lördag, maj 14, 2011

Vänstern måste ta tillbaka iniativet

I torsdags möttes över 200 ledare, debattörer, tänkare och akademiker tillhörande den breda vänstern i Oslo. Toppmötet, som går under namnet Progressive Governance, har hållits årligen i länder där mitten-vänster-regeringar styr och konstituerades när majoriteten av Europas regeringar bestod socialdemokrater. Men Oslo utgör ett undantag. Det börjar bli allt svårare att hålla konferensen i Europa.

Under de senaste elva åren har ju hela Europa tagit ett marschsteg åt höger. Kartan är vid en första anblick blå, men skrapar man lite framträder de svarta fläckarna. Den rena fascismen . Höger kan ju, precis som liberalism och vänster, betyda i princip vad som helst. Men förändringen från Blair, Schröder och Persson till Berlusconi, Sarkozy och Orbán syns ha just vänsterns kollaps gemensamt.

Jag vill tro att det är mycket sällan en politiker bara vinner på grund av sin egen karisma och politikens genialitet. Motståndarnas form gör ju sitt till. Alltså, högerns framgångar på kontinenten kan i relativt hög utsträckning förklaras med bristen på ett trovärdigt vänsteralternativ.

Problemet med Europas högerledare är att de ofta är i vacklande ställning där de måste stödja sig på främlingsfientliga eller fascistiska underlag i parlamenten. Resultaten är ofta förfärande. Förföljelser av romer, afrikanska flyktingar, judar och muslimer, iskall immigrationspolitik, upprättanden av paramilitära medborgargarden, raslagar där par av olika etnicitet tvingas i exil för att över huvud taget kunna leva ihop.

Känslan av att leva på en kontinent där gränserna för vad som uppfattas som rasism, främlingsfientlighet och fascism förskjuts växer när man läser böcker som Lisa Bjurwalds Europas skam och Anders Bergmans Italiens svarta hjärta. Europa där gränserna för vad som uppfattas som rasism och främlingsfientlighet till synes omärkbart, och vad värre är, utan protester, förskjutits. I vissa fall, som i Italien, Ungern och Danmark, verkar de helt ha upplösts.

Våldsbenägna fascistpartier värvar i dag anhängare bland arbetslösa ungdomar över hela kontintenten och, det är tydligt i både Bergmans och Bjurwalds bok, de kan göra det eftersom det inte finns några politiska motkrafter kvar. Nyfascisterna erbjuder sammanhang och gör sociala insatser, håller i ungdomsgårdar och hjälper folk att få bostäder.

Det är en politisk strategi stulen från vänstern. Extremhögern har framgångsrikt lärt sig att exploatera 2000-talets känslor av politisk vanmakt. Man får hoppas att konferensen i Oslo hittar några svar på de framtida utmaningarna för den breda vänstern. Det behövs en politisk rörelse som kan ta tillbaka initiativet.



- - -
Krönika publicerad i Dalarnas Tidningar/Kultur 14 maj 2011.

Inga kommentarer: