lördag, oktober 02, 2010

Sd-väljare är inga barn



Har ni tröttnat på att prata om Sverigedemokraterna? Har ni blivit mätta på alla avståndstaganden, protester, inkännande analyser och grunda spekulationer?

Trist, för här kommer en text till.

För visst hände det något i landet efter att stod klart att sd fick sina mandat?
Okej, Sverige är samma land, attityderna ändrades inte över ett dygn och svenskarna blev varken mer eller mindre främlingsfientliga för att sd fick mandat i riksdagen.

Oavsett vad som drev de 339610 personer som röstade på sd- politikerförakt, främlingsförakt, intelligens, dumhet - så hade de flesta samma drifter även dagen innan riksdagsvalet.

Något som däremot har hänt är att många nu föreslår en förändring i förhållningssätt från oss som inte röstade på SD gentemot dem som röstade på SD.

Debattörer har i olika fora föreslagit att "frågan" ska lyftas. Integrationen ska "diskuteras". Det ska pratas om "tabun". På SD-bloggar och Facebook-sidor gastas det om att demokratin ska "respekteras" och att övriga partier nu måste samarbeta med sd och kanske också gå dem till mötes.

Lek med tanken att man anlade det här förhållningssättet till vänsterpartiet. De är ju jämnstora med sd, men ingen tror väl på allvar att regeringspartierna kommer att börja diskutera vinststopp i friskolor bara därför?

Men det är något som skiljer SD från vänsterpartiet och alla andra riksdagspartier. Vad? Att deras väljare, hipp som happ, beskrivs som offer. Offer för vad? Det är inte självklart.

Men offer är de likafullt. Och som offer ska de respekteras, vi ska inte reta dem och inte håna dem. SD:s sympatisörer ska behandlas som barn. Ingen skuld kan någonsin läggas på ett litet barn. Så svaren söks utanför barnen. Är det föräldrarnas fel? Skolans fel? Samhällets?

Sd klarar nog av att folk skäller ut dem, hånar och retas med dem, det måste övriga riksdagspartier göra. Övriga får stå ut med bensinskatte-, hbt-, fastighetsskatte- och socialförsäkringsprotester utan att någon oroar sig för hur deras väljare ska reagera, eller kallas offer.

Men kanske gör sd:s främlingsfientlighet det lite extra synd om partiets väljare, ändå?

På den här tidningens sajt läste jag alldeles nyligen en kommentar där en läsare undrade hur alla "vuxna som sitter på olika sajter och vräker ut sitt mot hat sd och dess medlemmar" ser på sig och kring sina roller som förebilder. "Hur ska barnen lära sig att inte mobba och hata?" frågar sig läsaren.

Just den frågan skulle man ju vilja att sd:s alla sympatisörer, i och utanför kommentarsfälten, ställde sig. Är man det minsta intresserade av hur barnen ska lära sig att inte mobba och hata bör man kanske akta sig lite för just sd.

För hur ska barnen lära sig att inte mobba och hata om man röstar på ett parti vars intellektuella förtrupp just ägnar sig åt att på olika sajter vräka ut sitt hat?

- - -
Krönika publicerad i Dalarnas Tidningar/Kultur 2 oktober 2010.

Inga kommentarer: