tisdag, juli 27, 2010

In med Hellstrand i Andersson-värmen



Under veckan har jag besökt några evenemang under Dan Andersson-veckan i Ludvika kommun. Det finns en hel del att skriva om dessa, och det har jag också gjort i Dalarnas Tidningar där jag för närvarande vikarierar som kulturredaktör.

Saker jag däremot inte har skrivit om är vad det beror på att detta arrangemang fortsatt lockar besökare, trots att det mesta om skalden måste vara sagt och berättat nu. Jag funderar också – med utgångspunkt i den höga medelåldern bland besökarna på arrangemanget – om Dan Andersson-veckan kommer fortsätta existera i den här formen om, säg, 30 år.

Men det är en annan diskussion och kräver nog en skarpare analytiker än mig. Något jag däremot tänker uttala mig om är Dan Andersson-veckans blinda fläck vad det gäller uttolkare av finnmarksskaldens verk.

Tittar man in på veckans hemsida kan man se att tipsar om artister som framfört och tolkat Dan Anderssons texter. Inget ont om artisterna, men jag kan inte låta bli att gäspa. Idel vissångare som agerar i samma tradition och kånkar runt på sitt Thorstein Bergman-ok.

Den ende samtida popartist som sjungit Dan Andersson får inte plats bland trubadurer och Hootenanny singers. Men det är väl inte bara jag som som hört och förstått Staffan Hellstrands sensationella album "Hemlös"?

Eller? Skivan släpptes 1989 och innehåller enligt mig de absolut bästa Dan Andersson-tolkningarna som spelats in i Sverige. Hör till exempel den majestätiska insjungningen av "Den röda rosen" eller den nerviga "Omkring tiggarn från Loussa". Lyssna när Hellstrand gör renaste pop av "Jag sungit".

Jag vill mena att albumet, trots sina 20 år på nacken, är det långt mer relevant än Roland Cedermarks dragspelsmedley.

Skivans höjdpunkt är "Sång till västanvinden". I Staffan Hellstrands händer låter det som världens bästa The Waterboys-låt och mina ögon tåras alltid när jag hör den. Alltid. Den utdragna duellen mellan en gråtande elgitarr och fiol skänker texten en extra dramatik.

Det är en storartad hantering och ett värdigt förvaltande av Dan Anderssons dikt. Det är dags för Dan Andersson-sällskapet hör det och släpper in Hellstrand i värmen. Vem som bör tilldelas Dan Andersson-priset 2011 anar ni redan. Problemet är att han borde fått det redan 1990.

Inga kommentarer: