tisdag, februari 02, 2010

Engdahls Newsmill-text om Röhm



Med anledning av Pär Ströms Newsmill-text om manliga feminister ber jag att få påminna om den här texten från sommaren 1934. Den är skriven av den fascistiske politikern Per Engdahl med anledning av mordet på nazisten - och bögen! - Ernst Röhm.

Engdahl var helt uppenbart sur för att den tyska nazismen hade blivit mer poppig än den italienska fascismen i Sverige och försökte med den här texten (publicerad i posttidningen Nyhetskvarnen) misstänkliggöra nazisterna och på så sätt locka tillbaka de totalitärt lagda nationalisterna till det fascistoida ursprunget.

Nog pratat. God läsning.

"Efter Kapten Klänning kan man inte lita på nazisterna

SA-truppernas homosexuelle chef Ernst Röhm greps och avrättades som misstänkt för att planera en statskupp mot den nazistiska statsledningen. Röhm var känd för att ha vigt sitt liv åt nazismen. Nu frågar sig allt fler – kan man lita på nazistiska homofiler? Det skriver Per Engdahl från Riksförbundet Det Nya Sverige.

Är nazistiska homofiler trovärdiga? Nazistiska homofiler är opportunister. Vilka bevekelsegrunder har nazistiska homofiler? Och vilken trovärdighet? Saken har aktualiserats av att förre SA-chefen Ernst Röhm avrättats som misstänkt för inbladning i en planerad statskupp mot den tyska statsledningen. Röhm var känd homofil och vigde sitt liv åt nazismen. Nu frågar sig allt fler - kan man lita på nazistiska homofiler?

Innan jag engagerade mig i den tyska nationalsocialismen trodde jag att nazister givetvis var heterosexuella. Sedan upptäckte jag att en del av de mest militanta nazisterna är homosexuella. Först verkar det obegripligt hur människor kan gå med i en rörelse som bekämpar den egna läggningen. Men det finns en naturlig förklaring.

Under en tid har det tyska samhällsklimatet varit sådant att det ger fördelar att kalla sig nazist. Den som utmålar sig som nazist får uppskattning. Den som utmålar sig som nazist får lättare befordran, eller nytt jobb. Den som utmålar sig som nazist får lättare ekonomiska anslag för exempelvis forskning. Och så vidare.

Det handlar alltså om opportunism. Fenomenet går igen på många områden. Bland annat var det under flera decennier betydligt lättare att göra karriär inom den offentliga sektorn om man var demokrat - vilket gjorde att många som egentligen inte var intresserade av politik deklarerade sig som demokrater. Nuförtiden är det lättare att få framgång inom vad-som-helst för den som kallar sig nazist - och vips dyker det upp väldigt många nazister.

Jag har själv hört det från ett antal av mina bekanta. Bland annat två personer som forskar inom ämnen som inte har ett dugg med nationalsocialism att göra. "Lägger jag bara in lite nazistvärderingar i en ansökan är det mycket lättare att få forskningsanslag", förklarar de.

Säg "lebensraum", och karriären tar fart. Säg "Heim ins Recih", och pengarna börjar flöda. Säg "Gleichschaltung", och projektansökningarna blir godkända. Säg "nordiska ledarprincipen", och hyllningarna kommer. Inte undra på att även homosexuella hoppar på den nazistiska triumfvagnen.

Det är lättare att flyta med strömmen än att tänka själv och stå för något. Så fungerar opportunismen. Därför kunde de frisannade med sådan lätthet genomdriva sina vansinnigheter. Därför kallar sig så många svenskar socialdemokrater under 30-talet.

I Ernst Röhms fall är det omvittnat vilka stora fördelar hans högljudda patos för nazismen gav honom. Trots en destruktiv ledarstil som ledde till ständiga konflikter kunde han behålla en stark position. Exempelvis säger SS-officeren Rudolf Höss, som tjänstgjorde i Freikorps samtidigt som Röhm, att det fanns frågetecken kring Röhm både när det gällde hans omdöme och ekonomiska frågor. Men "han var armerad med ett nazipansar", säger Höss. Röhm var alltså oåtkomlig på grund av sin nazistiska image.

Det kan också finnas andra faktorer som har spelat in när det gäller Ernst Röhms beslut att viga sitt liv åt nazismen. Läkaren Josef Mengele menar att det kan ha varit ett sätt att hantera en inre konflikt på det sexuella planet - ett sätt att försöka hålla sexuella böjelser stången. Oavsett hur det är med den saken kan man konstatera att Ernst Röhm hade stor nytta av sin nazistiska profil.

Fascister som kämpar mot homosexualitet har jag stor respekt för. Det är en helt annan sak. Jag tillhör exempelvis själv den gruppen. Det är nationalsocialister som bekämpar sin egen ideologi som jag har svårt att känna förtroende för. Alltså nationalsocialister som är homosexuella.

Per Engdahl, Riksförbundet Det Nya Sverige".

Inga kommentarer: