söndag, juli 17, 2011

Biobesökare att irritera sig på

I helgen ska jag se den sista delen i Harry Potter-serien. Jag stålsätter mig redan. Går man på bio och väljer att se en storfilm, en Hollywood-produktion så finns det en hel del saker man får på köpet; folk som sitter och leker med sina mobiltelefoner, folk som pratar sig igenom filmen, folk som inte borstat tänderna.

Det där kan man ju förstås komma undan genom att ladda hem filmen helt illegalt, men då går man miste om en av de viktigaste poängerna med en storfilm: att se den ihop med en massa folk. Men det är inte bara när man ser en storfilm man får stålstätta sig.

Har du varit på en filmfestival någon gång, eller sett en film på en filmstudio eller på någon mer konstnärligt inriktad biograf? Det värsta med finfilm och filmfestival är alla 40-plussare som sitter och skrockar på konstiga och vuxna ställen i filmen, som för att markera att de förstår den subtila humorn som den vuxne och icke-kommersielle filmskaparen bara måste ha. Även på de mest konstiga ställen ska man fnittra till eller kulturtantsflabba för att markera att man är lite mer begåvad än de som skrattar åt riktiga komedier.

Gå och se en arthousefilm och notera hur de vuxna skrattar demonstrativt högt åt exakt varenda situation, varenda replik som är pyttelite kul. Om det skildras på vita duken och faller utanför medelklassen grå vardagsram - och det kan handla om en scen med en man som går på gatan med en oknuten sko – belönas det med öronbedövandeskrattsalvor från publiken.

En av de mest surrealistiska upplevelserna på det här temat hade jag när jag såg Woody Allens Cassandra's dream när de var helt ny på bio.

Helt kort så är Cassandra's dream ett obehagligt drama som handlar om skuld, moral och ond bråd död. Men ändå satt folk i biosalongen och skrockade gott åt att huvudrollsinnehavaren Colin Farrells karaktär grät och söp ned sig totalt efter att ha utfört ett mord. Det där gjorde mig väldigt perplex. Hur resonerar man, hur tänker man när man skrattar åt sådant?

"Gud, så roligt! De har mördat en kille och den här snubben är i upplösningstillstånd och har börjat missbruka för att få bukt medångesten! Det är en subtil humor som JAG förstår för jag är 40 år, kulturarbetare och röstar på vänstern. Och att någon i min bekantskapskrets skulle mörda och vara något annat än vinalkis är ju helt omöjligt! Så det här är rena rama farsen för någon med mina korkade referensramar"

Man kommer helt inte undan de där störiga människorna, oavsett vilken film man väljer att se.

Jag stannar hemma i stället.


- - -
Krönika publicerad i Dalarnas Tidningar/Kultur 16 juli 2011.

Inga kommentarer: