måndag, januari 16, 2012

Exponentiellt ökande vansinne i Moderaterna

Moderaterna är inne i en mycket intressant fas just nu. För varje dag som har gått sedan valvinsten 2006 har partiet blivit ännu lite tokigare. De borgerliga stollerierna är, så att säga, exponentiellt ökande. Logiken gör alltså att Moderaterna, just i dag, är vansinnigare än någonsin tidigare och den här veckan har de varit helt omåttligt koko.

Ett exempel: de var i tisdags glada över siffror som visade att hemlösheten i Sverige ökat. Fnoskigheterna i Moderaterna verkar komma underifrån och den här veckans roligaste moderathaveri är nog ändå den milslånga bloggtext som Rasmus Törnblom och Emil Eriksson, två ledamöter i Moderata Ungdomsförbundet MUF, författat.

Utformad som en rad nyårslöften till MUF-medlemmarna och Sveriges unga lovar herrar Eriksson och Törnblom att ägna färre grubblerier över vad döda gamla överklassgubbar från andra århundraden tyckte och tänkte - oavsett om de var poeter, filosofer eller författare.

Åh, man riktigt känner hur deras händer skakade när de formulerade sig. Tänk att få räcka ut tungan åt magister Jan Björklund sådär. Poesi och filosofi är botten! Anders Borg är toppen! Det är inte svårt att dra på mungiporna, men helt i linje med det projekt som Moderaterna sjösatt. När partiet hade partistämma i Örebro i höstas strök man liberalismen och konservatismen ur idéprogrammet. Sedan dess är Moderaterna ett parti utan ideologi.

Under partistämman passade Moderatera på att bestämma att man var arkitekterna bakom den svenska välfärdsmodellen och att man historiskt var emot apartheid - trots att man inte var det. Och nu lovar alltså ungdomsförbundet att man struntar i vad gamla författare och filosofer tyckt. Sådär kan man ju bete sig om man redan klubbat igenom att man inte har någon ideologi.

Ungmoderaternas löfteslista är på sätt och vis ett tidsdokument över hur sönderregerad och idé- fattig den svenska borgerligheten är, från Fredrik Reinfeldt via ministrarna ända ner i ungdomsförbunden. Man vill ingenting. Man tror inte på någonting.

Inom statsvetenskapen och sociologin pratar man ibland om postpolitik, ett tillstånd där de traditionella ideologierna och den ideologiska praktiken försvunnit. Det enda som finns kvar är politiker och partier som marknadsför sig själva som varumärken. Det politiska arbetet har reducerats till grå administration, konfliktlinjerna är borta.

Postpolitik brukar användas som skällsord, men den unga högern hymlar inte längre med att de helst kapar alla band till ideologin, filosofin och tankeproduktionen.

För Moderaterna har antiintellektualismen och postpolitiken blivit något att sträva efter.

- - -
Krönika publicerad i Dalarnas Tidningar/Kultur 14 januari 2011.

Inga kommentarer: