lördag, mars 05, 2011

Kreativiteten skiljer agnarna från vetet


Är du kreativ, lille vän?

Om inte så finns det de som kan hjälpa dig. De är påstridigt positiva, offensivt övertygade om att allt går att förändra, bara man lägger manken till. Deras credo: Den som vill mest lyckas bäst. De är inspiratörerna. Kreatörerna.

I förra veckan uppmärksammades jag på evenemanget ”Konsten att vara arbetslös” på Göteborgs stadsbibliotek. I evenemangsbeskrivningen menar man att arbetslösheten innebär stora möjligheter (”du kan byta karriär, du kan hitta nya sätt att tjäna pengar på eller så kan du starta ett företag”). Men att vara arbetslös är också ”en konst” och på inspirationsträffen gör man det klart att perioden av arbetslöshet bör göras ”mer kreativ och intressant men också mer effektiv”.

Det är ett tecken i tiden, förstås. Som arbetssökande vet man hur ofta ordet ”kreativ” dyker upp jobbannonsernas kravspecifikationer.

Kreativiteten har blivit en handelsvara på arbetsmarknaden där det är de bästa hjärnorna, de bästa talangerna och de bästa idéerna som ska belönas. För arbetsgivarsidan stillar kreativitetsgeschäftet behovet av att skilja agnarna från vetet. De icke-kreativa behöver inte ens skicka någon arbetsansökan.

Samtidigt växer marknaden för föreläsare, konsulter och skribenter som förmår kapitalisera på begreppet. Här finns ju pengar att göra, vem vill inte vara kreativ – och bli en vital del av den nya kreativa ekonomin?

Häri ligger också kreativitetens paradox. Samtidigt som man säljer illusionen om att alla kan lyckas - om man låter sig inspireras av någon kreativ föreläsare- bygger hela verksamheten på att vissa människor är kreativa, andra inte. Begreppet knäcker personer som tror att de saknar förmågan att vara kreativa, medan andra framgångsrikt kan kapitaliserar på myten om sig själva som kreativa. Har man en gång lyckats framställa sig som kreativ spelar det ingen roll hur man agerar i efterhand.

De kreativa kan sägas vara en ny sorts elit som reproducerar sig själva. Kreativitetens häxdoktorer kuskar land och rike runt och håller föredrag om hur kreativa människor och kreativa organisationer bör vara. En mycket normativ och statisk syn på samhället och dess medborgare förmedlas.

I sin bok ”Den kreativa klassens framväxt” argumenterar Richard Florida för att städers konkurrenskraft är helt beroende på om de lyckas attrahera en ny klass av företagsamma och kreativa människor som med förment nya idéer skapar tillväxt.

Ingenstans i boken eller hos någon annan kreativitetsevangelist framgår det att den kreativa klassen lever på andras arbeten och att deras klassposition är helt beroende av skapandet av andra klasspositioner.

I det kreativa samhället värderas man efter det potentiella värdet av sina begåvningar, talanger och sin kreativitet.

Men vem ska servera latten?

- - -
Krönika publicerad i Dalarnas Tidningar/Kultur 5 mars 2011.

Inga kommentarer: