onsdag, mars 24, 2010

Mohamed Omar - antisemitisk buskis



Mohamed Omar framstår allt mer som det svenska kulturlivets motsvarighet till Borat. När Svenska dagbladet intervjuar poeten och den självutnämnde islamisten styrs samtalet obönhörligen in på hans syn på Förintelsen – vilken han självklart förnekar (dock censurerar Svenskans kulturchef just de bitarna, vilket gör det hela än mer bisarrt).

Vad Omar helt uppenbart sysslar med är en typ av obekvämlighetskomik som vi inte sett maken till sedan Stefan Sauk stod i stats-tv i slutet av 1980-talet och pratade om de positiva effekterna av aids.

Den människoälskande medelklassen får dåndimpen och vet inte hur den ska hantera denne rasistiska, Khomeini-kramande och välformulerade judehatar-despot. Varje gång Omar uttalar sig i offentligheten föreställer jag mig att han gått igenom en lista på politiskt inkorrekta ståndpunkter och bockat av dem allihop inför nya utspel.

Samtidigt känns hans principlösa princip att vägra ta ansvar för hur hans persona framstår närmast intelligent. Allt han säger tar avstamp i hela västvärldens fördomar om judar, europeisk liberalism, muslimer och män från mellanöstern och kanske ska Omar förstås som en skrattspegel mot omvärlden.

Frågan är hur han ska ta detta vidare. Att med sin mediala attackmetod förneka förintelsen i en av Sveriges största tidningar får nog sägas vara den kulmen för Mohamed Omar som situationistisk elefant i offentlighetens porslinbutik. Nästa gång Omar bereds plats i ett stort svenskt media kommer vi bara gäspa och bläddra vidare till seriesidan.

För varje gång Mohamed Omar tas in som ställföreträdande gossen Ruda höjs rösterna i samtalsdebatten allt mer. Omars eskalerande vansinnighet och allt mer aparta framtoning gör att han snart nog kommer dränkas i det öronbedövande mediebruset han så framgångsrikt kuvat och styrt.

Därför kommer Omar snart att försvinna, precis som Borat. Istället kommer den verkligen mannen bakom clownsminket snart ge oss en motsvarighet till Brüno. Vem som gömmer sig bakom Omars clownnäsa?

Lars Vilks, förstås. Och Vilks är en konstinstallation av Jan Myrdal, en klassisk obekvämlighetskomiker som inte riktigt klarat sig på sitt Pol Pot-kramande ju längre bort från 1975 vi kommit.

Läs mer: Allas favorit blev extremist (SvD), "Jag visste att jag skulle bli portförbjuden" (SvD), Kultursidorna gav Omar en scen (SvD).

Inga kommentarer: