lördag, februari 05, 2011

Riktat stöd eller allmänna lösningar?



I veckan har barnfattigdomen diskuterats med anledning av Rädda Barnens nya rapport. Enligt organisationen ökar barnfattigdomen och under år 2008 levde 220 000 barn i Sverige i fattigdom.

I dag skriver Expressens Sakine Madon att man bör ge fattiga barn "riktat stöd" istället för att höja barnbidragen. Hur detta "riktade stöd" ska se ut och utformas uttalas aldrig, tyvärr, men det förvånar mig inte att människor hör ekon från innan välfärdsstatens tid.

Som jag läser de Bror Duktig-koketterande delarna av Madons text (ja, hon berättar naturligtvis om sin egna fattiga barndom) tycks hon mena att fattiga människors fattigdom beror på att de är oansvariga.

De har dålig kunskap, de har närmast inbyggd oförmåga att hantera pengar. Enligt Madon har fattiga ofta skulder i form av obetalda mobiltelefonräkningar, men sällan skulder på grund av obetald mat och hyra.

Madons budskap är alltså: Avsluta mobilabonnemanget - trots att det kanske krävs en telefon för att kunna söka de där jobben du måste söka för att få socialbidrag - och lägg pengarna på mat istället. Skärp dig, lägg ner ditt oansvriga beteende och din fattigdom upphör.

Om det ändå vore så enkelt.

Barnbidragets utformning har också kommit att diskuteras under veckan, och det gör mig alltid lika fundersam när man talar om att inkomstpröva barnbidraget. Som jag ser det är hemligheten bakom barnbidragets legitimitet att det utan inkomstprövning även betalas ut till de relativt högavlönade inom medelklassen.

Ur rättvisesynpunkt är barnbidraget i sin nuvarande utformningen ganska svårslaget. När även välbeställda omfattas och tjänar på generella välfärdssystem så har systemen sitt viktigaste stöd, det vill säga ett stöd som inte bygger på att man "vill vara snäll".

Om barndraget omförhandlas till att bli något som bara utbetalas till föräldrar med låga eller inga inkomster försvinner ju genast poäng med att finansiera bidragen via skatter. Det rationella för exempelvis barnlösa eller höginkomsttagare blir istället att se poängerna med att barnbidragen slopas och blir ett sorts, tja, "riktat stöd" till de med sämre ställt.

Så blir breda välfärdslösningar små välgörenhetsprojekt. Men först ska de fattiga skärpa sig!

3 kommentarer:

Frida sa...

Om en inte ens kan försörja sej själv är det himla oansvarig att skaffa barn. Det är ju liksom ingen mänsklig rättighet att ha barn, än mindre att nån annan ska förväntas försörja både barnen och en själv. Om en nu är fattig borde en ju se till att skaffa sej utbildning, jobb och ett startkapital innan en skaffar barn.

Jonken Flodh sa...

Om en inte ens kan försvara sig själv är det himla oansvarig att vistas ute bland folk. Det är ju liksom ingen mänsklig rättighet att leva, än mindre att nån annan ska förväntas försvara ditt liv. Om en nu är klen borde en ju se till att bygga muskler, kniv och ett handeldvapen.

Anna sa...

Om en inte ens kan skriva en text där ordet mig korrekt stavas mig (och inte mej) så är det himla oansvarigt att skriva en sådan. Det är ju liksom ingen mänsklig rättighet att skriva kommentarer, än mindre att nån annan ska läsa dem utan att kritisera dem. Om en nu skriver seriösa kommentarer utan att ens kunna stava till mig, så borde en ju definitivt skaffa sig en utbildning och ett jobb så en kan bli tagen på allvar.

Och nej jag är givetvis inte seriös. Jag är heller inte så pass inskränkt och verklighetsfrämmande att jag tycker att enbart rika och välutbildade ska få lov att skaffa barn. Sorgligt.