta oss tillbaka och nöja oss med att vi har en lag om förbud mot djurplågeri som fungerar och som straffar dem som gör sig skyldiga till sexuella handlingar som skadar djur. Tidelagstramset kan vi lugnt begrava.

Eller? Nej, de som tycker om att m
oralisera över avvikande sexualiteter kommer inte ge sig. För dem handlar det inte om att värna djuren. Det är ju driften, de snuskiga, äckliga djurknullarna de vill förbjuda.

- - -
För mer vettigt i ämnet rekommenderas en lyssning på "Vår grundade mening" och deras inslag om djurvåldtäkter.

fredag, december 05, 2008

The ayatollah's the fashion police!

I Iran har 49 personer gripits för att dessa använt sig av "satanistiska kläder" som cowboyboots och tajta jeans. Polischefen i staden Ghaemshahr, där gripandena skedde, hävdar att man i Iran tillämpar strikta islamiska klädregler och att det västerländska klädmodet är ett hot mot landets kultur och värderingar.

Bra. Alla som sätter på sig cowboykläder ska in i kurran, och därmed basta!

Att späka sig för pengar



Under en vecka i december sänder P3 och SVT Musikhjälpen för att samla in pengar till människor som är på flykt i världen. Publiken erbjuds möjligheten att ringa in direkt till programmet och önska en låt. För varje låtönskning betalar man 50 kronor som skänks till Radiohjälpen.

Gott så. Men får att piffa till programmet lite så har man bestämt sig för att stoppa in programledarna Kitty Jutbring, Ehsan Noroozi och Henrik Torehammar i ett glashus på Gustav Adolfs torg i centrala Malmö. "De får inte äta fast föda och de har ingen möjlighet att lämna glashuset och gå på stan och köpa julklappar", enligt SR:s programbeskrivning.

Spekulativt, någon?

Jag frågar mig vad man vill uppnå. Vad vill man visa med att spärra in tre radioprofiler i en glasbur i Malmö och låta dem hungra? Solidaritet med de verkligt utsatta, de som tvingas svälta och inte heller får gå på stan och köpa julklappar?

Åh, dessa stackars godhjärtade västerlänningar som visar sin solidaritet genom att välja bort självklarheter. Men bara när kameraögat tittar på! Denna mediemedelklass som har råd att välja isolering och svält. Som gör det till underhållning och kallar det att göra något för en god sak.

Jag är förundrad. Att solidarisera sig med utsatta grupper behöver inte betyda - och betyder sällan - att man måste leka att man delar livssituation med dem. Om du skänker pengar till Stadsmissionen behöver du inte lämna hus och hem en vecka och lägga upp Youtube-klipp på hur du sover under Älvsborgsbron i pissdoft och decemberkyla. Även om det säkert också skulle bli "intressant" teve.

Och om det bara handlar om att Kitty Jutbring vill spärras in i en kamerövervakad låda kan väl SR och SVT köpa "Big brother"-konceptet rakt av och låter kostnaderna för utröstningssamtalen från tittarna gå till Radiohjälpen.

torsdag, december 04, 2008

Är allt förlåtet?



Ett av de bästa uttrycken jag vet är "(Valfritt namn), kom tillbaka - allt är förlåtet!".

Det brukar användas när en gammal hjälte har fallit, och man plötsligt anser det vara lämpligt att förlåta någon som man gett mycket skit på den tiden då hjälten hjälteförklarades.

Nu när Volvo håller på att gå helt åt helvete skriver Expressens motorexpert Jan-Erik Berggren en artikel med rubriken "PG, kom hem - allt är förlåtet!". Gamle Volvo-pampen Pehr G. Gyllenhammar, som lämnade Volvo när affären med Renault sprack, är alltså plötsligt välkommen hem igen.

Kul för PG! Hoppas han kommer hem och känner sig förlåten.
Nedan följer några människor jag personligen skulle vilja ses tas till nåder med den här rubriken är.

  • Tito Beltran, kom tillbaka - allt är förlåtet!
  • Laila Freivalds, kom tillbaka - allt är förlåtet!
  • Daniel Swedin, kom tillbaka - allt är förlåtet!
  •