lördag, april 16, 2011

Vi kommer inte undan varandra


I veckan som gått har mitt fokus varit Finland. Det Finland min mormor och morfar lämnade i 1950-talets slut, det Finland som på söndag går till riksdagsval. Min finländska bakgrund är inte svenskspråkig, men det är genom svenskan jag måste gå för att förstå och tolka vad som nu händer i det där landet på andra sidan havet.

I valrörelsen har populistpartiet Sannfinländarna vuxit fram och vid sidan av EU-missnöjet har partiet framgångsrikt kapitaliserat på ett missnöje med det svenska språkets och den svenska kulturens ställning i Finland. Partiet vill bland annat avskaffa den obligatoriska svenskundervisningen som man kallar "pakkaruotsi", tvångssvenska.

När partiet vuxit i opinionen har språkfrågan och den svensktalande minoritetens roll blivit brännhet.

Delvis som ett svar på diskussionen presenterade nyligen Svenska Finlands folkting, ett samarbetsorgan för den svenskspråkiga befolkningen i Finland, med uppdrag att bevaka och främja deras rättigheter och intressen, sin skrift Handlingsprogram för ett Finland med två levande nationalspråk. Bakom handlingsprogrammet står politiska tungviktare som bland andra Martti Ahtisaari, Kimmo Sasi och Pekka Haavisto. Samtliga finländska partier utom just Sannfinländarna har deltagit i arbetet med att ta fram skriften.

I handlingsprogrammet föreslår man bland annat en nationalspråksminister, man tar ställning för en tidigarelagd svenskaundervisning, mer pengar till public service-bolaget Yle:s svenska sändningar, språkombudsmän och bättre integration av invandrare i tvåspråkiga miljöer.

Sannfinländarna är inte glada. Problemet för partiet när de stormar mot det svenska och ska räkna upp vad som är godkänd finsk kultur är att de nämner finlandssvenskarna Sibelius, Runeberg och Edelfeldt. När man ska tala om landets stolta och heroiska historia nämner man marskalk Mannerheim, svenskspråkig och med ytterst bristfällig finska.

Det verkar således vara omöjligt att skilja mellan "det svenska" och "det finska". Att uppmana hur finländarna ska agera i och hantera språk- och kulturfrågorna är kanske övermaga i överkant, men med tanke på Sveriges nattsvarta facit i hantering av sin finskspråkiga minoritet bör man ändå peka på det viktiga i att den finlandssvenska kulturen värnas.

Lika svårt var det under det svenska 1900-tal då finskheten skulle rensas bort från det svenska och de finska invandrarna skulle försvenskas.

Låt mig nu vara en smula högtravande för en stund, utan det svenska skulle det finska inte existera. Och utan det finska skulle det svenska inte existera. Genom krig, bondeuppror, arbetskraftinvandring, reduktioner och svedjebruk har vi bundits samman.

Vi kommer inte undan eller ifrån varandra. Det är åtminstone jag glad för.

- - -
Krönika publicerad i Dalarnas Tidningar/Kultur 16 april 2011.

torsdag, april 07, 2011

Tack, men nej tack

Någonting med tacka ja-kampanjen lämnar en fadd smak i munnen. För plötsligt handlar det inte längre om de institutioner som har en ojämlik representation. Det handlar om de underrepresenterade grupperna. Inte minst handlar det om kvinnor som ska våga tacka ja, ta plats och synas.

Samma mantra som många av oss, inte minst tredje vågen-feminister, fått höra i all evinnerlighet. När vi tar plats och vågar gör vi det inte bara för oss själva, utan också med en tyngd av kvinnokampen på axlarna. Vi gör det för att utjämna sned könsfördelning och för att visa att kvinnor kan.

Elin Grelsson, Tacka nej kan vara en styrka (GP, 7 april 2011)
Läs gärna min text om Rättviseförmedlingen, "En svanmärkt rättvisa", också.


söndag, april 03, 2011

30 låtar




dag 01 – din favoritlåt
Word on a wing - David Bowie

dag 02 – din hatlåt
I'm yours - Jason Mraz

dag 03 – en låt som gör dig glad
Rip it up - Orange Juice

dag 04 – en låt som gör dig ledsen
Alice - Eldkvarn

dag 05 – en låt som påminner dig om någon
Straight to you - Nick Cave & The Bad seeds

dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
The year of the cat - Al Stewart

dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
Owner of a lonely heart - Yes

dag 08 – en låt som du kan hela texten till
Sleeping pills - Suede

dag 09 – en låt du kan dansa till
(There's gonna be a) Showdown - Archie Bell & The Drells

dag 10 – en låt som får dig att somna
Nancy (with the laughing face) - John Coltrane Quartet

dag 11 – en låt av ditt favoritband
When love breaks down - Prefab Sprout

dag 12 – en låt av ett band du hatar
Supermassive black hole - Muse

dag 13 – en låt som är guilty pleasure
Skandal bjotis (Det är inte kärlek, det är kramp) - Magnus Uggla

dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
747 (Strangers in the night) - Saxon

dag 15 – en låt som beskriver dig
Se på mig nu - Ratata

dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
In transit - Albert Hammond, Jr.

dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
Lyssnar inte på musikradio.

dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
Vore väl kul om P1 spelade Kids - The Chapman family

dag 19 – en låt från din favoritplatta
Teenage wildlife - David Bowie

dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
Du kommer gå långt - Florence Valentin

dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
Oblivious - Aztec Camera

dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
This was my love - Frank Sinatra

dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
I can hear music - The Beach boys

dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
Daniel - Elton John

dag 25 – en låt som får dig att skratta
Skrattar inte åt musik.

dag 26 – en låt du kan spela på instrument
Ingen.

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
Forbidden colours - Ryuichi Sakamoto & David Sylvian

dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
Panties to the side - The-Dream

dag 29 – en låt från din barndom
Walk of life - Dire Straits

dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året
Lost and found - Steve Mason

Lyssna på alla låtarna här.




fredag, april 01, 2011

Olssons blinda fläck


"Socialdemokraterna lyser historiskt sett knappast som en fyrbåk för bildning, kultur och humaniora", skriver Expressens kulturchef Karin Olsson i en kommentar till att nyvalde s-ordföranden Håkan Juholt citerat Orionteaters Stina Oscarsson i ett tal.

Man undrar hur bra koll Olsson har på svensk 1900-talshistoria över huvud taget. Känner hon till ABF? Folkhögskolorna? Folkbiblioteken? Förstår hon betydelsen av dessa institutioner och inrättningar? Jag tror att hon gör det, men blir inte klok på vad Olssons blinda fläck beror på.

I svenskan finns det traditionellt en skillnad mellan ”utbildning” och ”bildning”. Bildning handlar om människans själ. Utbildning ska mer förstås som ett kunskapsideal. Bildning var länge något som bara en liten privilegierad elit av börd hade rätt till.

Den socialdemokratiska folkbildningstanken utgick från en syn på bildning som en emancipatorisk jämlikhetskraft där man kritiserade kunskap i form av elitens kapital. Det radikala i den socialdemokratiska folkbildningstanken var att man önskade erövra detta privilegium till de delar av folket som helt var utestängda från befintliga bildningsvägar.

Den historiska folkbildningens studiecirklar och folkbibliotek upprättades för att vanliga människor skulle kunna påverka samhället. Man ville, så att säga, sätta samhällskunskapens, nationalekonomins, filosofins vapen i händerna på de breda folklagren.

För arbetarrörelsen var folkbildning länge centralt, ja man ansåg att det var själva förutsättningen för skapandet av ett socialdemokratiskt samhälle. Lika viktig som kampen om levnadsvillkor och produktionsförhållanden var också kampen för ”arbetarens växt från produktionsmänniska till kulturmänniska”.

Sedan kan man så klart tycka att det är förvånande att den svenska socialdemokratin, trots sin starka bildningstanke, ofta sett på utbildning som en ekonomisk fråga snarare än en jämlikhetsfråga. Men att gå därifrån till att socialdemokratin aldrig stått upp för bildning och kultur...

Läs för övrigt Rasmus Landströms utmärkta artikel "Bildningen - mellan frihet och disciplin" som behandlar dessa frågor.