lördag, april 16, 2011

Vi kommer inte undan varandra


I veckan som gått har mitt fokus varit Finland. Det Finland min mormor och morfar lämnade i 1950-talets slut, det Finland som på söndag går till riksdagsval. Min finländska bakgrund är inte svenskspråkig, men det är genom svenskan jag måste gå för att förstå och tolka vad som nu händer i det där landet på andra sidan havet.

I valrörelsen har populistpartiet Sannfinländarna vuxit fram och vid sidan av EU-missnöjet har partiet framgångsrikt kapitaliserat på ett missnöje med det svenska språkets och den svenska kulturens ställning i Finland. Partiet vill bland annat avskaffa den obligatoriska svenskundervisningen som man kallar "pakkaruotsi", tvångssvenska.

När partiet vuxit i opinionen har språkfrågan och den svensktalande minoritetens roll blivit brännhet.

Delvis som ett svar på diskussionen presenterade nyligen Svenska Finlands folkting, ett samarbetsorgan för den svenskspråkiga befolkningen i Finland, med uppdrag att bevaka och främja deras rättigheter och intressen, sin skrift Handlingsprogram för ett Finland med två levande nationalspråk. Bakom handlingsprogrammet står politiska tungviktare som bland andra Martti Ahtisaari, Kimmo Sasi och Pekka Haavisto. Samtliga finländska partier utom just Sannfinländarna har deltagit i arbetet med att ta fram skriften.

I handlingsprogrammet föreslår man bland annat en nationalspråksminister, man tar ställning för en tidigarelagd svenskaundervisning, mer pengar till public service-bolaget Yle:s svenska sändningar, språkombudsmän och bättre integration av invandrare i tvåspråkiga miljöer.

Sannfinländarna är inte glada. Problemet för partiet när de stormar mot det svenska och ska räkna upp vad som är godkänd finsk kultur är att de nämner finlandssvenskarna Sibelius, Runeberg och Edelfeldt. När man ska tala om landets stolta och heroiska historia nämner man marskalk Mannerheim, svenskspråkig och med ytterst bristfällig finska.

Det verkar således vara omöjligt att skilja mellan "det svenska" och "det finska". Att uppmana hur finländarna ska agera i och hantera språk- och kulturfrågorna är kanske övermaga i överkant, men med tanke på Sveriges nattsvarta facit i hantering av sin finskspråkiga minoritet bör man ändå peka på det viktiga i att den finlandssvenska kulturen värnas.

Lika svårt var det under det svenska 1900-tal då finskheten skulle rensas bort från det svenska och de finska invandrarna skulle försvenskas.

Låt mig nu vara en smula högtravande för en stund, utan det svenska skulle det finska inte existera. Och utan det finska skulle det svenska inte existera. Genom krig, bondeuppror, arbetskraftinvandring, reduktioner och svedjebruk har vi bundits samman.

Vi kommer inte undan eller ifrån varandra. Det är åtminstone jag glad för.

- - -
Krönika publicerad i Dalarnas Tidningar/Kultur 16 april 2011.

2 kommentarer:

Madeleine Lindfors sa...

Hej!
Jag heter Madeleine och studerar just nu på högskola. Jag skriver för tillfället på en D-uppsats som kommer att handla om bloggares syn vad som är privat vs. offentligt samt. hur man bloggar och varför. Som underlag för uppsatsen kommer jag att genomföra en enkätstudie och undrar därför om du skulle kunna tänka dig att delta i denna. Enkäten kommer att läggas ut på internet och du svarar anonymt. Den kommer gissningsvis ta mellan 5-15 minuter att fylla i. Själva enkätundersökningen kommer att äga rum första veckan i maj.

Jag vore tacksam om du kunde meddela i ett mail om du kan tänka dig att ställa upp. Även om du inte vill vara med skulle det underlätta om du ville meddela detta. (madeleine.lindfors@gmail.com)

Vänliga hälsningar
Madeleine

Xamuel sa...

Hej!

Är det du som skrivit artikeln i Aftonbladet? http://www.aftonbladet.se/ledare/article13025050.ab

Är det du som skrivit har jag några frågor till dig, om du har tid och möjlighet att svara. Är du intresserad så kan du nå mig på min mail xamuel.halfvars@gmail.com

Tack!