onsdag, mars 02, 2011

En svanmärkt rättvisa



Idag vann Rättviseförmedlingen det nyinstiftade Rättvisepriset. Utdelare av priset var Rättviseförmedlingen.
Finns det något som är mer omtyckt än Rättviseförmedlingen? Googlar man ”rättviseförmedlingen + kritik” hittar jag bara en enda text där Rättviseförmedlingen kritiseras – och den texten är vansinnig.

Nyligen vann man Nöjesguidens pris Årets nöjesförbättrare och enligt bloggaren Viktor Barth-Krohn har Rättviseförmedlingen uträttat mer på ett halvår än vad Feministiskt initiativ gjort under sina sex år som parti.

Är det inte märkligt? Driver man ett viktigt rättvise- och jämställdhetsarbete kan man väl inte bara ha vänner?

Jag kan absolut uppskatta och förstå poängen med att likt Rättviseförmedlingen samla experter, forskare, tänkare och tyckare och finnas där som en buffert för medieredaktioner – bland kanske man behöver bli påmind om att Jenny Madestam eller Lotta Gröning finns.

Just nu tipsar Rättviseförmedlingen på sin sajt om kvinnor som borde få bli programledare för Allsång på Skansen istället för Måns Zelmerlöw. Jag vet inte, men kanske finns det branscher och sektorer där kvinnor historiskt och traditionellt är mer missgynnade än i just Allsång-på-Skansen-programledare-branschen?

Bristen på maktanalys i kombination med den evangelistiskt uppskruvade och självbespeglande retoriken gör det svårt för mig att älska förmedlingen.

Som rättviseprojekt betraktat faller Rättviseförmedlingen platt till marken. Som av etablissemanget sönderkramad rekryteringssajt för och av den kreativa klassen flyger man däremot stolt som en svan över ankdammen.

1 kommentar:

Marcus sa...

Tack!